torsdag 29 maj 2008

De sexiga tigertofflorna ;)

Ajajaj! Jag ser att det är nästan tre veckor sedan jag uppdaterade här senaste. Men nu var man tillbaka, sprudlande, frisk och kry (hoppas jag i varje fall - peppar peppar ta i trä -). Uppriktig så har jag väl inte avslutat så mycket när det kommer till stickningar. Jag stickar på en poncho i ett tunt bomullsgarn där de rekommenderade virknål 1.25-1-5. Riktigt så tunna stickor har jag inte valt, tack och lov för det, men 3.5 är nog så mosträvigt det med och så där halvvägs in så kom jag på att pärlor vore riktigt fint.


Sagt och gjort.. jag drog upp vad som måste ha varit ett par kilometer garn minst* för att trä på ett gäng pärlor, flytta dem tillbaka och nysta upp alltihopa igen. Inte lite som man skulle kunna bespara sig om man tänkte lite före men och andra sidan så hade jag ju bestämt mig för något enkelt. Synd bara att jag inte hade räknat in tristessen i det hela.

Jag tänkte bara visa vilka heta ben jag har x'D Nej, men skämt och sido så visade sig att det där med strumpor.. det var inte alls så svårt att sticka som jag hade väntat mig. Tvärt om visade sig de där falska strumporna vara riktigt mysiga att sticka. Med lite hjälp från Bohusstickan där över hälen (tusen tack:D) så blev de klara. Dessvärre så hann jag inte ens börja med att leka riktigt med kameran innan den lade sig ner och dog. Gissa vem som kände sig inte lite förorättad. Tyvärr är det nog så att jag i rena förtjusningen tar en femtioelva kort innan jag sätter mig ner, kollar igenom och väljer ut ett par jag tycker om innan jag raderar resten. Så det blir nog inga helbilder eller något av dem, dels för att fotografera sina egna fötter visade sig vara svårare än vad jag trott men också för att de bara inte vill lämna mina tigertofflor.

Få se nu.. summerat så är strumporna stickade i ett ljuvligt garn från DMC som jag har I. att tacka så otroligt mycket för. Det hela är stickat efter mönstret "Sockor med falska flätor" på strumpstickor 2.5. Jag har ett par idéer om ett nytt par jag vill göra men mer om det senare är jag rädd. Lite städning och bak att göra ;)

Ta väl vara på er. Man skulle ju inte vilja att något dåligt hände så underbara människor ni ^^


*Notera: författaren är nog väldigt partisk i den här frågan

fredag 9 maj 2008

Bilbos kloka ord

"It's a dangerous business, going out your door. You step onto the road, and if you don't keep your feet, there's no telling where you might be swept off to." sade en viss herr Bilbo Baggings och trodde jag inte honom då så gör jag det i alla fall nu. Jag minns fortfarande de båda flickorna som blev påkörda vid infarten till Tofta, jag hoppas verkligen att de har blivit bra igen.

Här i veckan så lade de ett lager tjära och grus över våran fina asfalt och självklart så blev min kära mor riktigt upprörd, ringde till vägvärket och klagade, skrev en insändare till GP (som faktiskt blev pulicerad i onsdags) och gick på om olycksrisken och skrotad noll vision. När jag var yngre skulle det inte bekomma mig mer än mors dåliga humör som sprider sig över huset. Nu har jag nog sett för mycket. Vem kan liksom ha undgått familjen Bladhs tragedi för några år sedan om man bodde i våran trakt. Älsta sonen gick dessutom i min klass.

Jag tror det blir än mer läskigt när det sker någon man känner eller när det händer runt om knuten. Idag när jag var ute med Flayan, min kära mors sto så kom vi inte särskilt långt innan jag fick se tre personer som stod vid busshålplatsen och glodde på något. Det visade sig vara en äldre man som hade snubblat när han hade klivit av bussen, när jag frågade. Jag vet fortfarande inte ens om han andades. Eftersom man inte kan stå stilla med Flayan för länge innan hon blir alldeles tossig så fortsatte jag med deras intygningar om att de bara väntade på ambulansen.

Vi hann faktiskt inte så långt innan ambulansen kom, utan ljus eller sirener. Kan ni tro det? Det första jag tänkte efter att ha känt en viss lättnad över att han skulle få hjälp var att det var ju tacksamt eftersom Flayan nog skulle fara i taket annars. Det var först efter det som man insåg att det knappast kunde vara bra. Till och med när en söt liten dam svimmade på avenyn så hade de på blåljusen och nu stod de över det helt? Han låg ju orörlig...

Det här känns som ett riktigt, riktigt illavarsland omen. Jag tror inte det här är över än. Så ikväll ska jag tända ett ljus, be en bön för hans själ och försöka komma på ett sätt att våga kliva på en buss igen. Jag hoppas fortfarande att det ska vara som Mor min tror; att det inte var någon fara med honom.

Ett par bilder blev det ändå på Focus innan batterierna tog slut.

onsdag 7 maj 2008

Bortsprungen kamera och Mors nya leksak

Slog mig idag att det kanske var hög tid att skriva något här. Vad är det som har hindrat mig? Nja, jag skulle inte vilja säga att det är brist på saker att skriva om.. för egentligen så har jag hunnit göra en del på hantverksfronten men tyvärr blir det inga bilder. Min (okej, mammas) kamera har sprungit och gömt sig. Jag tror dock att den ligger kvar i packningen sedan förra helgen.

Vilken helg också måste jag tillägga. Jag tror det var tänkt att jag skulle jobba lite också och inte bara ha roligt men på något sätt verkade det utebliva. Så snart man kommit över hela den där känslan av hur "fel" allt blev den morgonen så var det mer eller mindre bara en lätt värk i knäna som låg på ner sidan. Men det var faktiskt riktigt kul att få gräva händerna i jorden utan en massa "Mimmi, inte så!" eller "Inte där väl?".
Jag får verkligen tacka I. för att hon tog sig tid för mig. Så där en och en halv vecka senare kan jag fortfarande inte bestämma mig för någon höjdpunkt.

Sedan var det till att komma hem till ett helt ombygge. Mer eller mindre i alla fall. Det var inte förrens här om dan som det gick att äta i köket. Anledning? En mycket efterlängtad diskmaskin. Tillskillnad från min lillasyster så älskar jag ljudet av den. "Erkän, det är ljudet av att slippa diska och torka som du hör!" Hur kan man argumentera emot det? Det är inte riktigt samma sak som våra morföräldrars som höll en vaken en bra bit in på natten.

Men så kanske man skulle nämna vad man har på stickorna för tillfället, för det är nog bara att erkänna.. Jag förstår verkligen inte hur det är tänkt att man ska avmaska den där Candle Flame Shawl. Hitentills är det inga problem och jag har en bra bit dit (stickar på 3:orna). Det är dessutom en av de stickningar de har haft gissat vildast åt vad det skulle kunna föreställa ("Skulle det inte kunna vara typ som en ringbrynja?"). Är det någon som begriper något av avmaskningen?

Ponchon växer också långsamt men säkert men bild får nog vänta tills kameran har hittat hem och fått i sig lite blåbärs soppa.

Tills vidare, ta väl vara på er och glöm inte att ni är värdefulla precis som ni är ;)