Andrum

Dixie ♥

2011-09-23T00:25:00.000-07:00

Jag ber om ursäkt tystnaden här men jag har inte velat säga något förrens det har varit alldeles alldeles säker (peppar peppar och allt det där) men nu har äntligen Dixie (även kallad Tant Rund) flyttat in ♥

Det både stickas och spinns ännu men det är mycket annat också just nu. Det är hovslagare som ska jagas, bekantskaper som ska stiftas och en massa mys som ska mysas. Hästar är allt bra härliga och Tant Rund hör till den bästa sorten.

Idag ska hon släppas ut med sin boxgranne. Det ska bli spännande med tanke på att de verkar lagomt stöddiga båda två bakom gallret. Det lär nog gå väldigt lugnt till. Jag kommer säkert rapportera mera så snart jag kommer hem igen men fram tills dess:

Kom ihåg att du är
värdefull & unik
precis som du är
♥

Dear Santa...

2011-08-28T08:07:00.000-07:00

Drömsockar

» Knästrumpor med falska flätor (på stickorna)
» Baudelaire
» Drooping Elm
» Vampire boyfriend
» Very tall socks
» Java
» Hålmönstrade alpacka sockor
» Riverdance (blir nog nästa omgång)
» Ballerina Wannabees

Imorgon var jag alltid ett lejon...

2011-08-24T12:07:00.000-07:00

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att jag ska skriva något så snart jag kommer hem. Så snart jag har vattnat blommorna eller bara stickat ett varv till. Lägga upp ett par bilder i alla fall direkt efter att kattskrället har fått busa av sig lite...

Uppenbarligen så har det inte blivit så. Jag kan faktiskt inte svara på varför.. De som har mig på facebook kan säkert intyga att det har hänt lite mer bakom skärmen än vad det liknar här.

Imorgon.. Efter praktiken.. efter det där samtalet jag måste ringa.. efter tvätten.. efter baket..

Vi får se imorgon...

Minns att ni är
värdefulla & unika
precis som ni är
♥

Seacell

2011-07-24T06:37:00.000-07:00

100g Seacell uppspunnen 1-trådigt. Inhandlat på Grötö.
Doftar till och med lite hav.

♥

Kattspinning

2011-07-22T05:48:00.001-07:00

Ibland sitter kattskrället med mig och spinner kapp. Hon vinner oftast.

Men jag kan garantera att allt jag spinner är noga granskat och godkänt av unga fröken Kattskrället ♥

Won't go away until our dreams are fulfilled

2011-07-12T00:23:00.000-07:00

100g shettlandsulll i färgen "rost" är uppspunnen och väntar bara på att blockas. Tillsammans med sex härvor till. Jag skyller på sommaren. Just nu vill jag bara spinna. Spinna och vara så där jobbigt social.

Kickar off morgonen med Metallica - Seek And Destroy. Fortfarande till mig över att jag äntligen sett dem live.

Syns på stan, people ;)

Ny laddning garn

2011-07-11T08:34:00.000-07:00

Marknadskorgen bör fyllas på under kvällen med en ny laddning av handspunna garner om inte något kommer emellan. Som alltid går en del av priset direkt till välgörenhet.

Missa inte din härva ;)

Kattskrället ♥

2011-07-06T08:17:00.000-07:00

Sitter och funderar på hur kattskrället ligger och sover egentligen. Man finner henne oftast i sådana här konstiga ställningar. Fast det verkar mysigt trots allt. Jag vill också vara katt. Tror jag.

Peace out! ♥

Det rullar på

2011-06-03T05:13:00.000-07:00

Än så länge entrådigt merino/silke ♥

Nu i fällningstider...

2011-05-20T08:38:00.000-07:00

En frisyr som jag haft i hela sex timmar och jag har inte behövt göra om den en enda gång. Tricket är alltså att fläta håret innan man sätter upp det i knut för att det inte ska falla i sär varje gång man vrider på huvudet.

Ett mirakel! Vad kommer här näst? Hårsnoddar som faktiskt passar för långt/tjockt hår (läs: tungt)? Ett par fjädrar till och lite eyeline så är man trevligt festklädd (:

Rock on ;)

Ränder

2011-05-11T04:02:00.000-07:00

Har jag någon gång nämnt att jag fullkomligt avskyr fästa trådar? Med det i tanke så sitter jag och funderar på hur jag någonsin kunde kommit på en sådan dum idé som bredrandiga strumpor.

Antalet trådar som hänger lite så där fint och väntar på att bli invävda är så här halv vägs genom stickningen avskräckande.

Kom ihåg att du är
värdefull & unik
precis som du är
♥

Saknad...

2011-03-18T14:49:00.000-07:00

Vila i Frid
Isabella
♥

Nedräkning

2011-03-17T05:53:00.000-07:00

Nu när kameran tillfälligt har omplacerats hos min kära moder som ska ut och resa blir det genast lite bildfattigt. Istället sitter jag och tittar på muffinsformar och de här ifrån lyckasmedmat.se verkar ganska frestande. Sitter och funderar på om man skulle lyckas med lakrismuffins och hurvida det skulle vara något att ha i sådana fall.

Kattskrället har dessutom tröttnat på matte så nu får hon sitta och spinna på egen hand vilket kanske är lika bra så.

Med bara 8 dagar kvar till Grötö så beslutar vi oss för att släpa med oss Matilda. Det blir första gången för henne. Det ska tvättas och blockas lite handspunna garner också som får följa med utifall någon skulle vara intresserad av att ta med sig någon hem. Uppdatering på marknadskorgen får nog däremot snällt vänta tills kameran återvänder hem.

Men så länge sitter vi och drömmer om lakrismuffins och tvinnar lite lilagrå svensk ull. Den däremot har redan ett hem som väntar.

Minns att du är
unik & värdefull
precis som du är
♥

Farbror Olycka kommer sällan ensam

2011-03-10T07:01:00.000-08:00

Ta en dag i taget hör man rätt ofta - en sak i sänder - men vad gör man när flera dagar anfaller på en gång? Stick-Mojon är lika tappad på nytt, delvis på grund av mitt nya fina gips. Fem maskor blev stickade i söndags innan det var dags att inse att det inte går så bra med en skadad handled.

Kattskrället♥ verkar tämligen nöjd att ha matte mera hemma. Hon låg till och med brevid matte och tvättade henne igår kväll. Ett rätt sällsynt ömhetsbevis för att vara oss två. För det mesta brukar hon bara ligga på sin favoritplats och blänga på mig*.

På många sätt tror jag djur läser av oss människor mycket bättre än vi tror.

Kom ihåg att du är
värdefull & unik
precis som du är
♥

*Se bild.

Andrums frågehörna

2011-02-27T09:27:00.000-08:00

Svar på tal!

"Din blogg är intressant men varför nämner du så lite dina vänner? och gamla vänner? bryr du dig inte om de? lite svårt att få en klar bild av det från din blogg, det är mycket samma ämnen.
anonym"

Bästa Anonym. Jag ska försöka förklara det här så enkelt som möjligt för dig (och försöka låta bli att anmärka på bristen av stora bokstäver - något om första klassare får lära sig - som ett taggit svar på ditt påhopp rörande hur mycket/lite jag skulle bry mig om mina ev. vänner).

Jag umgås inte med celebriteter i regel. Det är just för att jag bryr mig som jag undviker att offentliggöra dem i onödan.

Sen vet jag inte riktigt vad du hade för uppfattning när du började läsa den här bloggen men grundidén är garn. Sen råkar jag vara född och uppvuxen på en hästgård så ja, det är vad som jag skriver om.

Vill du veta mer om mig och mitt liv så är ju en idé att ta en egen roll i det.

Take care! ♥
Mikaela

Fiffigt Elin!

2011-02-25T07:43:00.000-08:00

Varför hittar man aldrig kamerasladden när man behöver den? Jag ville ju så gärna visa hur fiffigt magic loop är även om jag förmodar att ni redan kommit underfull med det. Hela fyra strumpor på ett bräde. SSS kan dra dit pepparn växer (och gärna lite längre ändå)!

Äntligen hittat min garn-mojo igen! ♥

Då är det fint att sitta och lyssna på Lillasysters senaste singel "Så jävla bra" på Spotify medan man stickar på strumporna. Det blir sockor med falska flätor igen.

Fast mest längtar jag efter isfria vägar så man kan jobba med Divan* (Snyggingens lillebrorsa).

Glädjs åt det du har
♥

* Se bild.

Vintertider

2011-02-13T04:37:00.000-08:00

Vintern är nog den mest inspierande årstiden när alla stickade plagg kryper ut på stan bland snötdrivor och isbanor ♥

Allmänna funderingar

2011-01-05T01:10:00.000-08:00

Om jag tolkar statestiken rätt så är det fler som tittar in när jag pausar bloggandet än när jag skriver. Funderar smått på om det är en hint eller råd i bästa väl mening.

Just nu är jag helt uppe i Tim Burton filmer och kommer inte på något bättre sätt att fördriva tiden än att sätta på en av hans filmer, krypa ner under en filt och sticka några varv. Favoriten är fortfarande Vincent. Det är fascinerande att även om hans stil har utvecklats sedan den tillverkades 82 så har han fortfarande kvar mycket av den karaktären. Älskar helt enkelt bara hans sätt att se på saker och ting.

Mys vidare i vintermörkret ♥

En fröjderfull Jul ;)

2010-12-24T05:26:00.000-08:00

God Jul!

Vi önskar er alla en helt underbar jul med nära och kära.
Ta vara på er och glöm inte att ni är unika och värdefulla
precis som ni är.

Mängder med kramar från
busfröna, kattskrället, kaninerna och så lilla jag ♥

Pepp

2010-09-29T07:32:00.000-07:00

Känner mig så där härligt pepp på Grötö i helgen. Tror jag ska packa ner ett par av mina egna garner utifall någon skulle vara intresserad.

Är det någon mer som ska dit?

Men nu börjar det bli dags att göra sig ner för att åka ner till stick café på Karma. På tok för länge sedan nu.

♥

The undead

2010-09-16T07:27:00.000-07:00

En skolkamrat var jättesöt och visade mig hur man "kastar maskorna", stickar med garnet i höger hand istället för med vänster som jag är van vid. Helt plötsligt så var min slätstickade sjal inte bara ett zombie-projekt utan ett roligt zombie-projekt.

Lev
♥

BPBT (brist på bättre titel)

2010-09-15T03:44:00.000-07:00

Det har onekligen varit en hel del på sistonde men det som har märks mest är hur tyst det har blivit i huset utan kattungar som stojar runt. Då känns det tryggt att veta att de har kommit till bra hem.

I stället är det fullt upp med studier. Eller framför allt att ta sig till lektionerna. Så går det när man väljer en skola två timmar bort. Mycket stick tid blir det i varje fall för lite krångligt är det att sitta med matteboken på bussen.

Dessutom börjar det bli tid att börjar oja sig inför julen. Alla julklappar som ska bli klara tills dess och den största frågan av alla... om jag skriver en klapplista och plannering hur länge dröjer det då innan den försvinner?

Live, Laugh & Love
♥

p.s. Marknadskorgen har blivit uppdaterad men inlägget verkar ha hamnat längst ner så man får lov att scrolla lite (:

Ego-reklam för garnförsäljning

2010-08-30T08:47:00.000-07:00

M A R K N A D S K O R G E N

Även om det kanske verkar lite tyst just nu så händer det en hel del. Jag börjar studera lite granna nu i höst vilket är ett stort steg med tanke på hur obehagliga klassrum är. Då känns det skönt att vi har Matilda att umgås med.

Men vad som känns störst just nu är att jag börjar sälja av mina egna handspunna garner igen. Ni får jättegärna klicka på länken och kika in lite. Jag känner mig faktiskt lite stolt (hur osvenskt det än är) och kan nog spinna lite fridfullt med Matilda ikväll. Hoppas att ni alla får också en riktigt härlig myskväll så här i början på veckan. Tror det kan behövas så en måndag.

Kom ihåg att du är
värdefull och unik
precis som du är
♥

It's ALIVE!

2010-08-11T11:30:00.000-07:00

Det har rått kylig tystnad länge mellan Matilda och mig. Med betoning på länge. Vad jag än har gjort så har vi helt enkelt bara inte kommit överrens. Jag vet inte om det var så att hon var allergiskt mot angora, kände sig bortglömd mellan jobb, vänner, snyggingen eller pojken eller om hon bara satte sig på tvären men det har varit fullskaligt krig.

Inte ens den där Merinon hon älskade så sist gick ner. Inte förrens vi provade BFL verkade vi komma överrens. Så nu sitter jag och spannar läckerheter som jag tror kan locka henne - om inte annat för att det är så ljuvligt att lyssna på det lågmälda surret, känna mjuk fluffig ull i händerna och bara känna sig så där härligt hemma och trygg.

Även om det inte finns någon plats för vare sig läckert Blå Shettlandsull eller Eldfängd BFL i min budget just nu så sitter man och spanar, drägglar och undrar om man kanske kan utnyttja hela den där födelsedags grejen för en gångs skull och drömma lite... Något bra måste de väl ändå vara tillför när man inte blir av med dem?

Hang on ;)
♥

Experimental Science

2010-08-01T11:00:00.000-07:00

Saker man får gjort medan man går sömnlös
eller
Sånt man kan göra i brist på liv

Sömn är ju utan tvekan på tok för överskattat men frågan är väl mer hur överskattat? Vi har ju redan räknat det är en åtta timmar förlorade direkt om vi är en duktig liten flicka och lägger oss som vi ska. Men vad mer förlorar vi?

Sådana frågor måste ju besvaras och det finns bara ett sett ta ta reda på något sådant. Try and error! Kort och gott! Vi sätter igång med allsköns pyssel och lyckades nog knåpa mer än vad vi klarade av under hela dagen.

Vi hann med:
♥ Två och en halv mönsterrapport på alpackasjalen. Bara en och en halv kvar innan avmaskning ;)
♥ Tillvarka fyra stora nystan av gammla plastpåsar. Skönt att se att de äntligen kommer till nytta!
♥ Sytt in ett par knappar på mobilfodralen.
♥ Frestylat en åtondelsnot på Emolls fodral fast bara en liiiiiten en men ack så söt.
♥ Lite städning varvat med god läsning (Steven King)

Saker vi fick gjort av bara farten när vi ändå var i gång:
♥ Handlat och sneglat som vanligt på LYS och önskat att vi hann klappa på ett par nystan. Bara lite. Jag lovar.
♥ En trippel sats med drömmar blev gräddade och klara.
♥ Bulldeg satt
♥ Tråkig och motig disk
♥ Lyssnat på en massa bra musik (och förmodligen skrämt grannarna igen med min... *host* ljuvliga röst)

Det bästa av allt är att kvällen är inte är över ännu. En liten till kan vi nog stanna upp. Vi är ju trots allt en duktig flicka som får gjort lite granna oavsett hur besväriga vi än är och försöker vara upp en liten stund till.
"Jag ska bara..."

Maska vidare ;)

2010-07-31T04:06:00.000-07:00

Det visade sig vara riktigt svårt att fotografera små små knappar när kameran envisas med att lägga focusen på ljuset bakom. Men med kameran i högsta hugg så var man i alla fall.

Det var tydligen mer än vad man kunde hoppas på när man slängde sig iväg på en självklar knappjakt och regnet bara öser ner. Paraply tänkte man visst inte på innan.

Fast det var det värt. Den där lilla pumpan är helt solklart en knapp åt det ena mobilfodralet som ligger på blockning. Jag funderar på om jag ska våga mig på att försöka brodera dit en pumpa på andra sidan, uppenbart inspirerad av Garntrollets fina vantar, eller om jag ska vara riktigt fräck och sy dit ett tygmärke ifrån Shock. Jag är lite partisk till Helloween. Däremot är det lite svårt att besluta sig för vad jag ska göra med Emolls.

Men det är kul att snegla lite då och då på fodralen och fundera över det hela. Att plannera är ju liksom lite halva grejen. Så jag ska nog snegla vidare medan jag stickar vidare på alpacka sjalen.

Minns att du är
Unik & Värdefull
Precis som du är
♥

Och vinnaren är...!

2010-07-28T04:06:00.000-07:00

Rätt svar: Den lilla Coccosbollen är hela trettio år. Själv finner jag det rätt otroligt att han har varit med hela mitt liv och han hänger med än. Så vinnaren är...

Både Varken Och Eller

och för att solen skiner så tycker jag nästan att Mia och Pixi förtjänar varsitt pris på posten också för ett par välkvaliciferade gissningar. Jag kommer helt enkelt leta upp ett par små överraskningar ;)

Och Far... jag har en kakburk fylld med drömmar med ditt namn på. Jag hoppas du har lite mer glädje av det än ett par härvor garn.

Minns att du är
Värdefull & Unik
Precis som du är
♥

Downsides with insomnia

2010-07-27T11:23:00.000-07:00

Så... nackdelen med att sova oregelbundet är tydligen att man somnar lite varstanns och lite när som helst. I och med det så missade jag uppenbarligen att hälsa på mormor. Men jag var tydligen inte ensam om att sova gott fick jag höra när de kom tillbaka. Jag vet inte riktigt om det är någon tröst.

I stället ägnar jag mig åt att spinna upp det sista av punkt 45. Det är inte mycket kvar så jag funderar på om jag ska tvinna det på spinnrocken eller sländan, om jag vill ha det tvåtrådigt eller om jag ska najavo plaja det. Det blir nog rätt tunt vilket som.

Jag bör kanske påminna om att ikväll är sista chansen att vinna det handspunna garnet. Resultatet bör komma upp i morgon bitti. Fram tills dess...

Kom ihåg att du är
värdefull & unik
precis som du är
♥

Trance & Techno

2010-07-26T14:42:00.000-07:00

Så det var en chill dag för mig och Emoll, med glass och secondhand fynd. Ett grönt nystan entrådigt garn, en svart nät-tröja fick följa med hem men bäst av allt knappen. Jag råkade snubbla över yttligare en knapp som för tankarna till den svenska militären och kunde helt enkelt inte låta bli.

Än har jag inte hunnit bli en storsamlare av knappar. Det är så sällan jag har skäl nog att använda dem och då kan jag lika gärna söka vad jag behöver då men de här knapparna... jag vet inte. Det känns bara som de hör hemma här och någon dag så kommer jag att göra något fint med dem - när jag vet var de ska vara.

Emoll stod och tittade på en väst. En sådan ville han ha. Fast svart. Fast inte i läder. Jag kan inte låta bli att le. Vi är kanske båda födda i fel era.

Live, Laugh & Love
♥

Sleepless in the Kitchen

2010-07-25T16:25:00.000-07:00

Pannkaks middag middag med Kit-Kat och morfar är tydligen det bästa när man behöver tänka på något annat än all oreda i livet. Man hinner inte tänka utan bara allmänt trivs med att frossa nykokt jordgubbssylt.

Det är punkt 45 vi jobbar på - spinna upp den lilla grå ullen på den bottentygnda bare bone - på listan över saker vi försöker sysselsätta oss med medan pojken är på annat håll.

Tisdag ska vi till sjukhuset för att hälsa på mormor. Jag är visserligen sjukt rädd men längtar samtidigt efter henne. Det har blivit allt för tyst sedan hon lades in. Det är särskilt jobbigt nu så här nattetid när hon brukade sitta uppe och lösa korsord med radion på högsta volym. Det är bara konstigt att somna utan att höra P4an i bakgrunden.

Man får gjort mer på natten vilket fall som helst.

Sleep tight
Dream of bedbugs tonight
♥

btw pojkens resa går att följa på Why did you go there, Dude?! om det är någon som är nyfikna på ett par galna turisters upptåg i Mayalsia. Nästa stopp är Borneo ;)

Den Efterlysta Tävlingen

2010-07-21T09:02:00.000-07:00

T Ä V L I N G

"Den lilla skabbiga" som Focus kallas lite kärvänligt så här på ålders höst var min första ponny. Det var honom jag började rida på som två åring och så där en tjugo år senare så hänger han med än. Det är härligt att se även om jag har vuxit ur honom sedan länge. Även om Peppe var min själsfrände och Timmy min drömhäst så har den här lilla knatten en särskild plats i hjärtat. Är de bara rätt uppfostrade så finns det nog inget bättre än en kramgo shettlandsponny.

Så min fråga nu är hur många år har han nu fyllt?

Den som gissar rätt eller kommer närmast vinner. Om det är fler än en som gissar rätt så lottar vi helt enkelt. Tävlingen är öppen fram till tisdagen den 28 Juli.

Hur gärna jag än skulle vilja spinna garn till er alla så finns där uppenbarligen lite begränsningar. Men ett härva entrådig BFL har jag i alla fall lyckats plocka fram. Det är 50 g i färgen "puder" från SpinSpiration och uppmätte ca 260 m.

Bara för sakens skull så slänger vi in en härva två trådig shettlandsull (eller för att vi direkt kommer att tänka på små söta shettlands ponnysar) i naturbrun färg. Eller så kan ni se det som ett tack för att ni låter mig gnälla lite då och då.

Glöm bara inte att bifoga mail eller blogg så jag kan kontakta er sedan.
Vore så dumt om jag inte visste vart jag skulle skicka garnet ;)

Kom ihåg att ni är unika och värdefulla
precis som ni är. Låt ingen ta det ifrån er!

Emo-varning

2010-07-19T05:07:00.000-07:00

Det är utan tvekan för mycket drama i mitt liv just nu. Jag hänger inte med längre och jag orkar helt enkelt inte. Det går för fort i berg och dalbanan. Jag vill kliva av och jag vill spy.

Lustigt nog så dyker den eftersökta kamera sladden upp så där lite anpå och rycker på axlarna. Tydligen är några månaders oförklarad frånvaro ingen biggie.

Jag förstår. Jag vill också...

Det hjälper inte att bli arg. Jag klarar inte ens av det.

Vad faller man tillbaka på om inte ens garn tröstar?

Jag ska inte klaga. Jag har fantastiska vänner, en underbar pojke och en familj jag älskar över allt annat. Det är jag som inte räcker till... igen, men det är vad som håller mig ovanför ytan.

Mer kan jag inte begära just nu. Det är allt jag klarar av.

Andrum är långt ifrån ett avslutat kapitel för min del och jag kommer uppdatera igen snart men det är nog bara att inse att det riskerar att bli väldigt sporadiskt tills när - och om - jag klarar av att leva som en vanlig människa.

Förlåt och ta vara på er <3

Skänkes

2010-05-30T13:11:00.000-07:00

Två spinnrockar finns att hämta strax utanför Göteborg senast måndag.
De kommer att kasseras sedan.
Tel 0739-463221 för mer info.

stand in bunny ears

2010-04-03T01:16:00.000-07:00

Okej... det blir inga muffins idag. Istället bakar vi saltbröd till ostarna vi hittade till påskbordet. Är ni någon gång i Kungälv så gå definitivt in i ostboden borta på västragatan. Det är en upplevelse i sig och så här långt har jag bara kommit ut med fantastiskt härliga danska ostar. De hör visserligen hemma med riktigt danskt rågbröd (inte det där hästebrödet dalhs säljer) men i brist på annat bakar vi saltbröd.

Imorgon däremot ska det bli muffin. Äpple & kanel med lite "crunchys" på toppen. Det är i varje fall något att se fram emot. Frågan är bara vem som ska hjälpa mig att äta dem. Några frivilliga?

Eftersom mitt påskhumör fortfarande inte har infunnit sig och jag verkligen inte vill posera med "my fluffy bunny ears" (jag har faktiskt ett par - älskar dem) så tar jag hjälp av min bunny-assistent - the one and only Sally!

GLAD PÅSK!

Kabeljakt

2010-03-29T11:55:00.000-07:00

"Nu går vi ut på kabeljakt. Vi kommer till en hög. Vi kan inte gå runt den. Vi kan inte gå under den. Vi måste gå igenom den."

Som kanske tidigare bekant så är jag kanske inte världens största fan till högtider och jag är starkt övertygad om att det är runt dessa störst andel förtidspensionerar sig på grund av utbränning och yadi yada. Inte värt det.

Men den enskilda individen, den lilla människan måste streta vidare och jag misstänker att jag inte har lov att se mig själv som ett undantag. Så jag passar på att gå på kabeljakt i påskstädningen men glöm inte;

"Ska man på kabeljakt så måste man ha tungan rätt i mun och så pratar vi sååååååååå häääär"

» Unrequited

2010-03-28T11:35:00.000-07:00

I don't just want
your heart
I want your flesh,
your skin
and blood and bones
your voice, your thoughts,
your pulse
and most of all your
fingerprints
everywhere.

- Isobel Thrilling

Delay

2010-03-20T13:38:00.000-07:00

Så.. jag hade planerat det fullkomligt annorlunda. Förra inlägget var otroligt nog mitt hundrade publicerade sedan jag först började skriva här. Jag har lagt undan en underbar härva handspunnen BFL ull i mysiga färger som jag tänkte lotta ut (varför bryta en trend som funkar?) eftersom tja... jag kan inte spinna mycket nog för att dela ut till er alla.

Men... så här långt har jag varit på tok för nere för att riktigt engagera mig och självklart har kamerakabeln fått för sig att enmanna kurragömma är hysteriskt kul.

Jag orkar inte ens leta längre.

Vi ska nog komma på rätt spår snart nog igen men just nu så har vi drabbats av en oförutsedd försening och jag har inte riktigt full koll på hur länge vi kommer bli fördröjda. Just nu går jag på system overload och pallar inte mer.

Jag har inte ens en vettig avslutning så jag är rädd för att ni får nöja er med den här.

Sländskyddslagen

2010-02-26T23:28:00.000-08:00

Härom dan beklagade jag mig för en bekant, bara det illa nog, men jag försökte vilket fall som helst bolla idéer om vad man skulle kunna göra med den fyrkantiga sländan som helt enkelt bara inte vill sluta wobbla. Trissan sitter snett helt enkelt.

Jag trodde att jag dog när han glatt och käckt klämde ur sig; "Ja, men vi knäcker lite där och limmar lite där så kommer det att bli bra."

Strider inte det emot någon sländskyddslag? Man ska inte utsätta sländor för onödigt lidande?

Självklart så var man ju bara tvungen att demostrera då vad man menande. Jo, den wobblade definitivt. Det var ju oundvikligt... eller något åt det hållet men så illa var det inte.

Smack! Den åkte rätt ner i golvet.

På plussidan så wobblar den lite lika mycket längre. Nackdelen är att trissan sitter såpass löst att jag knappt vågar peta på den, än mindre spinna - utifall den skulle fara i golvet en gång till.

Så för eller senare måste jag knäcka lite där och limma lite där men jag drar mig nog en liten stund till för det.

Spinn on ;)

Ny familjemedlem

2010-02-23T12:29:00.000-08:00

Jag undrar lite smått om det här inte är en särdeles blyg liten rävtös för jag tror jag aldrig varit med om något så svår fotograferat. Med undantag av en unga fröken Ellenor förstås. Fast där har vi i alla fall en rad med bilder av hennes nos.

Vixen där emot som trillade ner i brevlådan från Spinnspiration som självklart blev omdöpt till Vixie på nolltid. Och låt mig säga så här; hon är ljuvlig!

Viserligen en liten lättviktare bland sina kamrater men vi har redan blivit goda vänner. Det är skönt. Jag behöver en liten paus ifrån den fyrkantiga sländan som bara vägrar sluta att wobbla. Får jag in en riktigt bra snurr så wobblar den bara lite men annars skulle man kunna tro att man hamnat i en poltergist film som den håller.

Nej, vi kommer inte överrens just nu alls. Vilken tur att Vixie trillade in.

You spin me right round, baby ;)

p.s. Det är silke jag och Vixie jobbar på. "Eire" färgad av Tina på Spinnspiration så klart. Färgerna är mycket finare irl. Morfar tycker om att skämta om att det är sytråd jag spinner.

sakta och trevande

2010-02-21T12:41:00.000-08:00

Jag lärde mig något nytt förra helgen när jag satt och tittade upp på avskedsbuketten i halvdunklet. Jag har grymt underskattat liljor i stortsett hela mitt liv. Att jag aldrig har insett hur vackert det är att se en sådan stor och fumlig knopp sakta, trevande och rent av skyggt öppna sig, slå ut och blomma som något vackert och extraordinärt.

Tittar man på blomsterspråk - om det nu intresserar en - så symbolerar den på västerlänskt vis oskuld och skönhet vilket jag kan förstå. På andra sidan klotet så ifrågasätter man med en lilja vad som skulle skilja oss åt.

Trött som man var så blev det inget "bittert singelliv" ute på stan, utan snarare "patetisk längtan" hemma.

Kärlek är:

Längtan efter de man tappat bort.
Saknad av de man förlorat.
Sorg över de som inte längre finns kvar.

Att älska är bryta sig i småbitar. Att låta bitarna blåsa utom räckhåll av sorgen. De tillhör inte dig längre.

Kärlek är svart, så långt ifrån en lilja man kan komma.

Glad Alla Hjärtans Dag så här i efterskott.
Håll era nära och kära tätt inpå.

Åt skogen

2010-02-06T02:41:00.001-08:00

Ni vet sådana där dagar när inget funkar? Det var en sådan dag igår när jag beslöt mig för att trösta mig med att lägga upp ett par "Drooping Elm" strumpor.

Jag har inga som helst planer på att visa eländet. Mest eftersom jag körde fast redan på uppläggningen. Osynlig uppläggning in my ass! Jag gör precis som de beskriver ur man lägger upp det, det ser rätt ut... ibland men det känns verkligen inte rätt. Något blir fel.

Så.. jag funderar på om det inte går att lägga upp sexton vanliga maskor i stället och sy ihop eländet eller vore det diskvaliserande fusk? Det kanske är bäst att rådfråga Zimmerman innan jag gör något mer.

So... please, do stay out of trouble ;)

Vintermys-igt

2010-02-04T04:54:00.000-08:00

Det här är utan tvekan mitt favorit ställe just nu. Här kan jag sitta och titta ut på snön medan jag stickar på min självklart nog vita candle flame och fundera på när jag egentligen skulle använda den. Vitt är inte direkt min färg. Men som man säger...

... nöden har ingen lag ...

Det är minus grader ute och av någon anledning så brukar jag inte sticka mycket halsdukar. Det kanske är dags att bryta trenden och bära något glatt och ljuset.

Eller så är vi lite smarta och försöker pracka på någon annan den så vi kan sticka en ny i en färg vi faktiskt skulle använda, typ svart.

Film just nu; BBCs verion av Stolthet och fördom. Tanten i mig lockas fram av det kalla vädret och vill bara mysa.

Minns att du är
värdefull och unik
just som du är ;)

Bunnies!

2010-02-02T13:39:00.000-08:00

Ännu mera kaniner! Tyvärr, gott folk men jag trivs ypperligt väl med dessa små gnagare och trots välspridda ryckten om att de skulle vara inneslutna och tystlåtna så är det sällan fallet. De är sällskapliga, pratsamma och ofta livliga. Vi brukar komma rätt väl överrens.

Bella & Sally (bilden) fick jag i sommras av en bekant och efter lite övertalning så flyttade dessa två hypade mullvadarna hem till oss. Ett syskon par. Det känns sällan så för de skiljer sig verkligen så åt.

Isabella, den lilla mörkare kaninen till höger har så mycket energi i kroppen och kan sällan stå stilla än mindre ligga stilla och gosa mer än 30 sekunder åt gången. Mycket tvärt emot sin syster Sally som värderar myspys och små läckerbitar över det mesta. Det är verkligen som att se två sidor av samma mynt - bortsett från att den ena sidan råkar vara lite trindare än vad hon borde.

Själv har jag förstås ingen aning om vad det beror på. Host!

Säga vad man vill om dessa småttingar men de gör livet så mycket roligare - om man tar sig tid att lyssna och pejla in dem. En sak är i varje fall säkert. Vi måste bomma igen kylskåpet så inte Bella lyckas krypa under där mer. Det känns inte särskilt tryggt med henne så nära så många sladdar.

Det borde vara ganska tryggt att säga att Sally tordes kunna bli en riktigt bra stickpolare =)

RIP The Killerbunny

2010-01-31T03:07:00.000-08:00

Jag satt häromkvällen och tittade på Monty Phyton med en stickning i knät som vi har valt att kalla "the roadkill" - vilket jag kan förklara senare - under en hel del fniss. Jag älskar den absurda och rent av mörkt sarkastiska humorn och man kan finna en hel del minnesvärda citat därifrån. Ett par bekanta vägrar rent av att sluta citera dem.

Därav känns det lite dumt att man väntat så länge med deras klassiker the holy grail. Om inte annat för att sekvensen om mördarkaninen var rent av hysterisk rolig... och alldeles, alldeles underbar...

Min egna Killerbunny Snöflinga gick bort i sommras precis efter att två nya kaniner flyttade in, Isabella och Sally, vilket kändes då lite jobbigt. Gör det egentligen fortfarande. Kanske få som förstår men hon var med mig överallt. På promenader, i trädgården, vid middagsbordet, vid filmkvällar och med Matilda min spinnrock. Hon älskade särskilt att sitta med när man stickade, med nosen över armen så låg hon och tuggade varje gång jag gjorde en ny maska.

Och ändå lyckades hon under hela sin livstid samla på sig namn som just mördarkaninen eller aggrokaninen, beskrevs in i det sista som en millitant kanin med basker och kulspruta - något som min familj alltid tyckte var lika kul. Våran egna lilla enkilos vaktkanin.

Men oavsett vilket så kommer hon alltid vara min lilla älskade vän och den bästa stickpolare man kan ha.

Vila i frid
Snöflinga

Turn back time

2010-01-29T13:17:00.000-08:00

Visst blir man glad när man inser att det är dags att börja frogga? Jag började på dem här i augusti men med en borttappad orginal vante så satt man ju fast och försökte pröva sig fram utan riktlinjer. Det resulterade i ett väldigt stort hål för tummen i den ena, något som man insåg i morse när man provade den. Tack och lov så hade jag inte kommit så långt på den andra ännu.

Det är bara att börja repa för att sticka om. Just nu har jag bara något varv kvar innan man kanske kan sätta full fart framåt igen.

Tills vidare så kan jag ju i alla fall beundra den första som bara saknar en tumme. Jag blir nästan glad av att se den så jag hoppas att motagaren blir det också. Om inte annat så har jag ett par arbetskamrater som verkar vara nog så villiga i alla fall. Rart.

Kom ihåg att du är värdefull och unik precis som du är!

Back on track

2010-01-28T09:15:00.000-08:00

Så... eftersom det nu var så länge sedan jag uppdaterade senast så borde jag egentligen be om ursäkt, skriva ett stycke eller två om just varför det har dröjt så länge innan man har lyckats knattra ned en rad eller två.

Chockerande nog så är inte det vad jag tänker göra. A) För att kameran och datorn verkar åtminstonde tala med varandra. Stelt, kyligt men de kommuncicerar med varandra i varje fall. B) Jag är nyförälskad på nytt och jag ägnar mig nog hellre åt visa någon bild på kärleken än att försöka hitta på någon lam ursäkt. Den måste ni väl ändå hålla med om? Så..

det har var nog det närmaste jag kunde hitta färgmässigt även om jag inte tycker att det är riktigt så mörk i färgerna. Det är nog färgerna jag fascinerar mig mest över. Handpalettens garner har så här långt inte direkt visat vara sig särskilt mjuka eller lena men det är svensk ull och färgningarna är fantastiskt vackra.

Problemet är bara att jag inte längre vet vad jag vill göra med dem. Första tanken var en ny pi-sjal men med tanke på att jag fortfarande håller på med den sinnesbedövande kanten till monstersjalen så vet jag inte riktigt om varv på mer än 1 000 masker är något jag eftersträvar. Inte riktigt än i varje fall. I vilket fall så tror jag inte att färgerna skulle komma till sin rätt där.

Jag får fundera lite till helt enkelt...

Tills vidare;
Lev för guds skull!

Mission - KIP

2009-11-16T09:20:00.000-08:00

Efter att ha läst om hur en tös har blivit utkastad från krogen för att hon satt och sticka så har man ganska upprört funderat igenom det hela. Det är inte första gången något sådant här når mina öron och det är lika oroväckande varje gång.

Personligen så skulle jag vilja tro att det är golfarnas senaste steg i deras plan att ta över jorden.

Men jag kan förstå att alla inte riktigt håller med mig i den konsperationsteorin. Oavsett så ser jag bara en enda lösning på det hela. Det här måste undersökas.

Det är dags att ta upp livet som agent 007 (med rätt att sticka) på nytt.

Så helt plötsligt är det inte bara favorit baren som ligger under luppen utan större delen av Göteborgs uteställen. Har ni några tips på ställen ni vill besöka men inte är riktigt säkra på om ni vågar ta med den lilla spetssjalen in the makeing (vem vet hur mycket den lilla stackaren kan ta) eller om tröjan skricker efter lite för mycket uppmärksamghet så hör av er.

Tillsvidare;
Kom ihåg att du är unik och värdefull - precis som du är.

p.s. Potatissäcken börjar närma sig slutet. Jag har börjat sticka på den sinnesdövande kanten och hade formodligen hoppat runt som en liten hattifnatt i stormväder (rättelse; som en hemul bland hattifnattar i stormväder) om det inte vore för att jag befinner mig på biblioteket. Hysssss!

Partypinglans hypoteser

2009-11-13T09:07:00.000-08:00

Egentligen hade jag tänkt att jag för första gången skulle presentera potatissäcken för er idag men på grund av ett litet men ytterst litet men irriterande misstag så har jag blivit set-back ett par varv. 1112 maskor långa varv! Som jag ska repa upp först innan jag ens kan laga tråden och maska vidare.

Säga vad man vill om knit-pro's uppfinningsrikedom men det är lite frusterande när stickorna skruvas upp och man måste skruva om. Något som händer ungefär vart tionde varv eller något. Den här gången lyckades jag skruva fast en tidigare maskbåge, typ tre varv ner. Fiffigt Mika!

Så istället för att vara en duktig tös och träget envisas med att klara av den monsterösa pi-sjalen så beslöt man sig för att bara vara en normal brud som chillar livet lite granna och njuter av att sitta med en av de skönaste brudarna hon vet för att bara spana in killar och tjöta i ren allmänhet (speciellt med tanke på att Stickys utbud på föregående punkt är nästan sorgligt) över en öl, mojito eller en cola helt enkelt.

Vad har detta för sensmoral? Vad har jag lärt mig av den här veckan egentligen?

• Till att börja med så måste man definitivt beställa rätt drink av rätt bartender. Helst vid rätt tillfälle. Där är det mycket som ska klaffa.
• En del killar är dessutom hopplösa. Snackade de skit för fem minuter sedan så lär de inte bättra sig innom de fem nästa. Det finns bättre sätt att spendera tiden.
• Allt blir mycket roligare om man umgås med rätt sällskap och räcker inte det så är det bara att plocka fram kameran.
• J har fruktansvärt hårda nypor.

Med alla dessa nya insikter och lärdomar så börjar jag genast börja fundera över teser och teorier som borde utforskas. Så till nästa vecka så ska jag ta reda på var de drar gränsen för vilka de släpper in. Räcker det med strumpstickerskan i gardroben för att portas eller krävs det psykot med spinnrocken? Oavsett så tror jag att Potatissäcken ska få se lite mer av livet.

Rock on ;)

Ur tristessen...

2009-11-03T01:57:00.000-08:00

Får jag presentera Snyggingen - och anledningen till att jag är hemma fortfarande på en tisdag mitt i veckan - en tre kvart innan mitt värsta fall hitentills? Okej, det lät värre än vad det var men och andra sidan så har jag faktiskt (trots alla åren på hästryggen) inte råkat ut för så mycket. Jag kunde stapla efter Snyggingen så snart jag var på fötter och jag kunde gå ifrån akuten. That's good enough for me.

Som en bekant sade härom kvällen (rätta mig gärna om jag citerar fel): "Om man inte blir transporterad dit i ambulans så bör man inte spendera en minut mer där än vad man måste." Jag kunde inte hålla med mer. Dessvärre så innebär det att det tydligen berättigar somliga att oroa sig lite mer än vad de borde. Jag blir hemma en andra dag och man är bara så uttråkad vid det här laget.

Vad gör man när man är tillräckligt stel och öm för att inse att stallet inte är någon bra idé, alla stickningar är transporterade till Torslanda där både en själv och hästen borde vara, tillsammans med både Matilda och slända? Där rök alla favoritsysselsättningar. Enkelt uttryckt... Jag är uttråkad. Så vad gör man? Jo, vi kör en liten bildvisning av helgens bilder. Sorry, people - ni får helt enkelt stå ut.

I augusti var de där bara små dunbollar. Vad de har växt egentligen. Jack, den mörka unga herren, har bara blivit så fruktansvärt stilig. Tyvärr ingen vi lär behålla iaf. Mor min är lite för fäst vid Sigge.

Nej, nej! Den lilla linslusen har inte alls tagit efter Tufs.

Min första halsduk så där några år försent. Nej, egentligen är det bara nödprovianten som har gömt sig för kameran sedan augusti. Men det var kul att sticka den som min första halsduk borde ha sett ut.

Och med det antar jag att det var allt från mig för denna gången.

Glöm bara inte att ni är unika och värdefulla precis som ni är.

Idioter och potatissäckar

2009-10-31T04:47:00.000-07:00

Idioten (tidigare kallad Snyggingen) blev ju inte särskild långvarig på sitt förra stall. Han är hemma igen - med en ny uppsamling hänförande, skräckfyllda och även smått humoristiska historier att berätta för brorsan.

Matte står brevid och fnyser. Hon tycker inte att det är ett dugg kul att börja pendla hela vägen hem igen (trots all buss slash stick tid som det blir). Älsklingen får snart sluta upp att skryta för han ska tillbaka. Kanske inte just det stallet men till torslanda ska han även om hon ska behöva leda honom alla 3 mil ut dit i pannluggen.

Nej, men man letar förtvivlat stall på nytt för när man får abstinnes redan på måndag morgon och längtar hem till älsklingen så ligger man ganska pyrt till. Av någon anledning så har "potatissäcken" (som den döptes till på jobbet) börjat motioneras igen och växer långsamt, men varv på 1100 maskor kanske är precis vad man behöver när man längtar efter sin älskade idiot.

TFN (Tata For Now)

2009-09-20T00:56:00.000-07:00

Jag är rädd för att det här är så illa tvunget att bli mitt sista inlägg på ett tag. Oroa er inte; jag har inte gett upp rollen som agent 007 riktigt ännu för än måste världen räddas ifrån sårande attityder gentimot stickerskor, stereotyper som måste krossas och små nystan som måste finnas hem åt. Det är visserligen inget jobb för en stick-befriad....

men skämt och sido... så är det inget snack om saken. Jag har fallit hejdlöst för min blivande häst och ska man se på faktum så får han mig att se ett helt år framåt. Ingen ovisshet och ingen tvekan. Ett helt år, han och jag. I så många år har jag saknat framtid och helt plötsligt ger han mig ett smakprov. Det är något som jag inte har haft de senaste åren.

Därför flyttar vi till en ny ort idag. Jag lämnar datorn bakom mig och tar med mig Snyggingen (med stort S). Det låter väl som ett fair trade?

Det här är däremot inte slutet för Andrum.... utan se det mer som ett andrum. Inget mer av mitt tjat på ett tag ;) Jag kommer i alla fall njuta lite av mitt provsmak, leva livet och bara vara med Snyggingen. Så... det här är absolut inte hejdå utan mer... tillsvidare.

Ta vara på er alla och minns att nu är värdefulla och unika precis som ni är!

Nybliven tant

2009-09-06T05:14:00.000-07:00

Det är farligt att släppa lös mig (aka Agent 007 - med rätt att sticka) i en gigantiskt stor loppismarknad med egen hörna för hantverk. Man siktar in på de hörnen man vet är intressanta, försöker undvikas att synas för största möjliga överraskningsmoment eftersom det inte går an och låta nystan och stickor få en chans att fly när de så absolut hör hemma på våran gård.

Så det här blev bytet efter min senaste räd mot Pingstkyrkans loppmarknad;
♥ ett par stickor i trä som självkart var tvunget att teststickas direkt. 8:orna är helt ljuvliga
♥ yttligare en garnkorg som inte borde vara så svår att hitta en plast åt... man kan väl få lov att drömma, eller hur?
♥ en kon vävgarn tror jag som kändes ganska mjuk och får en nästan att undra om inte det är ull... Tja, hör ni på nyheterna om en halv by som står i lågor så var det bara jag som skulle göra ett brännprov.
♥ den stora boken om vävning eftersom jag av någon anledning verkar ha börjat samla på vävböcker trots att jag varken har vävstolen ifråga eller ens plats nog för att skaffa en.
♥ Och så något som fick min lillasyster att brista ut i skratt och gratulera mig till min nya tant-status; en strumpstoppare. Personligen är jag nästan lite stolt. Hur många tjugoåringar vet ens hur de ska identifiera en och hur många av dem äger en? Det är bra att man har en lillasyster som tar ner en på jorden igen.

Så var det knappar med för den delen.. men sjutton vackra knappar för 11 spänn? Vem kan låta bli? Mest fascinerad är jag över vad jag misstänker är de gamla militärknapparna men jag ska nog höra med min morfar först innan jag säger något med säkerhet. Jag kan i varje fall inte låta bli att grunna på vad man skulle kunna använda dem till eftersom det känns som om de kräver något alldeles särskilt för att komma till sin rätt.

Det var allt för den här gången så.. over an' out! ;)

Julstress - i augusti

2009-08-30T10:41:00.000-07:00

Måste bara visa hur näpna ällingarna var förra helgen när de spatsera runt i trädgården efter Vilda. Förvånnad att man hann att springa efter kameran i all villervalla (vi höll på att fixa en middagsbjudning vid grillen) men allt går väl om man vill.

Eller... det försöker man intala sig själv i alla fall. För man lyckades nästan skriva klart julklappslistan i morse och insåg - med både fasa och panik - att det är inte lite som ska stickas i år.. och mycket är inte heller små saker.

Det är bara att plocka fram stickor 20 mm och dubbla trådar eskimo. Det är kris och det är dags att sticka.

Desperat stickerska

2009-08-29T06:03:00.000-07:00

Någon som minns den hära? I ett ögonblick av högmod så tänkte man att man inte alls behöver skriva ner hur man gjorde tummen. Jag skulle komma ihåg. Det var ju inte alls svårt. Går inte att poängtera hur dumt det var. Nu sitter man här med ett par rosa i samma mönster upp till tummen och funderar hur man gjorde.

Än värre.. jag hittar inte orginalet. Sitter och försöker att räkna på bilden utan något vettigt resultat.

Värst av allt; jag har en deadline!

Någon som har förbarmande nog att försöka hjälpa mig?

Yrrar vidare

2009-08-25T08:53:00.000-07:00

It's all awsomely! Snyggingen (med stort S) blev nedsövd, uppväckt och förlorade sin "manlighet" idag. Just nu står han i boxen och ser fortfarande lite halvgroggy ut. Själv verkar man sitta fast här en liten stund till. Lilla energiknippet Ellenor sitter i famnen och spinner nog för en hel garnfabrik.

Han har fått doktorns ordinationer och kan flytta med mig snart. Får förvarna redan här om att bloggen kan behöva få lov att ta en paus då på grund av datorbrist.

Timmy ska skrittas snart men mellan varven så stickar man så klart på födelsedagsprestenten, iväntan på att man kan lägga vantarna på kameran. Inte för att visa stickningen, fullt så dumdristig är jag inte men jag har helt underbara bilder på ällingarna som jag bara måste visa.

Men.. tillsvidare så får nu ta väl vara på er!

Party!

2009-08-22T00:00:00.000-07:00

Här hemma händer något stort, i varje fall för mig. Vi.. okej då.. jag har bjudit hem ett gäng vänner och bekanta för att fira. Jag hade gärna visat hur långt jag kommit på min undanlagda nödproviant - en av de få nystan Ellenor inte har kommit åt att rulla ut över halva huset eller trassla in i fjädrarna i soffan.

Men kameran ligger i väskan framtills kvällen och det är tusen och en saker att göra fram tills dess, och jag misstänker att det inte har mognat tillräckigt många björnbär så sylt måste införskaffas och äpplemos ska kokas till den självklara desserten.

Ingen idé att tråka ut er med alla detaljer men det känns underbart! För första gången på år så känns det som om att jag är fullt kapabel till att hantera en födelsedagsfest och funkar det inte den här gången... Då försöker vi bara nästa år igen ;)

Bara ett varv till

2009-08-18T08:24:00.000-07:00

"Tankar man fått under de sista veckorna"
eller
"Livets mysterier och självklarheter"

-
♥ Det grubblas grått och tjafsas både högt och lågt om en försvunnen båt när vi västtrafik-resenärer får handskas med försvunna bussar både till höger och vänster i tysthet. Det kan knappast bero på att vi är i minoritet. Jag rycker lite på axlarna åt det hela för trots allt så innebär det dessto fler varv för mig. En försvunnen buss verkar som en mer godtag ursäkt än "förlåt, men jag skulle bara sticka ett varv till".

♥ Vi är i slutet på augusti och det är dags att börja sticka julklappar - åt de som i varje fall skulle tänka sig att plocka fram objektet i fråga åtminstonde en gång om året för att glädja mig hellre än att bränna mössan. Fast det är väl kanske inte så mycket val med tanke på hur svårt det är att tussa eld på ull (för inte tala om hur illa det doftar) - och jag häpnar över att det ens är tvunget för att ens hinna och särskilt då är man inte ens klar med höstens skörd av födelsedagspresenter.

♥ Hur kommer det sig då att när man för en gångs skull har tagit sig i kragen, bockat av stickning efter stickning med precisionen av människor med pedant-syndromet och sitter med högar av fria stickor som bara vädjar om att komma i bruk, drivor av garnnystan som tigger och ber om att bli uppstickade innan Ellenor kommer åt dem (läs föregående inlägg) så blir man fullständigt förlamad av all chokartad frihet och kommer inte alls på vad man vill göra?

♥ Och när man väl lyckats hitta den där listan på presenter och klappar som måste stickas klart före deadline (som självklart låg under tre tidningar ifrån Simply Knitting, två EZ-böcker, ett broderi och tre nystan) så var deadline passerad för tre veckor sedan.

♥ Tack och lov att man så sällan ser samma personer hela tiden då, eller ens regelbundet. Det ger - förhoppningsvis - yttligare en två veckors lucka innan man ser deadlinen ifråga igen och kanske finns där en liten möjlighet att bli klar i tid i alla fall. Om det nu inte var så att man har att välja mellan det att fara land och rike runt för att se den eller den kotten som man inte sett sedan... eller försöka förbereda för helgens event, så är det ju så klart både kusiner och morföräldrar som ska ha middag, ett jobb som ska skötas och så pushar inte mor sig själv heller.

För inte tala om alla andra deadlines som behöver bli klara. Hur lång tror ni att det tog mrs Weasly att hitta sina självstickande stickor?

Nej, tack och lov för Västtrafik som verkar fullkomligt villig att låta sina resenärer vänta i två timmar på nästa buss i hopp om att bussen som skulle ha gått först skulle råka dyka upp lite så där spontant. Det finns ingen annan plats som landet.

Jag rycker åter på axlarna och ser fram emot "bara" ett varv till i väntan.

Minns att du är
värdefull och unik
just som du är ;)

Brott: försökt till mord av nystan

2009-07-26T11:49:00.000-07:00

Brottsplats: Garnkorgen i vardagsrummet
Brott: Lek med garner
Trolig tid för utförandet av brottet: Fortgående under de senaste fyra veckorna
Spår av förövaren: garn... överallt!

Huvudmisstänkt: Ellenor
Ålder: ca 12 veckor
Kännetecken: Svart-vitt fäll, vädjande blick och stora tassar.
Karaktärsdrag: Hyperaktiv med matcho-attityd, en typisk innekatt som inte vågar sticka nosen utanför dörren.
Iq: Troligen någonstanns runt en hormonell tonårsgrabb - inte speciellt hög, är fortfarande under utredning.
Kost: Allt som går att äta (och troligen en hel del som inte går att äta också.)
Utbildning: doktorand i konsten att irritera och har troligen sammarbetat med John Cleese för främjandet av "How to irritate people"

Skäl till misstanke: Har setts på brottsplatsen med garnnystan mellan framtassarna och garn bland bissarna. Bildbevis saknas dock då den misstänkta framstår som en linslus och kan inte motstå frestelsen av en kamera.

Spöregn i Götet

2009-07-24T09:03:00.000-07:00

Håll ut!
Jag lovar; det ska bli mindre hjärnbefriade (läs: stickbefriade) inlägg framöver. Tänkte till och med ge er en liten story om polisarbetet som tog fast skurken som ställde världens oreda i min garnkorg.

Men i kväll så vill jag väl mest varna för pervot på Nisse Terminalen (ja, jag inser att den här bloggen lär hamna på en hel del underliga google sökningar efter det här). Och jag får väl erkänna lite så där att det var första gången någon har lagt fram ett sådant oanständigt förslag för mig irl.

Kändes som en väldigt kass punkt för en annars bra dag. Jag fick i alla fall knallat runt sex timmar i klänning, högklackat och vingar i sex timmar och bara njutit av att för en gångs skull bara vara riktigt flicksöt istället för pojkflickan man är i vanliga fall. Det var kommentarer, gliringar, blickar, föräldrar som skulle peka ut "fjärilen" för sina barn, utrop och faktiskt en massa positivt om hur häftig man var som faktiskt vågade vara annorlunda. Det blev kanske inte de bilder jag hade tänkt på grund av ösregnet men en candid blev det tydligen i alla fall på GameStop. Totalt sett en rätt bra dag.

Förstörd av en plump sexistisk idiot.

Med en family-sized portion av integeritet så vände man sig bara om, sade att konversationen var över och gick.

Jag hoppas att fler än jag inser att (bortsett från att det är ett olagligt erbjudande) det säger mer om honom än vad det gör om dig om du nu någonsin skulle hamna i den sitsen - gud förbjude. Det säger allt om honom och ingenting bra. Någon som har mage att föreslå såväl såväl otrohet som prostitustion är både oförskämd, billig och saknar moral. Inte direkt någon man vill lära känna på något sätt.

Det är ingen idé att fundera över vad man gjorde för fel, vad man kunde ha sagt bättre eller klätt sig annorlunda för när det kommer till kritan så är det inte ditt fel.

Femhundra i timmen är ett lågt pris för självkänsla och jag vet att jag är värd mycket mer än så. Det hoppas jag att ni också vet att ni är. Inte en chans att man snackar med honom igen. Andra chanser ges inte. De ska förtjänas.

Jag är just nu under attack av min lillebrors kattunge och måste därmed avbyta sändningen. Tills nästa gång...

Peace out!

Big bang - teorin

2009-07-14T10:55:00.000-07:00

Så.. det hela verkar ganska avgjort. Snyggingen med stort S ska kasteras och flytta med mig till Torslanda. Jag längtar och bävar inför det hela men är på det hela stora taget positiv. Stallet jag tittade på igår var ändå mysigt och lagom litet men framför allt lugnt. Timmy lär älska det och jag tror jag kan få det hela att funka.
Ägaren verkar ha lite lagom med sunt förnuft och vara resonlig.

Det är nog ingen idé att be mig att varva ner nu. Jag lever, jag älskar att känna det och jag tänker ta vara på varje stund!

Ja, det lär säkert bli en sjärnsmäll när någon får för sig att presentera mig för fröken Tellus igen men.. den dagen den sorgen ;)

I'm on my wiiiiie

2009-07-12T08:19:00.000-07:00

Ibland kommer dagar när allting bara klickar. Livet glider fram på ett bananskal och serverar sig själv på finporslinet. Man dansar runt på mattan, farligt frestande för alla små sadister där ute men det spelar ingen större roll för det är nu som allting är viktigt.

Själv kan jag knappt tro det. Det verkar som om chansen att ta med sig en av hingstarna till torslanda dansar runt i Dobbys temössa framför mig. Kan man bara sluta garva så är det väl bara att greppa tag i handtaget. Den boxen ska vi titta på imorgon, direkt efter jobbet.

Framtills dess roar vi oss med att sticka provlappar av restgarner för det är bara att inse; jag har inga vettiga stickningar hemma längre. Jag har egentligen mer eller mindre redan flyttat. Alla viktiga garner och mönster är hos mina morföräldrar om det säger något. Matilda står där hon med. Det säger en hel del eller?

Jag är på väg mot något... och jag älskar det.

Ta vara på er och minns att ni är unika och värdefulla precis som ni är ;)

Update (at last)

2009-07-11T04:35:00.000-07:00

(Modell: Dixie)

Så... sommaren hann att anlända sedan jag skrev senast och jag kan väl inte direkt påstå att det har hänt lika lite som det har varit tyst. Jag har helt enkelt varit fullt upptagen med att - och jag citerar - skaffa mig ett liv. Jag tror att jag är på god väg.

Det är mer eller mindre nästan klart: jag har ett jobb. Jag börjar lära mig att trivas med mig själv även om det har krävts en del.. bekantskaper som var tvugna att sägas upp, andra som behövdes plockas upp på nytt och dammas av men framför allt ett nytt perspektiv. Ändå måste jag inse att jag har mycket kvar att lära mig; om mig själv, min familj, mina vänner och resten av världen.

Garn har trots allt - tack och lov - varit en konstant del av min tillvaro fortfarande. En bestående trygghet. Jag hade älskat att visa de där nystanen jag hittade på strikk här om dagen (drops alpacka/silke 29 kr nystanet - jag slog till på fyra nystan direkt) eller nystanen till en kaninfilt funna på Deisy och jag förmodligen mer eller mindre kört ner bilder på mina underbara vingar i halsen på er om inte allt det där blev kvar hos mina morföräldrar - med kameran.

Så.. jag får väl be om att få lov att återkomma med det hela senare vid lämpligt tillfälle. Tillsvidare ta vara på er och glöm inte att ni verkligen är unika och värdefulla, precis som ni är. Låt ingen ta det ifrån er!

Ullkorg

2009-02-15T03:06:00.000-08:00

Icke sa nicke! Här blev det ändrat i planneringen. Jag kände mig bara så tvungen att visa min nya fina korg som mor och syster kom hem med igår ifrån Pingstkyrkans loppmarknad. Äntligen har man en "särskild" plats för topsbanden tills de har blivit uppspunna vilket lustigt nog verkar ha börjat ta längre tid. Än så länge skyller jag det på att jag är borta så mycket. Får nog komma på en ny ursäkt vad det lider.

Sista av den bedrövligt ojämnt spunna shettlands ullen är upptvinnad och jag lär mig gilla welshen allt mer nu när den slutat klibba, men mer om det senare. Jag ska fortsätta spinna lite på min slända och beundra min fina nygamla korg. 15 spänn, kan ni tro det?

Vill bara tillägga att jag hoppas att ni fick den där härligt myskvällen igår (eller hur ni nu planerade den). Själv är jag fullkomligt salig. Syrran bakade tårta i år igen och vi satt alla och tittade på zombie-filmer tillsammans. Kan det bli bättre? =)

Nödtjack för alla eventualliteter

2009-02-13T11:34:00.000-08:00

Tack vare Tina så har jag äntligen fått tag på en ny krok till min slända och den har fått plira på rätt bra efter att komp. limmet har fått torka.

Black welsh är det som ligger i korgen just nu och jag kan väl inte påstå att jag är speciellt övertygad ännu. Lite strävt även om färgen är ljuvlig. Sedan så är det lite smånoppor i som säkert är toppen om man vill spinna lite mer struktur eller effekt men som jag inte känner för i ögonblicket. Men mest av allt så sitter jag och funderar på hur jag bäst gör rent min slända sedan, för ullen är lite fet och det klibbar lite obehagligt i händerna efter en stund. Det blir många pauser för att tvätta händerna.

Den röda "lattemuggen" är något som M. hittade i en presentbutik och jag bara var tvungen att skaffa också för att den rent allmänt var så hysteriskt rolig. Kort sagt är det ett nybörjar-kitt för små barn som vill lära sig sticka halsdukar i färgerna rött eller rosa (endast) med billigt, halvcreapy acryl garn, sånt man får rysningar av att bara tänka på. Som sagt, jag köpte den bara för att det var en sådan härlig gag-grej. Något man kan ge bort till en annan stickare eller...

eller... spara som en last resort, failback, kort sagt - nöd proviant. Och helt plötsligt var det inte alls så roligt längre. Det är bara att inse, jag är en djupt inarbetad garnoman och jag har precis skaffat mitt nödtjack. Strunt samma om det är dålig skit. Man vet aldrig.

Därför är det väl helt klart bäst att spinna vidare och hoppas att det inte slår ner någon komet som har ihjäl all världens får (och skulle det hända så är jag väl förberedd med tre säckar ull på vinden).

Nästa gång så lär jag ta upp hur man röjer undan lik och tystar en spinnrock (för du har rätt Martina, vi kan ju inte låta henne snacka brevid mun x'D) men framtills dess så får jag väl påminna er lite vänligt om att ni är unika och värdefulla precis som ni är. Låt ingen ta det ifrån dig!

Smärtsam lycka

2009-02-11T02:51:00.000-08:00

Man tror sällan att man ska säga det här. Har ont precis överallt. Riktig värk. Men det är sak samma för jag mår så fruktansvärt bra, trots att jag har huggit shettlandsullen i ryggen. Jag älskar livet i ögonblicket och mycket är nog Timmys förtjänst. Det gör ont men det är det värt!

Hinner inte mer utan måste ut och flaxa igen ;)

Att gömma liket i gardroben

2009-02-04T04:01:00.000-08:00

Just nu känns det svårt att sitta vid Matilda för jag kan inte sluta grunna över vad jag tänkte på när jag spann upp ett hekto moorit shettlandsull ifrån Spinnspiration. Shettlandsull är något av en genuin förälskelse. Det är lätt att spinna, tåligt men samtidigt ljuvligt mjukt och jag ser mängder med användingsområden varje gång jag spinner det.

Så det är definitivt inte ullen det är fel på. Utan snarare att jag måste stanna upp varannan meter för att justera utvinng, dragfastighet och alla andra fina ord man nu kan slänga ur sig, för att få det något sånär balanserat. Det är bra att det bara är jag och mor hemma för det inte långt ifrån att svordommarna slår som spön i backen.

Problemet är att jag faktiskt vet vad som kör ihop sig. Jag tycker bara inte om att försöka fixa ihop resultatet av en massa småsnuttar spunna lite då och då med en veckas mellanrum så det har väl bara varit ganska självklart att jag har vandrat iväg i tankarna till olika ställen varje gång. Var jag inte i något meditations-stadie då så är jag definitivt inte i något zen-mood nu. Allra helst skulle jag bara vilja tvinna upp det lite manhaftigt, härva upp det och gräva ner det djupt nere i skogen där ingen lär hitta det förrens om tio år och ingen kan avgöra vem som är skyldig till det brottet. "Jag svär, jag gjorde det inte!" Tror ni att det skulle kunna funka?

Jag vet bara att det är min stolthet som håller mig tillbaka just nu.

Glöm bara inte att du är en unik och värdefull person precis som du är. Låt ingen ta det ifrån dig.

Dramadrottning ;)

2009-01-30T10:06:00.000-08:00

Kommer någon ihåg det här? Jag beställde hem två kilo garn ifrån vartofta och undrade rent allmänt om jag hade förlorat förståndet men mer specifikt om jag skulle få sovit över huvudtaget.

Nej, det låter ju inte så farligt mycket egentligen men det var när jag var som allra mest inställd på att inte låta någa nystan vandra iväg lite obemärkt, köra ut de som ingen var intresserad av och försöka få resten att se lite prydliga ut. Än har jag inte lyckats.

Men jag får erkänna. Det mesta av det grå fyrtrådiga stickade snabbt upp sig. Eller.. rättning jag råkade sticka upp det mesta av det grå ullgarnet innom kort till en poncho. Kort sagt måste jag säga att jag kanske inte blev helt nöjd med modellen (men jag tänkte nog inte efter så mycket vare sig före, under eller efter stickningen) men uppriktigt så har jag nästan inte gått i något annat sedan den blev klar.

Tillsist efter mycket om och men så utnämnde jag helt enkelt E. som kamera ansvarig och jag undrar fortfarande vad som var mest besvärligt att plåta. Ponchon eller den där udda kotten i ponchon. "Kronärtsskocka!" blixt! Det var inte den enda gången jag vek mig dubbel. Till råga på allt så fick man höra att man var värsta dramaqueen så där framför kameran. Har ni hört?

Anyhow.. jag är i varje fall en mycket stolt hattifnatt över mitt nya verk men framför allt.. jag är en hattifnatt med en ny poncho ;)

Mönster: av Suss Cousins
Stickor: 8 mm rundstickor
Resultat: Love it!

Miss Missmatched

2009-01-18T09:51:00.000-08:00

"När magen inte fungerar, fungerar ingenting"

Okej, min mage fungerar faktiskt men det verkar vara ungefär det enda. Resten har mer eller mindre gått skepprätt åt skogen. Det där med att matcha kameran med mina stickningar fungerar verkligen för när kameran är på rätt ställe så är stickningarna på fel ställe och vise versa. Praktiken är allt annat än bra för ögonblicket och än så länge så har jag inte lyckats utveckla en sådan praktisk ståaparat som hästar använder när de ska stå och sova. Det hade varit riktigt bra att ha ibland. Man saknar allt och alla hela tiden och undrar om det ska vara så här.

Jag vet att det inte alls är tänkt att vara så men jag är just nu trött på att tänka framåt och göra förändringar till det positiva som sedan far åt pipan. Det här har helt enkelt inte varit min vecka och jag tänker skylla på det tills jag orkar mer.

Små mysstunder med Flinga vid Matilda lyser dock upp framtills man tappar tråden bokstavligen. Så jag uppdaterar helt enkelt min lista för 2009 med:
♥ Sticka en kanin filt till finga för hennes födelsedag (påbörjad).
♥ Sticka upp de båda beställningarna innan deras bästföredatum (nästan klar med hälarna).
♥ Pulsvärmare (Stickade!).
♥ Brodera klart Nalle Phu - båda.
♥ Tvätta & Spinna upp den grå gotlandsullen från gångemad.
♥ Ta i tu med värmlandsullen.
♥ En tröja i vuxen storlek till...? - Har inte kommit ett dugg längre med vare sig mönster eller frivilligt försöksobjekt (både Emil och lillebror vägrar).

Och försöker rycka upp mig med att lista veckans tre höjdpunkter:
3: Fick min anmälan till ett par spinnkurser på Grötö bekräftat och fick veta att man var saknad på KarMas stickcafé. Det värmde riktigt! Jag måste försöka komma dit på onsdag eftersom det är min sista chans på ett par veckor.
2: Kroken till min Bare Bone slända är påväg! Jag kan knappt bärga mig. Saknar verkligen att spinna under veckorna men kan ju inte släpa med mig Matilda över allt.

Men det bästa av allt är att titta på Mighty Misty och hennes Psyduck med lillasyster medan man mummsar apelsinchoklad och dricker grönt te. Typiskt att jag alltid ska somna halvvägs in i filmer.

Jag ska försöka tänka på det medan jag åker upp i kväll och hoppas på en bättre vecka. Ta vara på er alla.

Funnet & Glömt

2009-01-03T00:37:00.000-08:00

Den här veckan har varit helt knasig. Jag har haft ett par dagar ledigt på grund av nyår så jag har varit hemma för att fira med lillasyster. Timmy fick ett kolikfall varpå jag skulle tillbaka för att praktisera även under fredagen och hem igen.

Jag hittade mönstet till Mimmi-tröjan som varit borta ett bra tag (eller.. det kan ju vara så att jag bara inte haft något behov av det) men nu ligger i tryggt förvar i min stickpärm. Mina glasögon (de som varit försvunna sedan Maj) blev funna i samma veva. Kameran däremot blev kvarglömd i min andra väska. Dvs den som blev i torslanda för att jag "inte behöver ha med mig allt det hem för två dar". Jag räknar lite kallsinnigt på att när jag kommer till dit igen så ska det bara vara lite mer att fotografera på Flingas filt, vilket är lika väl, för sen så väntar två nystan grå fabel på mig som ska bli ett par strumpor med falska flätor. Jovisst, har jag dille på de där falska flätorna.

Men nu måste hästarna få sitt hö, jag min väldigt sena frukost, så vi kan slänga sadeln på Timmy sedan. Eurm.. inte bokstavligt alltså. Nu när beslutet är fattat att jag börjar med hästar igen så går mor min på som om jag aldrig lämnat det.

Proud domiKNITrix

2009-01-01T02:09:00.000-08:00

Till att börja med så får jag hoppas att alla har fått samma härliga start på året. Min lillasyster och jag inledde det med våra löften (och en hel del gräl med ciderflaskan som bara inte ville bli avkorkad - dömnd att vara dum för evigt).

Hon beslöt sig för att någon gång under året binda upp våran lillebror och kittla ihjäl honom. Plötsligt så lät mitt: "Jag tänker sticka en hel tröja i vuxen storlek innan året är slut" ganska lamt.

Jag bör kanske varna redan här. Jag har fått boken Domiknitrix på hjärnan och håller som bäst på att lusläsa den. Enkelt sagt så är den exakt den boken jag hade velat skriva om den redan inte hade varit skriven. Ironiskt nog så köpte jag den tillsammans med två Elisabeth Zimmerman böcker varav Knitting without tears låg med i högen men kunde redan på julafton när jag satt och bläddra i dem konstatera att jag inte ville sticka utan tårar. Jag är i kontroll över min stickning, jag dominerar mitt garn och jag formar det som jag vill med mina stickor. Det ska göra ont. Det är konst. Om inte det är att vara en "punk-ass knitter" så vet jag inte riktigt vad som faller in under den kategorin.

På det viset så är mitt löfte inte alls så lamt utan snarare så handlar båda våra löften om att dominera, mitt kanske lite mer målmedvetet eftersom (tro oss eller ej) men vi älskar våran lillebror.

Så det här är min påbörjade hantarbetslista för det här året:
♥ Sticka en kanin filt till finga för hennes födelsedag (påbörjad).
♥ Sticka upp de båda beställningarna innan deras bästföredatum (ska ringa upp henne först i helgen).
♥ Pulsvärmare (det är kallt på min nya praktik och ett par för stallet vore nog ganska käckt också).
♥ Brodera klart Nalle Phu - båda.
♥ Tvätta & Spinna upp den grå gotlandsullen från gångemad.
♥ Ta i tu med värmlandsullen.
♥ En tröja i vuxen storlek till...?

Är jag filtig, håller mig någotsånär på spåret och har lite tur så kanske jag kan bocka av ett par punkter i alla fall.

.. och gott nytt år

2008-12-26T01:35:00.000-08:00

Så här lite sent hoppas jag verkligen att ni alla har fått en riktig härlig jul med mängder av mysiga klappar. Själv fick jag otroligt nog min nya bibel Domiknitrix (från mig till mig själv är jag rädd) och ett par handstickade pulsvärmare som jag avgudat rätt länge av min lillasyster.

Men framförallt hoppas jag att ni får en minst lika bra nyår och kan gå in i nästa år med mängder av hopp men framför allt: vetskapen om vilka unika och värdefulla människor ni är.

- Mikaela

Access Denied!

2008-12-13T08:04:00.000-08:00

Så.. då var man äntligen hemma med tillgång till dator med annat syfte än släktforskning och mordernare födelsedatum än medeltiden. Slutsats - dags för en uppdatering.

Så här i efterhand kan jag konstatera, efter att ha VIPat nere i malmö och hanterat pressen i Torslanda, att min berömmelsekvot är uppfylld. Det finns inte mycket mer att bocka av (om det nu fanns något från första början). Jag önskar att jag kunde visa upp bilder från förra helgen men inga blev tagna. Inte med min i varje fall för fraser i stil med "Men jag vill ju ha en bild där du tittar ner på ditt arbete, inte upp på någon människa" ("jag är en människa idag.. det var ju bra") eller "Nej! Inte lägga mattan där. Det matchar inte garnerna." slängdes fritt och senare på kvällen blev man fototerroriserad av F. Så bilder finns men jag saknar tillgång. Access Denied!

Allt är.. ... okej, det är mitt fel eftersom jag glömde kvar kameran i packningen.

Fick jag inte sålt något på marknaden veckan innan så fick jag det nu. Allt som blev över är lite grått ullgarn från Gångemad, vilket förmodligen är lika väl med tanke på att jag har lyckats bli av med två tredjedelar av mina egna sjalar. Jag behöver helt enkelt en ny.

Dessvärre så är det inte alls vad jag stickar på, även om jag faktiskt stickar på en sjal. Hade älskat att visa hur underbart färgerna flyter ihop men kameran ligger tydligen kvar i packningen vilket den lär göra tills imorgon kväll när det är dags för att fara och flyga på nytt.

Så, tills vidare kom bara ihåg att ni är värdefulla och unika precis som ni är ;)

Änglar och falska pygméer

2008-11-30T07:56:00.000-08:00

Ungefär den här utsikten har jag haft under de senaste två dagarna och det har väl varit ganska konstant. Bara en person på bilden var en besökare. Men precis som föregående år så påpekar min familj envist att det är en nyttig erfarenhet. Jag har inget direkt att invända för om inte annat så har jag faktiskt lärt mig en del ifrån föregående år som lyckades komma med det här året istället och jag hoppas att det här året inte var helt fulländat heller. Det är aldrig så givande som när man får chansen att utvecklas.

För hoppningsvis så kan jag ta med mig lite redan nu till Byggdegården nästa helg (för det är förmodligen just det nästa vecka kommer handla mest om). Matilda och jag kommer att ha fullt upp.

På tal om det. Tina på SpinSpiration är en räddande ängel och väl värd en eloge som veckans hjälte.

Så.. där satt jag och gömde mig med mina stickor.. nej, seriöst. De stolarna var pyttesmå. Barnsmå.

No, I'm not. I feel fine!

2008-11-28T14:53:00.000-08:00

Om det är någon skulle kunna tänkas undra så har jag inte dött än (det är bara så det ser ut). Saker och ting verkar gärna köra ihop sig, och när jag anmälde mig till Harestads julmarknad så hade jag inte riktigt tänkt mig att jag skulle vara bosatt på annan ort fem dar i veckan igen. Alla supermorsor där ute i cyberspace - Jag beundrar er. Har försökt själv den sista tiden att klämma in en hel vecka under två dar och fattar bara inte hur somliga får det att gå ihop. Någon gång får jag väl knåpa ihop ett galleri utifall någon skulle vara intresserad av att se vad som har gjorts under all den här tiden.

Närmsta planneringen är i alla fall:
Harestads Julmarknad 29 & 30 November - Är du i närheten av Tofta, Kornhall, Kärna.. Ytterby eller någon annanstans i faggorna så dyk gärna in i helgen. Både sylt, dekopage och honung ska säljas (och lingonglögg). Räcker inte det så säljer jag av ett par härvor även om lillasyster försöker paxa de rödsvarta härvorna. Hennes färger.
Öppet hus på Torslanda Byggdegårdsförening - Byggdegården försöker visa upp lite gammalt leverne och jag deltar som gästspinnerska, superduper gott bröd säljs (bakat i stenugn), julbord, musik och diverse annat trevligt också. Jag ser i alla fall fram emot det.

Snabb fundering.. vilka känner inte igen sig?

Mjuka ska klapparna vara

2008-11-07T10:26:00.000-08:00

Vad är det första man gör när man får ett sms-avi om att det väntade paketet ifrån vartofta äntligen har kommit in på andra sidan av om göteborg plus några mil? Självklart sätter man sig på bussen det första man gör för att hämta ut det.

Vad kan jag säga? Jag älskar mjuka paket!

Jo, jag får väl erkänna att jag redan har varit där och norpat en härva av vardera sort för att prova med lite olika stickor. Är väl inget att muttra över tycker man nästan eftersom informationen på banderrollen var väldigt knapphändig. "Spara banderollen" läser jag på den men anser inte att det är mycket på den som är värt att spara.

Dessutom är jag nästan lite jobbigt stolt. Jag är inne på mitt femte nystan den här veckan och har nästan stickat klart en lång halsduk (av det där slaget som får de nya arbetskamraterna ställa frågor som exempelvis "Räcker den inte?" eller komentarer som "Aha.. jag trodde du hade stickat på den i typ två år").

Fast allt det där dras ner från den ärofyllda sockeln ner till smutsen av jag, borsett från mitt ljuvliga paket, lyckats sponsra Karma med dels den dyraste muggen te jag druckit hitentills men också yttligare ett garnköp. Fast det visade sig att ett av nystanen var i fel färg så det var bara att släpa med.. låt kalla henne Anna (ska bli en julklapp och jag är inte helt säker på om hon läser min blogg eller inte så ni som var med i onsdags på Karma - sssssch!) till Deisy för att köpa ett tredje men nu är det i alla fall rätt och jag tror hon kommer att bli nöjd.

Kom ihåg att du är en unik och värdefull individ precis som du är. Låt ingen ta det från dig.

Kommande insomnia?

2008-11-01T07:01:00.000-07:00

Okej, jag tror vi nog kan komma överrens om att jag inte är mycket till fotograf men jag får erkänna att jag är riktigt stolt över halsduken. Allting bara klicka helt enkelt. Stickorna, garnet och inte minst mönstret (Candle flame) blev till.. en halsduk jag bara måste göra fler av. Jag har till och med ett handspunnet garn i åtanke, hoppas bara att det räcker (peppar peppar).

Det är ganska troligt nödvändigt att jag lägger på ett kol och försöker sticka upp mera. Inte helt och hållet för alla eventuella marknaderer (fortfarande väldigt många kanske) utan för att jag har varit så där dum igen. Inte dum i benämningen taskig eller elak utan mer åt "kunde-inte-låta-bli-rean-på-vartofta-och-beställde-två-kilo-garn-av-det-där-ull-garnet-man-velat-prova-i-evigheter" -dum.

Dygnet har inte tillräckligt många timmar så jag funderar... är inte sömnen lite väl överskattad?

Livet kommer emellan...

2008-10-24T23:45:00.000-07:00

Påsistonde verkar mitt liv liksom har kommit ivägen för mitt hantverkande. Det har varit allt annat utom det jag vill göra. Nej, jag kan knappast påstå att det har varit tråkigt eller att motvilligt på något sätt men varken stickor eller Matilda har riktigt fått det utrymme det behöver. Vi börjar ju få en marknad att tänka på.. eller snarare det är två marknader jag vill vara med på i år och yttligare ett evangemang ute på Torslanda byggdegård. Allt under två helger så något är bundet att krocka om jag får klartecken på alla tre. Vad jag verkligen inte vill missa är byggegårdens.. jag tror att det är någon form av utställning i stil med "så levde de då". Än så länge har jag fått ett "kanske" av ordföranden men någon form av beslut får jag vänta på till den 15:e november då de har deras nästa möte.

Allt jag kan göra egentligen är att sticka vidare och åter igen har jag fallit dit för en trend som verkar florera en del bland de stickbloggar jag läser. Vi talar Candle Flame. Jag tröttnade ganska snabbt på mitt första försök (stickor 3 med något läskigt strävt garn) och jag skyller på hur fort maskorna blev på tok förmånga, så den här gången har jag begränsat det något. Det ska bli en halsduk. Än så länge älskar jag den och det är på stickor 5 så det borde ju inte ta för lång tid. Problemet är bara att jag inte kan sluta tänka på en viss kollega varje gång jag sätter igång med den så frågan är om jag har rent samvete nog för att sälja den eller om den får gå som julklapp. Det börjar ju bli bråttom på den fronten också. Tackar i varje fall Fosco för garnet (Förlåt, jag att såg inte din kommentar tidigare men det var inte alls meningen att dissa dig på något sätt. Tack för de vänliga orden och jag är faktiskt bara glad att du tyckte om garnet. Hoppas dock att du börjar må bättre snart.).

Dessutom så börjar jag äntligen se lite resultat av mina duster med den *piiiiiiiiip* ullen. Mor min: "Är det verkligen så illa?" Jo, det vill jag verkligen påstå. Fast säga vad man vill. Jag älskar mitt nya härvel och hur muppigt garnet än blir så kan jag i varje fall se fram emot riktigt fina härvor. Tack I. för att du visade mig hur.

Sist men inte minst måste jag bara visa det kortet jag fick på min stora kärlek (med stort K) här om dan. Det värmer mer än de pulsvärmare jag håller på att sticka från överblivet garn från strumpstickningar. Lustigt att man kan sakna ett djur så även efter så lång tid. Förlåt men jag tänker nog gå så långt som att tända ett ljus för honom så här dagen efter datumet som markerar hans bortgång med två år eftersom inget utrymme gavs för det igår.

Med stor risk för att låta tjatig: Du är unik och värdefull precis som du är. Låt ingen ta det ifrån dig.

Skam den som ger sig

2008-10-08T13:09:00.000-07:00

Jag - ...spinner lite.. jag varnar redan nu för svordommar...
Mor - Aj.. går det bra eller?

Man kan ju undra men lite resultat har det ju blivit trots den frusterande regressionen tillbaka till nybörjarstadiet. Garn blir det i alla fall.. eller åtminstone något som påminner om garn. Jag är inne i andra spolen som förhoppningsvis blir klar ikväll. Får väl se när det blir tvinnat för imorgon ska jag hämta garn. Känner mig som ett barn dan före doppardan. Har dessutom fått veta att bärarens fysik är väldigt jämnförbar med min egna.

Hur tusan ska jag kunna släppa den sjalen ifrån mig sedan?

Äsch! Man har väl vuxit upp med hästar. Man för väl köra någon sådan där sjalavvänjning eller något. Det löser sig. Men sedan kan jag väl få lov att sticka en svart åt mig själv? Snäääääälla...*

*Obs. Författaren är ganska hög på te och bullar, och inte minst flummig. Borde inte det ses som förmildrande omständigheter för dessa barnsligheter?

All ull är nödvändigtvis inte lämpat för att spinna

2008-10-07T07:39:00.000-07:00

Jag erkänner.. det var förmodligen bland de mest idiotiska idéer jag kunde komma på men när jag beställde från panduro under deras rea så passade jag på att beställa *host* "lite" av deras ull det vill säga i närmare ordalag sex hekto i fägerna svart, mossgrönt och rött med tanken om att man kunde testa spinna ull för mindre än femton spänn hektot. Låter ju fint.

Vad jag inte tänkte på var att det var ull avsedd för tovning och även om det inte kräver att det måste vara sämre ull så finns det ju inga krav på att den ska vara lämplig för att spinna garn på min Matilda.

Vi har i alla fall kommit en bit i morse och har båda konstaterat tillsist lite trumpet att det får väl bli "effektgarn" eftersom vi inte kan få någon riktig kontroll över hela processen.

Har också fått ett samtal från Vävlyan om att det gick! Garnerna till kollegans sjal går att beställa och ska vara framme senast onsdag så på måndag ska jag till Majorna. Lite tråkigare var väl att jag missade hela broderigrejen på hemslöjden igår men ny chans på biblioteket på torsdag kväll. Får se hur mycket man orkar och hinner.

Som alltid: Du är en unik och värdefull människa exakt som du är. Tänk aldrig något annat om dig.

Funnen stickning och inspiration

2008-10-06T00:04:00.000-07:00

Vad gör jag om inte glömmer kameran i villervallan? Fast hela mötet var dessvärre såpass litet att det förmodligen inte hade blivit så många bilder ändå. Men vad de kunde(!). L. lät till och mig få tova lite angora i en kakburk. Ett tips jag verkligen ska försöka dra nytta av för det är just allt det där sölet som gör tovning nånting man undviker in i det sista trots den mysiga såpadoften. Jag hoppas verkligen jag hinner med till broderierna ikväll men eftersom det blir såpass sent så vet jag inte riktigt säkert.. det är ju en dag imorgon också ;)

Så var det ju det där besöket hos morföräldrarna som visade sig väldigt tacksamt nog glada över att se en trots att man inte lyckats nå dem över telefon först. Större delen av kvällen lyckades morfar prata på om sina föräldrar, sina morföräldrar, släktingen på marstrand vi inte bör ha något samröre med och en massa runt omkring det men nog fick jag pratat både tummar, fingervantar och grytlappar med mormor också. Hon visade upp en stor trave med hennes fina grytlappar hon virkat en gång i tiden. Jag står fortfarande som ett frågetecken och bara inte fattar hur hon har gjort. Så är jag där igen och envisas med jag vill också kunna men en sak i sänder antar jag.

Ett par provlappar har man ju också hunnit med. Två av dem vill jag använda i pulsvärmare med ett par små förändringar, en tredje skulle lämpa sig perfekt som filt tror jag om man kan hitta lämpligt garn och de sista två vill jag inte ens veta av. Men fler tekniker jag bara måste prova har jag hittat i boken mormor lånade mig för att jag ska kunna titta på det där med fingrar i lugn och ro även om det verkar mer pilligt än svårt.

Finns det några stickgudar så måste de väl vara blidkade vid det här laget för jag verkar ha hittat min inspiration igen. Och inte bara inspirationen. Stickväskan med den sista upplagda stickningen är också funnen. Den låg under en filt jag hade råkat lägga över lite obetänksamt.

Ta vara på er och glöm inte att ni är såväl unika som värdefulla precis som ni är. Låt ingen ta det ifrån er.

Olika stickor och hemslöljds träff

2008-10-05T01:37:00.000-07:00

Idag är det lite som väntar. Håller på att slänga in ett par rader medan jag håller på att göra mig i ordning. Idag är det nämligen öppet hus på Inlands Hemslöjdsförening och som den sucker jag är för traditionella hantverk så är det ju bara nånting man inte får missa. Det var mor min som fick tipset om det här på någon förensnings då hon snubblade över en spinnerska i Kungälv.

Jo.. jag är nog kanske lite väl exhalterad över det här men det verkar så otroligt att jag är rädd att jag ska glömma kameran.

Måste dessutom en sväng till mina morföräldrar för att prata stickning med min mormor. Den damen håller in med mycket som hon kan, och kan kan hon. Rädd för att det är så med många äldre och det kanske är just därför man verkligen ska försöka lära sig mer om våra traditioner innan de går förlorade.

Hittar fortfarande inte min sista stickning utan får nog snällt ringa in till Västtrafik för att höra om de har hittat den. Sist jag minns den var liksom på vägen hem från C. Så.. man har skrivit ut lite tekniker från VK och provstickar några pyttesmå provlappar. Precis rätta medicinen för en omotiverad stickerska ;)

Kunde förresten konstatera att stickorna jag köpte igår var.. lite ojämna. Kort sagt: det var två olika stickor. 4.5 mm och 5 mm. Sitter och funderar på om det är någon stackare som köpt precis som jag eller om ägaren råkat förväxla och sitter själv med motsvarande alternativ. Lite tråkigt vilket som.

Nej, nu är det dags för mig att hoppa in i duschen och försöka komma iväg. Glöm bara inte bort att du är en unik och värdefull människa precis som du är. Låt ingen ta det ifrån dig.

Pulsvärmare med falska flätor

2008-10-04T03:00:00.000-07:00

Det kanske är en liten aningen stolt jag presenterar min version av pulsvärmare med falska flätor. På många sätt tycker jag att det nästan är lite lustigt. Knappt hinner man få en idé, en tanke innan man börjar se dem i klara versioner lite varstanns. Förmodligen är sanningen så enkel att man inte är så orginell som man kunde önska.

Hur som helst måste jag åter igen tacka bohusstickan för den fina hjälpen förklarat på ett superduper sätt. Fast som det går att se så behöver jag öva mer på det där med tummar x'D

Garnet är ett mysigt ullgarn med en del syntet från Sisu. Jag är nästan helt säker på att det är Fosco jag ska tacka för det. Tar jag fel på den punkten så ber jag tusen och tusen gånger om ursäkt och rättar mig självklart. Avmaskningen skedde *host* något sent igår kväll eftersom den här kotten inte riktigt kunde släppa stickorna. Men vem har inte råkat ut för en o.d. garn någon gång?

Var nere vid Pingstkyrkans secondhand idag också och fyndade både stickor och en mini härva mysigt creamfärgat garn till.. pinsamt låga priser. Det var det värt att bli klappad på och få höra diverse komentarer om Lucia, både hjärtliga och spydiga. Dessvärre tappade jag obemärkt glittret. Får väl hoppas att det gör någon annan glad då.

Nej.. lillasyrran värmer varm choklad, vi har bullar sedan storbaket igår och jag ska granska boken jag hittade i mors syrum lite närmare. Verkade finnas en hel del matnyttigt i "Handbok i stickning". Jag har visserligen inte varit mycket till paragrafryttare är jag rädd men det skadar ju aldrig att ha lite tumregler och principer ;)

Glöm bara inte bort att du är en unik och värdefull människa precis som du är. Låt ingen ta det ifrån dig.

Sista sträckan

2008-09-30T10:41:00.000-07:00

Inga bilder idag heller trots att jag är mitt i upploppet på froggningen av min monsterfilt alias "restgarnsfilten" så jag förklarar det helt enkelt med att jag inte vågar med risk för att bli utbuad med diverse runtna grönsaker och ägg. Inte tänker jag visa några före och efter bilder på hur mycket garnlagret har växt under den här perioden. Lite självbevarelse drift har man väl.. eller om det går under förnekelse?

Seg röra

2008-09-29T10:21:00.000-07:00

Känsliga läsare undanbedes. Följande blogginlägg lär innehålla både en del galla och andra bitterheter.

Mega förkylning på gång har väl aldrig gjort en människa glad men däremot garnshopping ligget helt och hållet på den positiva sidan. Sagt och gjort.. jag hängde med mor min runt halva stan för ljusglimten över att äntligen få köpa det där garnet till sjalen. Problemet var bara att de inte hade önskade färger inne utan de måste beställas vilket var svårt eftersom han skickade som minst ett kilo åtgången. Jag ville ha tre hekto. Lite av en frontal krock.

Tittade självklart på lite andra garner också men jag behövde bara visualiesera en överfull garnkorg där hemma (den jag visade på bild fast.. den har hunnit bli mycket mer välfylld) för att inse att det inte var en så god idé.

Den halva sjalen jag hade med mig blev snart avmaskad och det var bara att konstatera att det är bara att stuva undan på vinden och hoppas att mössen får tag på den. Nej, jag skäms på tok för mycket över så väl garnet som var en av mina tidiga kreationer som mitt dåligt komponerade mönster för att kunna visa upp det här.

Idag var också mitt första möte med den sjuksköterskan som skulle ersätta min psykolog under föräldraledigheten. Tack och lov hade man varit lite förutseende och tagit med sig sländan i all hast eftersom det knappast hade varit svårt att se att det bedrövligt spunna garnet nästan var slut. Till att börja med satt hon och såg helt "fascinerat" på min slända medan den snurra runt. Jag funderade mest allvarligt på om man kunde få henne att dansa wango om man lyckades pendla den lite försiktigt från sida till sida utan att wobbla (Nej, jag prövade inte). Saken var väl bara den att ullen tog slut så där halvvägs igenom och där fick man sitta utan stickning.. och utan att kunna spinna. En viss kotte hade räknat med att kunna köpa garn tidigare under dagen.

Jag måste hitta kattkammen snart.

Ni kan väl hela ramsan vid det här laget men jag upprepar i alla fall för säkerhets skull: Du är en underbar och vacker människa precis som du är. Låt ingen ta det ifrån dig.

Mail från framtiden

2008-09-28T11:10:00.000-07:00

Det här är nog första gången jag råkar ut för något sådant här. Jag vet.. jag är en ursel fotograf, jag har redan skrivit idag och det här har ingenting med hantarbete att göra men jag är bara så facinerad. Jag har fått mail ifrån framtiden. Än är visst inte undernas tid förbi.

Fast jag tror det har lite att göra med hur pass knasig tidsinställningen är på den här datorn. Kanske dags att göra något åt saken. Fast.. och andra sidan så är det lite roande och få en inblick i framtiden ;)

Stendött nät och missvisande öppetider

2008-09-28T09:16:00.000-07:00

Nu slant tiden iväg lite igen.. den här gången skyller jag det på nätet som har varit helt stendött en kortare period. Dess värre har det inte varit den enda som dött. Min Beata har gick bort i måndags vilket inte har varit helt lätt att hantera. Till och med lillebror är djupt berörd men framför allt rädd.

Egentligen berör det inte själva hantverket mer än att det inte blir någon mer ull ifrån henne men sanningen lutar åt att trots att man har stickat ett och annat varv sedan dess så har man inte riktigt orkat.

Borde kort sagt kasta upp en ny stickning för inspiration. Allra helst den där mysteriestickningen som är så i svängarna nu (stäkets) men efter att ha tittat lite på första ledtråden så fattar jag inte mycket. Någon måste ju ha gjort det eftersom jag har sett lite resultat när jag spanat runt. Fast.. jag har en enkel rätstickad sjal att sticka som har beställts av världens bästa kollega om nu jag kan pricka in rätt garnbuktik vid rätt tillfälle. Misslyckades fatalt i fredags och det är bara att konstatera att Vävlyans öppetider stämmer inte alls överrens med deras maskinsvarare. Bara att försöka igen i morgon.

Tjatmostern upprepar som alltid: Du är en fantastisk människa precis som du är. Låt ingen tro något annat.

"Låååågiskt"

2008-09-21T07:28:00.000-07:00

Jag tror det har etabliserats för länge sedan att just den här kotten inte är lite.. udda. Skälet kan man säkert dryfta om länge men personligen tippar jag på förmycket barnasinne. Vilka andra skulle kunna tänka sig att gå in i just det där rummet de inte fick eller skriva precis det där blogginlägget som man inte skulle. Jag kan svära på att om någon sade att jag absolut inte fick skriva mer än något enstaka inlägg i månaden så hade jag förmodligen uppdaterat er dagligen om vad jag åt till frukost och vilken sko jag knöt först (jag knyter nästan aldrig mina skor om någon nu skulle råka undra).

Hur som helst.. igår var jag på pingstkyrkans secondhand och fyndade.. egentligen mer än vad som är lovligt. Både stickor, korgar, krukor... jag tror vi stannar där innan jag börjar skämmas på tok för mycket. I varje fall var ett par korgar och krukor med där i samlingen för - hör och häpna - hela 30 kronor. (Den här idioten ska tillbaka nästa vecka.) med min garnsamling i åtanke.

Så.. hela morgonen har jag sorterat (läs: i den utsträckningen det nu är möjligt för en hattifnatt som jag) garner. Stort tack till Mia för det trevliga tipset om garn i krukor. Förhoppningsvis lever det lite längre än de krukväxter jag hade under tiden på internatet. Och vem det än var som sade att garn i korg var en bra idé måste ha varit mycket smart. Min "gräv så mycket du vill"-korg kanske inte sparar så mycket mer plats än "ditto"-kassen från Willys men snyggare är den i alla fall ;)

Det grön/gula garnet (bilden nedan) fyndade jag faktiskt också i går tre härvor för trettio spänn. Jag skämms. Uppriktigt.

Men nu har jag upptagit nog av eran tid. Och otroligt nog så har jag tänkt att upprepa det yttligare en gång. Du är en unik och värdefull människa, precis som du är. Låt ingen ta det ifrån dig.

Time out

2008-09-18T10:13:00.000-07:00

Som de flesta säkert redan har märkt har jag mer eller mindre tagit en paus från bloggandet. När dagen har tagit slut, det mesta blivit gjort så har det helt enkelt inte funnits ork över. Håller dessutom på att gå igenom bilderna från Pepinos (ponnyn till höger i bilden ovan) sista sommar. Två år senare och det fortfarande lika jobbigt.

Inga riktiga ursäkter men förhoppningsvis skäl. Hantarbetet är ju fortfarande lika nödvändigt även om jag inte skriver om det var femtionde minut. Däremot lär jag väl fortsätta följa ett par bloggar och i varje fall försöka hålla kontakten, eller kanske snarare försöka fiska upp var jag tappat, med de som.. tja, ni kan bara känna er träffade antar jag.

Lite som plåster på såren för min frånvaro, kassa ursäkter eller vad som nu passar bäst bjuder jag på en extra bild från Justins föltid. Lite nostalgi för egen del i alla fall ;)

Som alltid: Du (ja, just du x'D) är en unik och värdefull människa, precis som du är. Låt ingen ta det ifrån dig.

Nedärvd galenskap?

2008-06-25T11:39:00.001-07:00

Så har jag gjort det. Jag har skaffat mig en spinnrock, igen. Maja, som hon snabbt blev döpt till blir således min tredje (femte om man räknar med de små prydnasrockarna) spinrock och med tanke på att jag inte har plats för någon av dem så måste någon säljas. Det får bli nummer två eller Elvira som hon blev döpt till. Det är bara inse. Har jag inte restaurerat henne än så lär jag nog inte göra det inom någon snar framtid heller.

För säkert femtioelfte gången så är det nog bara att konstatera att jag är komplett galen och förmodligen så är det något som går i familjen med tanke på att övriga familjen nog har petat mer för det här köpet än jag.

Fast.. ska en soffa hämtas från en second hand affär ute på Hönö så åker gärna spendarbyxorna på och en hel del annat fyndades också. Stickor och virknålar självklart (trots att jag inte virkar särskilt mycket) allt till den ynka summan tjugofem kronor, tre Steven King böcker jag inte läst än som morfar min tyckte att de mer eller mindre skänkte bort och en ny garnvinda som tack och lov fungerar till skillnad från min andra.

Mor min gjorde fler fynd hon med.. så kanske är vi galna allihopa men brukar man inte också säga att skillnaden mellan galenskap och brilljans är hårfin? Jag är i alla fall glad - sinnesrubbad eller ej - över mina fynd. Second hand äger helt enkelt om man ska uttrycka det hela frankt.

Så är det någon som är intresserad av en riktigt söt och näpen spinnrock (Elvira, se bilden ;)) så är det bara att hojta till och om inte annat så får ni ta väl vara om er. Glöm bara inte att du är en unik och underbar människa precis som du är. Låt ingen ta det ifrån dig.

Sent ute.. igen

2008-06-22T05:44:00.000-07:00

Aj aj vad jag slarvar. Det ser ut att vara på tok för länge sedan jag skrev något här. Känns riktigt vårdslöst av mig inte har stickorna varit helt stilla även om det har varit mycket annat. Till exempel har jag fått en deltidspraktik på lagom cykelavstånd som jag bara älskar. Nej, jag kan förmodligen inte sluta tjata om det stället trots att jag bara varit där en vecka men att komma hem trött men belåten över den insats man gjort... det är lite nytt för mig hur knäppt det än låter, att "bara" vara positiv i stället för hysteriskt eller nästan maniskt uppåt.

Fast det är väl inte alls vad den här bloggen var till för. Stickorna verkar fullt upptagna i alla fall. Just nu så har jag påbörjat eller har på stickorna:
• En ny disktrasa
• En smal, lång scarf
• En socka med falska flätor (tänkt som jobbstickning för raster)
• Och så växer sommarponchon långsamt men stadigt.

Två disktrasor har jag också lyckats maska av och ett par sjalar (en restgarnssjal och en ullsjal som jag nästan har spunnit upp själv. I. du känner kanske igen den lilla lila tråden?), var av en av de sjalarna hade jag tänkt att behålla själv. Den andra vet jag inte alls vad jag ska göra med ännu.

Fast det gör inte så mycket. Min lillasyster har köpt sig sina första stickor, 3 mm bambu och i morgon ska vi in och shoppa garn. Eller.. hon ska shoppa garn och jag ska försöka hålla mig i skinnet med tanke på hur mycket ull jag fortfarande har som fortfarande ligger och sammlar damm i väntan på att bli uppspunnet. Jag njuter bara av en syster som äntligen känner att hon har tid nog för att hålla mig och ett par stickor sällskap samtidigt.

Jag önskar i alla fall en fortsatt härlig sommar så får vi se om jag lyckas knattra in något mer senare. Ta väl vara på er och kom ihåg att ni är helt underbara precis som ni är.

De sexiga tigertofflorna ;)

2008-05-29T08:05:00.000-07:00

Ajajaj! Jag ser att det är nästan tre veckor sedan jag uppdaterade här senaste. Men nu var man tillbaka, sprudlande, frisk och kry (hoppas jag i varje fall - peppar peppar ta i trä -). Uppriktig så har jag väl inte avslutat så mycket när det kommer till stickningar. Jag stickar på en poncho i ett tunt bomullsgarn där de rekommenderade virknål 1.25-1-5. Riktigt så tunna stickor har jag inte valt, tack och lov för det, men 3.5 är nog så mosträvigt det med och så där halvvägs in så kom jag på att pärlor vore riktigt fint.

Sagt och gjort.. jag drog upp vad som måste ha varit ett par kilometer garn minst* för att trä på ett gäng pärlor, flytta dem tillbaka och nysta upp alltihopa igen. Inte lite som man skulle kunna bespara sig om man tänkte lite före men och andra sidan så hade jag ju bestämt mig för något enkelt. Synd bara att jag inte hade räknat in tristessen i det hela.

Jag tänkte bara visa vilka heta ben jag har x'D Nej, men skämt och sido så visade sig att det där med strumpor.. det var inte alls så svårt att sticka som jag hade väntat mig. Tvärt om visade sig de där falska strumporna vara riktigt mysiga att sticka. Med lite hjälp från Bohusstickan där över hälen (tusen tack:D) så blev de klara. Dessvärre så hann jag inte ens börja med att leka riktigt med kameran innan den lade sig ner och dog. Gissa vem som kände sig inte lite förorättad. Tyvärr är det nog så att jag i rena förtjusningen tar en femtioelva kort innan jag sätter mig ner, kollar igenom och väljer ut ett par jag tycker om innan jag raderar resten. Så det blir nog inga helbilder eller något av dem, dels för att fotografera sina egna fötter visade sig vara svårare än vad jag trott men också för att de bara inte vill lämna mina tigertofflor.

Få se nu.. summerat så är strumporna stickade i ett ljuvligt garn från DMC som jag har I. att tacka så otroligt mycket för. Det hela är stickat efter mönstret "Sockor med falska flätor" på strumpstickor 2.5. Jag har ett par idéer om ett nytt par jag vill göra men mer om det senare är jag rädd. Lite städning och bak att göra ;)

Ta väl vara på er. Man skulle ju inte vilja att något dåligt hände så underbara människor ni ^^

*Notera: författaren är nog väldigt partisk i den här frågan

Bilbos kloka ord

2008-05-09T07:57:00.000-07:00

"It's a dangerous business, going out your door. You step onto the road, and if you don't keep your feet, there's no telling where you might be swept off to." sade en viss herr Bilbo Baggings och trodde jag inte honom då så gör jag det i alla fall nu. Jag minns fortfarande de båda flickorna som blev påkörda vid infarten till Tofta, jag hoppas verkligen att de har blivit bra igen.

Här i veckan så lade de ett lager tjära och grus över våran fina asfalt och självklart så blev min kära mor riktigt upprörd, ringde till vägvärket och klagade, skrev en insändare till GP (som faktiskt blev pulicerad i onsdags) och gick på om olycksrisken och skrotad noll vision. När jag var yngre skulle det inte bekomma mig mer än mors dåliga humör som sprider sig över huset. Nu har jag nog sett för mycket. Vem kan liksom ha undgått familjen Bladhs tragedi för några år sedan om man bodde i våran trakt. Älsta sonen gick dessutom i min klass.

Jag tror det blir än mer läskigt när det sker någon man känner eller när det händer runt om knuten. Idag när jag var ute med Flayan, min kära mors sto så kom vi inte särskilt långt innan jag fick se tre personer som stod vid busshålplatsen och glodde på något. Det visade sig vara en äldre man som hade snubblat när han hade klivit av bussen, när jag frågade. Jag vet fortfarande inte ens om han andades. Eftersom man inte kan stå stilla med Flayan för länge innan hon blir alldeles tossig så fortsatte jag med deras intygningar om att de bara väntade på ambulansen.

Vi hann faktiskt inte så långt innan ambulansen kom, utan ljus eller sirener. Kan ni tro det? Det första jag tänkte efter att ha känt en viss lättnad över att han skulle få hjälp var att det var ju tacksamt eftersom Flayan nog skulle fara i taket annars. Det var först efter det som man insåg att det knappast kunde vara bra. Till och med när en söt liten dam svimmade på avenyn så hade de på blåljusen och nu stod de över det helt? Han låg ju orörlig...

Det här känns som ett riktigt, riktigt illavarsland omen. Jag tror inte det här är över än. Så ikväll ska jag tända ett ljus, be en bön för hans själ och försöka komma på ett sätt att våga kliva på en buss igen. Jag hoppas fortfarande att det ska vara som Mor min tror; att det inte var någon fara med honom.

Ett par bilder blev det ändå på Focus innan batterierna tog slut.

Bortsprungen kamera och Mors nya leksak

2008-05-07T03:54:00.000-07:00

Slog mig idag att det kanske var hög tid att skriva något här. Vad är det som har hindrat mig? Nja, jag skulle inte vilja säga att det är brist på saker att skriva om.. för egentligen så har jag hunnit göra en del på hantverksfronten men tyvärr blir det inga bilder. Min (okej, mammas) kamera har sprungit och gömt sig. Jag tror dock att den ligger kvar i packningen sedan förra helgen.

Vilken helg också måste jag tillägga. Jag tror det var tänkt att jag skulle jobba lite också och inte bara ha roligt men på något sätt verkade det utebliva. Så snart man kommit över hela den där känslan av hur "fel" allt blev den morgonen så var det mer eller mindre bara en lätt värk i knäna som låg på ner sidan. Men det var faktiskt riktigt kul att få gräva händerna i jorden utan en massa "Mimmi, inte så!" eller "Inte där väl?".
Jag får verkligen tacka I. för att hon tog sig tid för mig. Så där en och en halv vecka senare kan jag fortfarande inte bestämma mig för någon höjdpunkt.

Sedan var det till att komma hem till ett helt ombygge. Mer eller mindre i alla fall. Det var inte förrens här om dan som det gick att äta i köket. Anledning? En mycket efterlängtad diskmaskin. Tillskillnad från min lillasyster så älskar jag ljudet av den. "Erkän, det är ljudet av att slippa diska och torka som du hör!" Hur kan man argumentera emot det? Det är inte riktigt samma sak som våra morföräldrars som höll en vaken en bra bit in på natten.

Men så kanske man skulle nämna vad man har på stickorna för tillfället, för det är nog bara att erkänna.. Jag förstår verkligen inte hur det är tänkt att man ska avmaska den där Candle Flame Shawl. Hitentills är det inga problem och jag har en bra bit dit (stickar på 3:orna). Det är dessutom en av de stickningar de har haft gissat vildast åt vad det skulle kunna föreställa ("Skulle det inte kunna vara typ som en ringbrynja?"). Är det någon som begriper något av avmaskningen?

Ponchon växer också långsamt men säkert men bild får nog vänta tills kameran har hittat hem och fått i sig lite blåbärs soppa.

Tills vidare, ta väl vara på er och glöm inte att ni är värdefulla precis som ni är ;)

Titta han fäller ;)

2008-04-18T05:38:00.000-07:00

Varning! Fullkomligt stickbefriat inlägg.

Allas sötnos Focus ;)

Det har då inte blivit mycket stickning idag... snarare inget alls. Inleder man dagen med att dyka in i stallet med kameran i högsta hugg så blir man ganska lätt kvar. Inte för att jag är så förtjust i kameran (med tre sekunder fördröjning så får man smyga sig på och hoppas på blind tur när man fotograferar saker som rör sig.. typ småsyskon, vänner, hästar, kaniner...) men för att man ser allt trevligt som man kunde fotografera.

Det blev i alla fall en handfull foton på min självklara favorit Coccos. Mor min har haft honom sedan har varit sex månader så han har varit såväl min som min systers och lillebrors första ponny. Min stora kärlek är och förblir min Peppe men Focus har verkligen en speciell plats i hjärtat så det glädjer verkligen att se att han redan har börjat fälla. Förra sommaren var en ren katastrof trots att han fick spendera den med två andra shettisar. Han släppte inte den sista pälsen fören i slutet i juli och tog sig ton när han kom hem igen (och inte av slaget skönsång). Det var då man önskade att man hade hunnit att vara där mer istället för att låta över det på den andra shettisägaren som hade dem inpå knuten. Undra på att man inte vet vad man ska göra den här sommaren.

Men och andra sidan... hur många kan gissa hur gammal den parveln är?

Hoppas att Gud inte dömmer mig för hårt (eller någon annan för den delen)

2008-04-15T13:13:00.000-07:00

Det är inte många saker som gör mig så glad som att se någon lyckas, ännu färre som gör mig så stolt som att se hur någon utvecklas med min hjälp. Det är väl kanske lite därför jag så gärna vill försöka hjälpa till där jag kan och inte minst smitta av min hantverks-entuiasm på de som tyvärr inte har blivit döpta i dess lugnande, renande och nästan narkotiska effekt (det är väl inte bara jag som är såpass galen att det mer eller mindre kan liknas vid ett beroende?).

Här i helgen fick jag dessutom världens chans. Min lillasyster (förlåt.. min stora lillasyster) tröttna på att plugga och letade ursäkter för att slippa en liten stund. Resultatet lät sig inte väntas på. Hon satt med mig och stickade - länge - och gjorde en storasyster väldigt glad.

Fast min kära syster är lite speciell och väldigt självständig. Man får ge henne ett par ledtrådar och låta henne lista ut resten själv. Att försöka hjälpa i tid och otid ger en väldigt irriterad lillasyster och inget roligt resultat.
Fast det går fort, och hon stickar redan på en nivå som det tog mig ganska lång tid att nå.

För att göra en lång historia kort så är det här förmodligen bara ett rent skrytinlägg.. fast eftersom det är åt min systers vägnar så får jag väl hoppas att Gud inte dömmer mig för hårt (eller någon annan för den delen).

Det finns helt klart fler saker jag har att berätta om och som jag mer eller mindre inte kan bärga mig innan jag får skriva av mig här men marknaden är om bara ett par veckor och jag har ungefär.. nada. Lilla jag måste ta mig i kragen helt enkelt.

Det här är vad min lillasyster åstakom av all den tiden. Inget mönster eller något, allt ifrån sitt eget huvud om man bortser från stickorna hon låna av mig och restgarner som Fosco så givmilt donerade (jag ska verkligen försöka knåpa ihop något trevligt som tack). Jag håller med Katarina; Hon är världens bästa stickerska och stämmer inte det så är hon åtminstone den ballaste.

Jag fick förresten prova pulsvärmaren och tvärt emot min första misstanke så var den inte bara häftig.. den var skön också ;)

Nej, dags att sussa kudden. Ta bara väl vara på er där ute.

Rågbrödssmuggling

2008-03-28T03:06:00.000-07:00

Våran familj kanske inte har den starkaste anknytningen till vårat danska ursprung egentligen (åtminstone inte från min sida) även om farfar är född och uppvuxen där men det finns några saker som vi alla älskar, något som faktiskt känns som en tradition vi borde förvara. Där ibland är helt klart några saker ur den danska kosten som vi helt klart anammat. Bortsett från att grädden till jordgubbarna inte ska vispas så är det små saker som en riktig "rullepölse" (inte riktigt säker på vad det kallas här i sverige), grov leverpastej, påläggschoklad, den danska ölen far min envisas med att släpa med*, för inte tala om ost i olika former - för en sådan underbar ost kan tydligen inte göras på något sätt här i detta avslånga land - men inte minst... rågbröd.

Det är ett enkelt faktum att det helt enkelt inte går att hitta något riktigt gott rågbröd här i sverige. Inte ens de danska bröden Netto tar in är riktigt som de ska vara. Så därför gör min familj ibland långa vallfärder till danmark just i detta syfte; rågbröd.

Missförstå mig rätt. Jag älskar detta heliga bröd jag med men det är nästan facinerande. När andra smusslar öl och sprit så smugglar vi rågbröd och ost. Notera att jag ändå förmodligen överdriver starkt när jag påstår att det nästan är lustigt att vi aldrig har blivit stoppade i tullen än. Jag skulle fortfarande vilja se deras min om de öppnade bakluckan och fick se ett fullpackad bagageutrymme, inte av den traditionella sort guld utan.. rågbröd. Nästa gång ska kameran med.

Resultatet av gårdagens smuggling.

Fast någon blir tvungen att stanna kvar och se efter djuren. Dessvärre så är det av tradition jag. Inte för att jag ska klaga. Fyra härvor svart ull från orust har blivit uppspunnet och tvättat sedan senast och all den gråa ullen är kardad och klar för att spinnas. Dessvärre så har inte varmlandsullen blivit upphämtad ännu. Jag har inte mått så bra och mor min lyckade inte väcka mig när vi skulle iväg. Dundermiss.

Som vanligt.. glöm inte att ni är värdefulla och unika som ni är.

*Ölen kommer dock i skymundan för både ost och rågbröd. Far min bifogar att han blir nästan utskälld på jobbet för att han köper så lite öl.

Kulturarv

2008-03-21T08:13:00.000-07:00

Från början hade jag inte tänkt att skriva något här idag, helt enkelt eftersom det inte har hänt så mycket på hantverks-fronten utan jag verkar ha hängat mer tid åt att stöta mig med människor än att göra något vettigt. En ärm har i alla fall blivit upprepad, bröd har bakats, chockladbollar har rullats och ett "fluffinsbak" återstår för att fira vårdagsjämningen som var i går. Min lillasyster verkar jätteglad över det hela trots en rejält sprucken läpp sedan sparringen på boxningen igår.

Hur som helst så trillade det in ett mail alldeles nyligen som gör mig nästan yr i mössan. Jag blev erbjuden två säckar fårull från värmlandsfår. Värmlandsfår hör nog till en av mina favoritraser bland allmogefåren även om Svärdsjöfåren nästan är sötas. Efter att ha följt med min morfar på de verse fornminnen, museum, föreläsningar, byggdegårdar och annat så måste jag hålla med honom: Det gamla bör bevaras. Det är vårat arv och det vore ju dumt att bara förkasta det. Ironiskt nog så tror jag nästan att våran historia är det som ligger till grund för våran identitet idag.

Våra svenska allmogeraser hör till det kultur arvet och jag skulle väldigt gärna vilja ha ett par egna får i framtiden men fram tills dess lär jag nog bara hoppas att de där säckarna hittar hem till mig och att jag kan göra något riktigt fint och mysigt av det. En mysig lappfilt kanske? Jo.. jag är nog ganska besatt av filtar.

Som alltid.. låt ingen tro att ni är något annat än de vackra människor ni är.

Mellan varven

2008-03-20T05:22:00.000-07:00

Eftersom min mor har lyckats föra sin syntom vidare av sin förkyldning även till mig så har jag försökt tröstat mig med lite musik man blir glad med. I mitt fall domineras det av band som Good Charlotte, Three Days Grace, Avril Lavigne, Foo Fighter och så vidare så mellan varven så kan det låta så här över halva huset: "Somewhere beyond hapiness and sadness I need to calculate what creates my..."
"Mikaela.. Håll skäft!"
Okej.. jag kan ju inte säga att jag inte förstår dem. Trots allt fint som har yttrats om min *host* skönsång så kan jag faktiskt inte sjunga. Lägg till mitt tillfälliga kraxande och snörvlande så kan det inte låta särskilt vackert.

Fast när jag använder uttrycket "mellan varven" så är det nog ganska bokstavligt. Häromdan kom min morfar förbi med en tröja som malen har haft som festmåltid - tänk de rackarna har redan huggit in på påskbordet - och undrade om jag ville ha den. Eftersom jag forfarande tror att det nog går att få ut några trådar av den (jättefint blått ullgarn) så har jag lite pyssel framför mig om jag ska få ihop till ett par nystan till för restgarnsfilten. Eventuell mal har redan fått lov att göra mamutarna sällskap i historien men jag lovar, jag ska be en bön för dem i kväll.

Som vanligt.. minns att ni är såväl värdefulla och unika som ni är. Låt ingen ta det ifrån er.

Från den aviga

2008-03-15T01:09:00.000-07:00

Var det någon som såg nyheterna igår om griskultingar som kasteras utan bedövning? Jag får väl erkänna att jag först blev irriterad. Skulle det där kallas nyheter? De kunde väl lika gärna gå ut och säga att luften bestod av 78 % av kväve en andra gång. Jo... jag kanske glömmer mig. Alla har ju inte gått på en så präktig och miljömedveten naturbruksskola som jag har gjort och de fanns säkert de som var sjuka den där dagen i skolan där de gick igenom vad luften bestod av och hur mycket.

Irritationen följdes dock på en ilska där min lillasyster gjorde mig följe där vi insåg att de bara tänkte diskutera ett argument från en sida och lite små tjusigt kontra med hur synd det var om uppfödaren som ändå ville.

Jag förstår, jag låter bitter just nu men det där öppnar inte upp för någon debatt, ingen möjlighet till förändring utan visar bara på en enfaldig och enelspårig sida hos både informatörerna (tv4) och oss tittare. Själv hade jag gärna sett att de förklarat att griskultingar alltid skriker ganska mycket om man så bara tar upp dem i famnen och än bättre varför.

En sugga är riktigt stor och tung, och ovan på allt måste hon lägga sig ner för att kunna ge kultingarna di. Problemet är att hon inte alltid kan se om hon lägger sig ovanpå något, till exempel en grisunge. Så det är för att skydda sig själva som de skriker om man så mycket som petar på dem. Ju tidigare de hojtar till desstu större är chansen att de klarar sig. Självklart låter de en hel del om man plockar upp dem och spänner frast dem. Det låter verkligen jättehemskt.

Men för att vända på hela kakan (det här var något vi fick fundera över i djurkunskapen) är det försvarsbart att riskera kultingens liv genom en större bedövning?

Nej, nu är det väl på tiden att man nämner något roligare? Farfars födelsedags present är klar och den ska överlämnas nu i helgen. Lite spännd på att höra vad han tycker men inget negativt hoppas jag. På stickorna just nu är yttligare en super smal scarf. Jaja, den är väl kanske inte direkt någon supermodell dårå men färgen är otroligt häftig. Salmiak eller lakris kallar jag och min allra käraste syster det för. Jättemysig i ull från svenska får. Bilder kommer väl så småning om men tills vidare ta vara på er och kom i håg att ni är vackra och unika som ni är ;)

Garnjakt och uteblivna leenden

2008-03-12T10:36:00.000-07:00

Så.. då har man varit tyst igen ett bra tag så det är väl dags att tala upp igen. Tyvärr är det så illa att jag nog inte våga någon bild på mitt senaste arbete eftersom det är en födelsedagspresent till våran farfar. Inte för att jag tror att han snokar här.. men man vet ju aldrig.

Vilket som så insåg jag i mitten av förra veckan att jag kan nog bli lite väl besatt av stickningar och garner. Vilket hopplöst sällskap jag måste ha varit för E. Till att börja med fick jag börja med att skutta ner i badet (där antar jag att han får nästan skylla sig själv eftersom han var typ.. två timmar tidig), sedan så var jag illa tvungen att förklara att eftersom jag inte hade fått reda på garnjakten för farfars present kvällen innan ("scrat's dat"; natten innan är väl mer korrekt) så var det hela minst sagt veligt men han fick väldigt gärna följa med som smakråd.

Inte nog med att han tvingades följa med mig runt stan i jakten på en hög nystan i rätt färg och kvalité och där med tvingades in i två ("tre!") garnbutiker så tvingades han hålla min gråa tygkasse för stickningar - förlåt.. gråblommig handväska - under höga utrop och protester om hur "bögigt" det hela såg ut. Som gräddet på moset så har han faktiskt till min stora glädje stickat ett par varv. Okej, det krävdes ju en del övertalning och en utmärkt debattering från min sida men oj så bra det gick. Nästan lite frusterande... jag är omgiven av naturtalanger som inte är ett dugg intresserade av att lära sig.

Frågan är hur jag kompenserar den dagen för honom.. han har tappat sötsuget så här duger det inte längre med en sats muffin eller "Höga GI kakor för socker kickar och viktuppgång" för att blidka. Tyvärr så har jag inte kommit på något ännu.

Dessvärre så är nog han inte den enda som behöver muntras upp. Tant B brukar vara väldigt full i farten på att gå och morra på allt och alla, eller lämna synpunkter, tips och råd hette det visst. Uppriktigt så skrämmer hon vettet ur mig men det var länge sedan jag kom fram till att hon inte kan må bra. Vem skulle må bra av att vara så bitter hela tiden? Jag skulle så gärna vilja se henne le åtminstone en gång.

Det lär nog inte hända för ögonblicket dock är jag rädd. Jag fick höra idag att hon förlorat en närstående familjemedlem på ett tydligen ganska utdraget sätt och är det något jag måste respektera så är det sorg. Hur läskig hon än är så är hon fortfarande bara en människa och behöver nog stöd hon med. Tyvärr så är hon diabetiker så det går ju inte direkt att skicka henne en muffinkorg. Funderar på om en mysig sjal, ett par ljus och en god kaffesort kan vara lämpligare.

Nej, jag vågar nog inte beklaga hennes sorg i person men hur folk än tycker henne i bygden (eller jag personligen) så förtjänar hon ändå stöd. Jag skulle verkligen vilja se henne le någon gång.