fredag 18 april 2008

Titta han fäller ;)

Varning! Fullkomligt stickbefriat inlägg.

Allas sötnos Focus ;)

Det har då inte blivit mycket stickning idag... snarare inget alls. Inleder man dagen med att dyka in i stallet med kameran i högsta hugg så blir man ganska lätt kvar. Inte för att jag är så förtjust i kameran (med tre sekunder fördröjning så får man smyga sig på och hoppas på blind tur när man fotograferar saker som rör sig.. typ småsyskon, vänner, hästar, kaniner...) men för att man ser allt trevligt som man kunde fotografera.

Det blev i alla fall en handfull foton på min självklara favorit Coccos. Mor min har haft honom sedan har varit sex månader så han har varit såväl min som min systers och lillebrors första ponny. Min stora kärlek är och förblir min Peppe men Focus har verkligen en speciell plats i hjärtat så det glädjer verkligen att se att han redan har börjat fälla. Förra sommaren var en ren katastrof trots att han fick spendera den med två andra shettisar. Han släppte inte den sista pälsen fören i slutet i juli och tog sig ton när han kom hem igen (och inte av slaget skönsång). Det var då man önskade att man hade hunnit att vara där mer istället för att låta över det på den andra shettisägaren som hade dem inpå knuten. Undra på att man inte vet vad man ska göra den här sommaren.

Men och andra sidan... hur många kan gissa hur gammal den parveln är?

tisdag 15 april 2008

Hoppas att Gud inte dömmer mig för hårt (eller någon annan för den delen)

Det är inte många saker som gör mig så glad som att se någon lyckas, ännu färre som gör mig så stolt som att se hur någon utvecklas med min hjälp. Det är väl kanske lite därför jag så gärna vill försöka hjälpa till där jag kan och inte minst smitta av min hantverks-entuiasm på de som tyvärr inte har blivit döpta i dess lugnande, renande och nästan narkotiska effekt (det är väl inte bara jag som är såpass galen att det mer eller mindre kan liknas vid ett beroende?).

Här i helgen fick jag dessutom världens chans. Min lillasyster (förlåt.. min stora lillasyster) tröttna på att plugga och letade ursäkter för att slippa en liten stund. Resultatet lät sig inte väntas på. Hon satt med mig och stickade - länge - och gjorde en storasyster väldigt glad.

Fast min kära syster är lite speciell och väldigt självständig. Man får ge henne ett par ledtrådar och låta henne lista ut resten själv. Att försöka hjälpa i tid och otid ger en väldigt irriterad lillasyster och inget roligt resultat.
Fast det går fort, och hon stickar redan på en nivå som det tog mig ganska lång tid att nå.

För att göra en lång historia kort så är det här förmodligen bara ett rent skrytinlägg.. fast eftersom det är åt min systers vägnar så får jag väl hoppas att Gud inte dömmer mig för hårt (eller någon annan för den delen).

Det finns helt klart fler saker jag har att berätta om och som jag mer eller mindre inte kan bärga mig innan jag får skriva av mig här men marknaden är om bara ett par veckor och jag har ungefär.. nada. Lilla jag måste ta mig i kragen helt enkelt.

Det här är vad min lillasyster åstakom av all den tiden. Inget mönster eller något, allt ifrån sitt eget huvud om man bortser från stickorna hon låna av mig och restgarner som
Fosco så givmilt donerade (jag ska verkligen försöka knåpa ihop något trevligt som tack). Jag håller med Katarina; Hon är världens bästa stickerska och stämmer inte det så är hon åtminstone den ballaste.

Jag fick förresten prova pulsvärmaren och tvärt emot min första misstanke så var den inte bara häftig.. den var skön också ;)

Nej, dags att sussa kudden. Ta bara väl vara på er där ute.