Julafton & Garnfrossa

Så kom det till sist.. det efterlängtade problemet och precis som förväntat var där mängder av läskiga akryl garner men vilka färger. Inte nog med det så var man ju mer eller mindre tvungen att spana in reklamen för ullgarnerna men förhoppningsvis går det att bota den klådan med mänger av handkardning och annat hantarbete.


Självklart går det inte låta bli att fundera över olika projekt i plannerat utnyttjande av de arma nystanen. Ett par kuddfodral självklart (hur länge har inte mina apelsinorange färgade kuddar fått vänta på det?), yttligare en filt till Bea, förmodligen i de bedrövliga färgerna gult och orange men hon har ju en sådan härlig päls som passar med typ alla färger, men sedan börjar det ta stopp..


Dock så får man väl försöka utöva någon form av disciplin och sticka klart vad jag redan har i händerna innan jag kastar mig huvudstupa in i nya men när man får en julafton leverad i ett brunt paket med vit tejp från Vartofta (och tidigare Järbo) och rena rama garnfrossan.. då är det inte lätt för vilken pysslig knåpare som helst att hålla fingrarna i styr.

En tidig jul & påbörjad klappjakt

Julen kommer tidigt i år, i form av ett fyra kilos paket från vartofta och tur är väl det. Torligen rör det sig om tre kilo läskiga akrylgarner (*burr*) men varpen är efterlängtad och lika så virkgarnet som jag nog har lite större planer för än vad som är riktigt bra, experiment brukar aldrig sluta väl så det är väl att föredra att sticka vidare och hoppas att nästa julklappsutdelning kommer snart (den 17 september - count down has started).

Julklapps jakten är vilket fall som helst påbörjad. September är här och den månaden lär väl flyga i väg på samma sätt som både novmber och december och ett tu tre så är det dan före doppardan (jag gör mig inga illutioner om oktober). Alines är mer eller mindre klar (sorry, gumman men inte en chans att jag låter dig veta vad). Katarinas är påbörjad, lika så faster Elisabeth och jag sitter med en stickning i knät som jag tror skulle passa mor min men sådant vet man aldrig i förväg, inte när det kommer till henne åtminstone - ja, se mödrar.

Bilder ska komma så snart jag har något konkret att visa, eller med andra ord känner att något projekt är riktigt, riktigt avslutat och kameran har slutat bråka med mig, vilket lär dröja men frukta inte - SuperTeknikern borde inte dröja allt för länge innan han blir tillgänglig, han måste bara sova ut efter en del problem på klubben och ett par långa arbetsdagar.

Ta vara på er alla och minns att vad som skilljer er åt är vad som gör er vackra och unika.

Spaning slutförd

Så... då var uppdraget slutfört - ull funnen. Okej, kanske inte riktigt ännu men det är på väg. Efter måndagen den 17 borde min spinnrock vara i full gång igen, eller åtminstone kardorna efter en sortering. Jag är lite osäker på kvalitén men och andra sidan får jag det billigt så det kan väl inte skada så direkt, i värsta fall blir det som mest en svårpyrd brasa men alltid ska det väl värma någon?

Det blev uppesittar natt med svt i går kväll och stickmaraton (inget smart drag när man ska illa till kaninhoppningen morgonen därpå insåg den här filuren lite för sent). Det resulterade i en nästan klar pulsvärmare åt lilla systern med bara ett par modifieringar för att det ska sitta som handen i pulsvärmaren och en hel del skratt åt mig och pannlampan. Ett par projekt till på gång men det får nämnas vid senare tillfälle.

Agent med rätt att sticka

Så.. eftersom min andra blogg verkligen vägrar att sammarbeta med mig så gör jag nu ett försök att starta upp en ny som förhoppningsvis kommer att uppdateras oftare med mina olika projekt och idéer samt en del annat som jag lär sälja av eller skänka bort.

Pulsvärmarna på bilden är faktiskt resultatet av min första rundstickning, gjort av ett mjukt akrylgarn som blev över efter en barntröja som jag stickade tidigare i år. Eftersom jag själv inte har någon glädje av dem varken för egen del eller någon annan som jag känner(varken rosa eller rött som det här paret är, är verkligen inte någon favorit färg) så kommer jag att troligen att sälja dem. Det är bara att hojta till vid intresse.

Mönstret hittade jag i en bok på bibloteket och är faktiskt inte så svårt men jag gjorde ett par ändringar - del för att göra det lite mer av en utmaning men även för att jag nog tycker att det blev lite snyggare så. Själva mönstert verkar ha blivit popelärt i alla fall för jag har redan lovat att sticka min syster ett likadant par men i ett svart lite halvluddigt garn (som det nätt och jämnt går att se vad man gör med) och till och min lillebror överväger ett par men det skulle nog få vänta i sådana fall för en annan (007 med rätt att sticka) är på uppdrag.

All min långa ull är slut så jag har inte haft någon möjlighet att spinna på ett bra tag och min spinnrock står ensam för att bara längta efter sällskap. Det händer en och annan gång att Katarina tassar fram och petar lite på den men stackarn får inte mer sällskap än så. Förhoppningsvis har jag en del svart ull på gång - om de nu kan tänka sig att svara - så jag hinner att komma igång innan de första marknaderna blir av.

Kursen som jag hade tänkt att gå blev visst inställd så den här garnmissbrukaren kommer nog änga lite mer av sin tid åt att jaga rätt på den där ullen. Det finns visserligen fler projekt utöver det som inte är anknytet till ämnet men just nu så ligger det högt på prioriteringen att gå och spionera bland grannarnas får - min spinnrock har stått ensam allt för länge.