Sista sträckan

Inga bilder idag heller trots att jag är mitt i upploppet på froggningen av min monsterfilt alias "restgarnsfilten" så jag förklarar det helt enkelt med att jag inte vågar med risk för att bli utbuad med diverse runtna grönsaker och ägg. Inte tänker jag visa några före och efter bilder på hur mycket garnlagret har växt under den här perioden. Lite självbevarelse drift har man väl.. eller om det går under förnekelse?

Seg röra

Känsliga läsare undanbedes. Följande blogginlägg lär innehålla både en del galla och andra bitterheter.

Mega förkylning på gång har väl aldrig gjort en människa glad men däremot garnshopping ligget helt och hållet på den positiva sidan. Sagt och gjort.. jag hängde med mor min runt halva stan för ljusglimten över att äntligen få köpa det där garnet till sjalen. Problemet var bara att de inte hade önskade färger inne utan de måste beställas vilket var svårt eftersom han skickade som minst ett kilo åtgången. Jag ville ha tre hekto. Lite av en frontal krock.

Tittade självklart på lite andra garner också men jag behövde bara visualiesera en överfull garnkorg där hemma (den jag visade på bild fast.. den har hunnit bli mycket mer välfylld) för att inse att det inte var en så god idé.

Den halva sjalen jag hade med mig blev snart avmaskad och det var bara att konstatera att det är bara att stuva undan på vinden och hoppas att mössen får tag på den. Nej, jag skäms på tok för mycket över så väl garnet som var en av mina tidiga kreationer som mitt dåligt komponerade mönster för att kunna visa upp det här.

Idag var också mitt första möte med den sjuksköterskan som skulle ersätta min psykolog under föräldraledigheten. Tack och lov hade man varit lite förutseende och tagit med sig sländan i all hast eftersom det knappast hade varit svårt att se att det bedrövligt spunna garnet nästan var slut. Till att börja med satt hon och såg helt "fascinerat" på min slända medan den snurra runt. Jag funderade mest allvarligt på om man kunde få henne att dansa wango om man lyckades pendla den lite försiktigt från sida till sida utan att wobbla (Nej, jag prövade inte). Saken var väl bara den att ullen tog slut så där halvvägs igenom och där fick man sitta utan stickning.. och utan att kunna spinna. En viss kotte hade räknat med att kunna köpa garn tidigare under dagen.

Jag måste hitta kattkammen snart.

Ni kan väl hela ramsan vid det här laget men jag upprepar i alla fall för säkerhets skull: Du är en underbar och vacker människa precis som du är. Låt ingen ta det ifrån dig.

Mail från framtiden

Det här är nog första gången jag råkar ut för något sådant här. Jag vet.. jag är en ursel fotograf, jag har redan skrivit idag och det här har ingenting med hantarbete att göra men jag är bara så facinerad. Jag har fått mail ifrån framtiden. Än är visst inte undernas tid förbi.

Fast jag tror det har lite att göra med hur pass knasig tidsinställningen är på den här datorn. Kanske dags att göra något åt saken. Fast.. och andra sidan så är det lite roande och få en inblick i framtiden ;)

Stendött nät och missvisande öppetider

Nu slant tiden iväg lite igen.. den här gången skyller jag det på nätet som har varit helt stendött en kortare period. Dess värre har det inte varit den enda som dött. Min Beata har gick bort i måndags vilket inte har varit helt lätt att hantera. Till och med lillebror är djupt berörd men framför allt rädd.

Egentligen berör det inte själva hantverket mer än att det inte blir någon mer ull ifrån henne men sanningen lutar åt att trots att man har stickat ett och annat varv sedan dess så har man inte riktigt orkat.

Borde kort sagt kasta upp en ny stickning för inspiration. Allra helst den där mysteriestickningen som är så i svängarna nu (stäkets) men efter att ha tittat lite på första ledtråden så fattar jag inte mycket. Någon måste ju ha gjort det eftersom jag har sett lite resultat när jag spanat runt. Fast.. jag har en enkel rätstickad sjal att sticka som har beställts av världens bästa kollega om nu jag kan pricka in rätt garnbuktik vid rätt tillfälle. Misslyckades fatalt i fredags och det är bara att konstatera att Vävlyans öppetider stämmer inte alls överrens med deras maskinsvarare. Bara att försöka igen i morgon.

Tjatmostern upprepar som alltid: Du är en fantastisk människa precis som du är. Låt ingen tro något annat.

"Låååågiskt"

Jag tror det har etabliserats för länge sedan att just den här kotten inte är lite.. udda. Skälet kan man säkert dryfta om länge men personligen tippar jag på förmycket barnasinne. Vilka andra skulle kunna tänka sig att gå in i just det där rummet de inte fick eller skriva precis det där blogginlägget som man inte skulle. Jag kan svära på att om någon sade att jag absolut inte fick skriva mer än något enstaka inlägg i månaden så hade jag förmodligen uppdaterat er dagligen om vad jag åt till frukost och vilken sko jag knöt först (jag knyter nästan aldrig mina skor om någon nu skulle råka undra).

Hur som helst.. igår var jag på pingstkyrkans secondhand och fyndade.. egentligen mer än vad som är lovligt. Både stickor, korgar, krukor... jag tror vi stannar där innan jag börjar skämmas på tok för mycket. I varje fall var ett par korgar och krukor med där i samlingen för - hör och häpna - hela 30 kronor. (Den här idioten ska tillbaka nästa vecka.) med min garnsamling i åtanke.

Så.. hela morgonen har jag sorterat (läs: i den utsträckningen det nu är möjligt för en hattifnatt som jag) garner. Stort tack till Mia för det trevliga tipset om garn i krukor. Förhoppningsvis lever det lite längre än de krukväxter jag hade under tiden på internatet. Och vem det än var som sade att garn i korg var en bra idé måste ha varit mycket smart. Min "gräv så mycket du vill"-korg kanske inte sparar så mycket mer plats än "ditto"-kassen från Willys men snyggare är den i alla fall ;)

Det grön/gula garnet (bilden nedan) fyndade jag faktiskt också i går tre härvor för trettio spänn. Jag skämms. Uppriktigt.

Men nu har jag upptagit nog av eran tid. Och otroligt nog så har jag tänkt att upprepa det yttligare en gång. Du är en unik och värdefull människa, precis som du är. Låt ingen ta det ifrån dig.

Time out

Som de flesta säkert redan har märkt har jag mer eller mindre tagit en paus från bloggandet. När dagen har tagit slut, det mesta blivit gjort så har det helt enkelt inte funnits ork över. Håller dessutom på att gå igenom bilderna från Pepinos (ponnyn till höger i bilden ovan) sista sommar. Två år senare och det fortfarande lika jobbigt.

Inga riktiga ursäkter men förhoppningsvis skäl. Hantarbetet är ju fortfarande lika nödvändigt även om jag inte skriver om det var femtionde minut. Däremot lär jag väl fortsätta följa ett par bloggar och i varje fall försöka hålla kontakten, eller kanske snarare försöka fiska upp var jag tappat, med de som.. tja, ni kan bara känna er träffade antar jag.

Lite som plåster på såren för min frånvaro, kassa ursäkter eller vad som nu passar bäst bjuder jag på en extra bild från Justins föltid. Lite nostalgi för egen del i alla fall ;)

Som alltid: Du (ja, just du x'D) är en unik och värdefull människa, precis som du är. Låt ingen ta det ifrån dig.