Gott nytt år ;)

Så fick jag tillsist lagt upp ett par pulsvärmare på tradera och en del handspunna garner kommer att hamna där. Målet är nog att komma iväg till Dalbo för en och annan kurs, betäckning för min lilla Bea som är gammal nog för sin första kull nu. Helst skulle jag vilja ha deras bok "Mitt liv med angorakaninen och dess ull" men det känns lite som om jag skulle kunna se mig om bland stjärnorna efter den. En dag i framtiden kanske, vem vet?

Det viktigtaste är ändå att hon får sin första kull. Om det sedan blir med en angora hane eller den där fuch dvärgväduren jag tittade på tidigare får vi väl se tids nog men en kull ungar ska det bli till våren ;)


Och med de så hälsar jag er alla ett riktigt gott nytt år!

Så var de tillsammans igen

Så.. då är hingsten hemma i stallet igen. Vilket är helt toppen! Okej, det innebär att vi måste försöka hitta en ny fodervärd till honom samtidigt som vi letar efter en till hans yngre halvbror. Båda två är egentligen helt underbara att hantera (hingstar till trots) men jag antar att det krävs ett speciellt handlag för att fixa det riktigt riktigt. Synd var det egentligen att det inte funka helt och hållet nere i skåne.

De är riktigt trevligt att se de båda tillsammans igen och det verkligen värmer hjärtat. Jag har ju kännt de båda sedan de bara var några timmar gammla. Eller om man bortser från Justin (som första tanken var skulle få heta Just In Time men som fick bli Justin Time för att far satte emot med ett "Han kom då inte i rätt tid!") som föddes medan jag fortfarande var uppe på Strömma och fick vänta till nästa helg. Föräldrar och lillebror däremot krockade påvägen hem från Strömma vid den fölningen.

Sötnosen Jusse låg nog allt och nanna när jag kom in och det var nog inte utan lite dåligt samvete för att jag nästan dåsa till där med honom igår. Hade det gått hade jag nog låtit honom sova i min säng om nätterna för ingen är så kramgo som våran diva ;)

Kan nog inte låta bli att visa upp bilderna på kaninerna också. Min fluffboll Beata är den svarta lurvtotten =)

"Min lillebrors kanin" (Det blir jag som får ta hand om henne men det gör inte mig så mycket ^^) Kola. En riktig kelgris och förmodligen en riktigt bra barnkanin trots att hon är lite höjdrädd.

Jo, jag vet om att hon ser lite små "skabbig" ut just nu men min gammla flinga är mitt uppe i en fäll period. Borde kanske ge henne lite linfrön men hennes mage är otroligt känslig. Men det här är en av mina första kaniner och min stora glädje ;)

Jag kanske borde påpeka att bilderna till trots så är hon inte röd ögd heller utan det är snarare jag som suger på att fotografera x'D

"Bamseluvan" blev faktiskt klar i går kväll. Tyvärr lyckades jag nog inte få till någon bra bild utan får hoppas att den här duger.

Så var det mitt senaste projekt med Matilda. Vitt lamull som jag nog tvinnar ihop med en härlig grå ull från Gångemad. Riktigt spänd på vad det kan bli =)

Det var nog allt för den här gången. Ta vara på er ;)

På väg hem

Så är våran hingst på väg hem igen. Hämtas i ögonblicket upp av mina föräldrar nere i skåne (har jag för mig att det var han stod). Fotografier har utlovats av min far som snodde med sig systemkameran och jag är inte lite spänd på att få se hur han har artat sig under det sista. Trots allt är Timmy min fars ögonsten och jag själv klandrar honom inte. Timmy är något speciellt.

Detta har dock inneburit lite fler sysslor för min del och kanske inte riktigt lika mycket tid för Matilda eller "Bamseluvan", eller något annat för den delen men men. Allting löser sig nog tids nog. Det ska bli skönt att få ha Timmy hemma en tid i alla fall.

Bästa jag har gjort

"Allting är vackert innan man har gjort det själv" spekulerade en självkritisk jag vid Matilda och minns alla de gånger man har satt sig ned och bara vetat att det här skulle minsann bli det bästa jag gjort. Eller åtminstone fram tills man sitter där med resultatet i hand och konstaterar att jo.. det blev kanske bättre än vad man gjort tidigare men det blev väl inte riktigt lika fint som man tänkt sig?

Jag får ju erkänna att det finns en hel del bloggar här på nätet som jag hämtar insperation av speciellt när modet tryter. Ett sådant fint exempel är väl ändå den allvetande Monica (som jag dessutom måste tillägna ett stort grattis till 43 års dagen idag) eller varför inte Eva som alltid stickar så otroligt fina saker. Vem kan förresten påstå något annat än att Ulricha är helt fantastisk på vad hon gör? Jag ska väl inte ens gå in på hur mycket jag avundas Ingrids kreavitet.

Det är inte utan att jag undrar om jag hade tyckt att deras vackra kreationer hade varit lika fina om det var jag som hade gjort dem. Vilket som så tänker jag nog fortsätta att beundra dem och hoppas att jag någon dag ska bli lika duktig.

Nej, nu får jag väl sätta mig vid Matilda igen och för de som undrar så är jag helt säker på att det här kommer att bli det bästa jag har gjort.

Lurig syster

För två månader sedan var jag så överlycklig. Min lillasyster Katarina hade impuls handlat sina första garnnystan. Och som stolt garnälskare så kunde man ju inte bli mer glad. Som bekant för alla stickerskor, spinniskor, nålbindare och pyssliga människor så är det ju det första steget mot att falla dit riktigt ordentligt.

Lilla jag kunde verkligen föreställa mig att jag skulle tillsist få lite sällskap i mitt (miss)bruk. Ute i kala Lycke finns det inte så många stickerskor man kan umgås med, så onsdagar är väldigt viktiga dagar och en stickande lilla syster vore liksom guda sänt.

Hon kan sticka - missförstå mig rätt - och hon är bra på det. Till skillnad från mig kan hon också sticka både baklänges och spegelvänt. Fråga mig inte hur för det har hon inte lyckats förklara för mig än utan envisas med att det är "Katarinas special maska". Fina blir de små lapparna hon stickar sporadiskt i alla fall och envis som jag är envisas jag med att spara dem alla i en liten låda även om hon inte vill förstå varför.

Hur som helst, jag var jättestolt och hon lät mig tro att hon skulle sticka sig en halsduk under jullovet. Vilken chock jag fick när jag öppnade min julklapp från henne. Där låg nämligen tillsammans med ett vaxljus (som redan tyvärr har brunnit ut) och boken Svarta hingstens son låg två nystan Safran från Drops i färg 39. Samma som hon köpte för två månader sedan.
"Märkte du inte hur mycket jag undrade vilka färger du tyckte om?"
"Jag trodde du bara ville ha smakråd"
Säga vad man vill om min lillasyster men bra lurig kan hon vara.

Otroligt vackert och så söt som min syster är så finns det inte en chans på miljonen att jag kan vara varken sur eller besviken på henne men lite klyvna känslor är det ju. Hur som helst känns det som det är dags att skynda på lite med hennes pulsvärmare som tack för den fina klappen. Kan jag bli klar innan nyår?

Julklappshysteri

Vad ger man en sin lillebror i julklapp? Än värre var så vår far få? Julen närmar sig med stormsteg och även om jag började grunna i september så har jag fortfarande inte fått en hyfsad idé. Mor och lillasyster är lätt. Mer eller mindre lägga undan de stickningar de tjatat mest om men att försöka göra något sådant mot min lillebror som skulle blänga surt på en för de närmsta tio åren om man gav honom något som ens var mjukt? Nja, det låter inte som en särskilt bra idé.

I slutändan kommer jag nog ställan mig i köket, göra ischocklad eller något annat i godisväg som helt garanterat kommer att slukas med hull och hår, åtminstone på lillebroderns sida som bara älskar allt sött om jag nu inte kommer på något bättre. Ska försöka ta mig in till Ebbas eller något och titta på böcker. Tror det eller ej men här uppskattas böcker alltid.

Senaste

Så sitter man här och snörvlar igen. Nejdå, jag är "aaabsolut" inte sjuk och definitivt inte "bedyld", trots att man sitter och knapprar halstabletter, sörplar te och mer eller mindre "knarkar" stickningar om Emil påstod sist han var här i huset ("Du klarar dig en liten stund utan att knarka din stickning") och här går en del av de gammla läbbiga acrylgarnen som man kommit att förakta så. En liten fotpläd i det där oranga garnet hon tyckte så mycket om ska det bli och om det räcker även till en "Tigger"-halsduk. Jag är nämligen mer eller mindre säker på att jag ska ha lite svart garn, också acryl i ungefär samma stickfastighet.

Jo, jag får väl medge att jag är nästan sjukligt besatt av skämma bort min lillasyster.

Matilda har tyvärr fått stå och vila ett tag men i gengäld har det kommit hem lite underbar lammull och en grå ull som jag knappt kan bärja mig att få börja använda. Allt ihop från en gård, ett par mil söder om göteborg som är intresserade av ekologiskt bruk. Det är ju inte utan att man känner sig lite stolt som uppmuntrar till sådant positivt.

Stickade upp en sjal av lite av det garn jag spann upp tidigare av det svarta. Slätstickad och verkligen inte avancerad men verkar bli varm och mysig (nänä, den behåller jag själv). Just nu ligger den på tork och jag kan stolt påstå att det är första gången jag försöker mig på en blockning. Alltid ska man lära sig något ;)

Hattifnattande

Jag vet om att det var både länge och väl sedan jag uppdaterade här, och nästan än värre, läste mina favorit bloggar. Knasigt hur beroende framkallande det är. Saken är den att våran hingst New Time ska hem igen eftersom det inte fungerade med hans nuvarande fodervärd och det är lite pyssel med att ställa allt i ordning för honom eftersom en av boxarna har gått och blivit förvaringsutrymme.

Sedan så är det ju allt med marknaden. Inte för att jag tror att någon direkt vill ha något jag har gjort men det är ironiskt nog lugnande att sitta framför spinnrocken Matilda. Jopp, hon har faktiskt fått ett namn nu utan det är mina smågrabbar höger och vänster karda som fortfarande saknar namn. Hur vet jag att det är ett par pojkar? Enkelt, precis som min bror och jag så är det inte så ofta de drar jämnt. Namnförslag vore toppen =)

Nu har jag faktiskt snott min mors mobil och plåtat lite av vad jag gjort. Vilket bara lämnar mysteriet om hur vi ska få dem att få dem att kom ut därifrån. Ni tror inte de tycker om morötter? De ska dock upp så snart det är möjligt.

Måste väl bara nämna Livlinan utöver allt annat. Lite småstressade jag fortsätter på hattifnatt-spåret genom att öka arbetsbördan en aning genom att ställa upp som volentär för dem i möjliga mån. Nej, men jag gillar verkligen dem och jag är faktiskt riktigt glad att de drar i gång igen.

Uppdaterar så snart jag kan ingen. Tills vidare får ni ha det. Glöm bara inte att du är en värdefull indevid (och stickning äger x'D).

Enformiga snoddar

Hårsnoddar i mängder... tro mig, jag är mer än lovligt trött på snoddar vid det här laget. Lite för lätt med sina "lägg upp tre maskor, för tillbaka dem på den vänstra stickan, sticka tre räta maskor, för dem tillbaka till den vänstra stickan osv". Tråkigt är väl ordet. Saknar utmaningen.

Fast... den roliga biten med pärlor är fortfarande kvar ;) I vanliga fall så ska monteringsarbetet skys in i det sista. Alla skäl som kan tjäna som undanflykter ska in i tjänst omgående, men det där med att pärla är faktiskt rätt kul.

Mor min fick en sådan hårsnodd i går kväll i födelsedags present (Grattis!) men tyvärr har hon vägrat att ställa upp på bild. Efter att ha blivit runt jagad ett par varv var lilla hyperkittliga jag tvungen att ge upp tack vare ett par garv för många och en stor portion andnöd. Ska se om jag inte kan få någon annan att ställa upp sedan... Återkommer om saken.

Vad som däremot är skarperligen insperade är en text jag snubblade över rätt nyligen; "How to be a bad as knitter". Har redan börjar grunna över en Bad ass knitter-väska och möjliga mönster/lösningar. Får väl be till gudarna att jag inte schabblar bort det här också. Bästa garnet för det borde väl vara från min egna spinnrock? Hoppas ju på att kunna få in lite vit ull i febuari och svart har jag fortfarane mängder av. Om nu somliga kunde sluta blänga.

Alla läskiga monteringsarbeten måste dock gå före

Nostalgitripp

Den här bilden saknar all relevans för den här bloggen men Gräddkola som kaninungen i min famn heter var är bara för bedårande - då två månader gammal, cirka en månad före vi hämtade upp henne på min gamla skola. Det första min lilla syster utropade hade ingenting med Kola att göra utan formulerades så vackert; "Varför klipper du inte ditt hår kort och färgar det så där rött igen?!"

Min hårfärg och frisyr är självklart otroligt viktigt och därav kommer ingen i närheten av mitt hår förens i yttersta nödfall är min enkla förklaring.

Spinnrocken har otroligt nog fått stå stilla ett tag (alla mördande blickar började te sig som dödshot) och i stället så har en julklapp äntligen blivit avslutad och en andra halsduk. Utan bättre vetskap om vad jag ska hitta på till den andra hälften så är det en fristickad sjal på gång (nej, tyvärr det är inte en massa roliga restgarner som går åt.. utan mer en sjal som stickas utan mönster - tråkmonstert moster Mikaela är i farten igen). Vi får väl se hur det går med tanke på hur sådant jag brukar hittar på brukar sluta (Tufso-strof) men lyckat resultat bör resultera i tillgängligt mönster, om jag nu kan komma ihåg vad jag stickade det vill säga och äntligen börjar förrådet med läbbiga acrylgarner sjunka, fast.... ganska så gosiga är de ändå, så något lämpligt hem i någon form borde det ju kunna gå att finna.

Motsträviga maskor och mördande blickar

"Sniff snörvel snörvel" låter det på ett ungefär här nu bakom dataskärmen och ett allvarligt missbruk av grönt citruste har börjat uppstå. Orsak? Förkylning, halsont, ett kyligt hus och ett allvarligt behov att kura ihop sig. Jag skulle ha varit på väg till angered just nu men verkar få nöja mig med att karda på egen hand (det vore inget annat än taskigt att smitta dem med).

Så nu sitter man här, tillfälligt banlyst från spinnrocken av lilla systerns katt - underskatta aldrig Tufs mörka blickar, men för livet är ett vanlig symptom - och försöker komma på något lämpligt att berätta eftersom halvägs in i halsduken så började händerna att krampa.

Jo, stressen inför marknaden börjar väl kännas vid numera och så är det självklart alla julklappar. Vad ger man sin lillebror eller sin far som inte ens har haft på sig halsduken han fick förra året? Hur omtyckta klappar är brukar jag mäta i hur fort det blir använda. En riktigt omtyckte jul klapp är som mössan Katarina fick förra julen (eller var det året innan det?). Den åkte fort på och har nästan inte åkt av sedan dess. En "mindre omtyckt" är den som åker upp på hyllan, välsynligt men i slutändan inte ens petas på.

En idé kan ju vara att följa våran allas idol Annas utmärkta förslag på julklappar. Helt enkelt printa ut mönster och låta beslutet vara upp till dem, hurvida det faktiskt vill ha dem eller inte, kort sagt. Jaja, hälften är i alla fall helt klara och det är åtminstone sådant jag vet önskas.

Nej, det är väl ingen idé att grunna mer över det. Ska bara kika in på ett par bloggar som jag verkligen är nyfiken på för att se om det dykt upp något nytt (ja.. jag ska försöka bli bätte på att komentera) innan jag återvänder till min mugg te, stickning och Nalle Puhs magiska värld för att försöka hinna med lite mer innan marknaden.

Minns att du är både unik och värdefull som du är. Låt ingen tuta i dig något annat.

Stickfest på Grötö

Så då var man tillbaka från SiV på grötö, trött men lycklig. Så här i efterhand så är man inte lite besviken över att man inte kunde finna några batterier till kameran. Du måde tro vad mycket vacker som fanns där stickat. Vilket var en ganska kraftig påminnelse om hur mycket jag har kvar att lära (med tanke på hur många otroligt duktiga kvinnor jag mött). Gissa vem som är motiverad till att maska på?
Okej, jag kanske borde se till att spinna upp lite mer ull först. Pappers kassarna står och dräller lite varstanns i jakten efter bättre förvaring men först måste ju åbäcket kardas. Okej... jag erkänner. Jag tycker tyvärr att det är både tråkigt och enformigt men vad gör man inte för några minuter framför spinnrocken?
Påtal om det så blev faktiskt det angoragarn jag hade till salu sålt - till min stora glädje.

Inget nytt om marknaden än men möte om det hela imorgon vid sex. Lite spännande.

Så nu ska jag mysa med den halsduk jag börjat sticka på under helgen (pannband i all ära men nu måste jag väl ändå hunnit sticka nästan en fem - tio styckna, ett avbrott är välkommet), grunna och minnas till sammans med familj och kaniner. Och spinnrocken kommer nog garanterat få sig ett besök - Pennypälsen har fått vänta länge nog - förmodligen redan i kväll, saknad som den är.

Utrensning och ny noja

Jopp, då har man till sist bestämt sig för att rensa lite i hyllorna med början av en 25 gram rent angoragarn spunnet av en viss moi. Mer kommer att komma antar jag så snart jag äntligen har blivit av med min senaste noja; pannband - helst med flätor. Nu under helgen har jag redan stickat tre (även mina första tre flätor om jag ska vara uppriktig och där ibland ett av samma garn som jag nu säljer. Ett 20 gram lätt pannband, superlent och garanterat varmt/svalt allt eftersom. Jo, jag är nog lite lyrisk och det är nog rätt så säkert att jag behåller den för egen del. Trots allt så är det ju från Bea och trots att hon fortfarande är ung och kanske lite ouppfostrad så har hon ju sin speciella plats.

Skulle du vara intresserad av garnet så går det att finnas här.

Förutbestämt trassel

Trassel.. Det är oundvikligt, skrivet i stjärnorna. När ödet är utstakat så finns det inga vägar som aviker. Vad är det jag pratar om då? Jo, en härva oblekt virkgarn (rekomenderad virknål 1.25 - 1.50) på två hg. Är det något jag har lärt mig här nu så är det att härva är synonymt med både trassel och problem. Då inte bara i lexikonet.
Det är bokstavligen timmar jag har ägnat åt att trassla upp det men nu kan jag stolt meddela att i min blå stickväska ligger en stor boll/nystan av ett oblekt virkgarn (rekomenderad virknål 1.25 - 1.50). Lättad? You got no idéa!

- Vad övrigt? Du kan väl inte ha suttit och enbart trasslat under all den där tiden?
- Nej, det är sant. Här måste ett stort antal Emma-timmar förklaras och ursäktas, speciellt när lillasystern har klagat ofattbart på min enda "myspys-film".
En andra sjal har faktiskt stickats och en tredje halvklar. En julkklapp klar alltså och två rätt ner i marknadskorgen. Halva ullsäcken är sorterad (men kan endast sorteras under mån-ons / fredagar under förmiddgar för att undvika allt för högljuda protester från far och lillebror som alltid ska klaga på doften).
Och sedan så letar jag fortfarande efter bra nya mönster på pulsvärmare, mössor och pannband även om jag överväger seriöst på att skriva egna mönster till det först och sistnämnda. Det blir lite enformigt med vridna pulsvärmare i längden. Schackmönster kanske?

Sist men inte minst så blir det nog faktiskt en marknad till jul. 8 - 9 december kommer man kunna finna mig på Harestad med mina alster om allt går som det ska. Vi syns hoppas jag ;)

Julafton & Garnfrossa

Så kom det till sist.. det efterlängtade problemet och precis som förväntat var där mängder av läskiga akryl garner men vilka färger. Inte nog med det så var man ju mer eller mindre tvungen att spana in reklamen för ullgarnerna men förhoppningsvis går det att bota den klådan med mänger av handkardning och annat hantarbete.


Självklart går det inte låta bli att fundera över olika projekt i plannerat utnyttjande av de arma nystanen. Ett par kuddfodral självklart (hur länge har inte mina apelsinorange färgade kuddar fått vänta på det?), yttligare en filt till Bea, förmodligen i de bedrövliga färgerna gult och orange men hon har ju en sådan härlig päls som passar med typ alla färger, men sedan börjar det ta stopp..


Dock så får man väl försöka utöva någon form av disciplin och sticka klart vad jag redan har i händerna innan jag kastar mig huvudstupa in i nya men när man får en julafton leverad i ett brunt paket med vit tejp från Vartofta (och tidigare Järbo) och rena rama garnfrossan.. då är det inte lätt för vilken pysslig knåpare som helst att hålla fingrarna i styr.

En tidig jul & påbörjad klappjakt

Julen kommer tidigt i år, i form av ett fyra kilos paket från vartofta och tur är väl det. Torligen rör det sig om tre kilo läskiga akrylgarner (*burr*) men varpen är efterlängtad och lika så virkgarnet som jag nog har lite större planer för än vad som är riktigt bra, experiment brukar aldrig sluta väl så det är väl att föredra att sticka vidare och hoppas att nästa julklappsutdelning kommer snart (den 17 september - count down has started).

Julklapps jakten är vilket fall som helst påbörjad. September är här och den månaden lär väl flyga i väg på samma sätt som både novmber och december och ett tu tre så är det dan före doppardan (jag gör mig inga illutioner om oktober). Alines är mer eller mindre klar (sorry, gumman men inte en chans att jag låter dig veta vad). Katarinas är påbörjad, lika så faster Elisabeth och jag sitter med en stickning i knät som jag tror skulle passa mor min men sådant vet man aldrig i förväg, inte när det kommer till henne åtminstone - ja, se mödrar.

Bilder ska komma så snart jag har något konkret att visa, eller med andra ord känner att något projekt är riktigt, riktigt avslutat och kameran har slutat bråka med mig, vilket lär dröja men frukta inte - SuperTeknikern borde inte dröja allt för länge innan han blir tillgänglig, han måste bara sova ut efter en del problem på klubben och ett par långa arbetsdagar.

Ta vara på er alla och minns att vad som skilljer er åt är vad som gör er vackra och unika.

Spaning slutförd

Så... då var uppdraget slutfört - ull funnen. Okej, kanske inte riktigt ännu men det är på väg. Efter måndagen den 17 borde min spinnrock vara i full gång igen, eller åtminstone kardorna efter en sortering. Jag är lite osäker på kvalitén men och andra sidan får jag det billigt så det kan väl inte skada så direkt, i värsta fall blir det som mest en svårpyrd brasa men alltid ska det väl värma någon?

Det blev uppesittar natt med svt i går kväll och stickmaraton (inget smart drag när man ska illa till kaninhoppningen morgonen därpå insåg den här filuren lite för sent). Det resulterade i en nästan klar pulsvärmare åt lilla systern med bara ett par modifieringar för att det ska sitta som handen i pulsvärmaren och en hel del skratt åt mig och pannlampan. Ett par projekt till på gång men det får nämnas vid senare tillfälle.

Agent med rätt att sticka

Så.. eftersom min andra blogg verkligen vägrar att sammarbeta med mig så gör jag nu ett försök att starta upp en ny som förhoppningsvis kommer att uppdateras oftare med mina olika projekt och idéer samt en del annat som jag lär sälja av eller skänka bort.

Pulsvärmarna på bilden är faktiskt resultatet av min första rundstickning, gjort av ett mjukt akrylgarn som blev över efter en barntröja som jag stickade tidigare i år. Eftersom jag själv inte har någon glädje av dem varken för egen del eller någon annan som jag känner(varken rosa eller rött som det här paret är, är verkligen inte någon favorit färg) så kommer jag att troligen att sälja dem. Det är bara att hojta till vid intresse.

Mönstret hittade jag i en bok på bibloteket och är faktiskt inte så svårt men jag gjorde ett par ändringar - del för att göra det lite mer av en utmaning men även för att jag nog tycker att det blev lite snyggare så. Själva mönstert verkar ha blivit popelärt i alla fall för jag har redan lovat att sticka min syster ett likadant par men i ett svart lite halvluddigt garn (som det nätt och jämnt går att se vad man gör med) och till och min lillebror överväger ett par men det skulle nog få vänta i sådana fall för en annan (007 med rätt att sticka) är på uppdrag.

All min långa ull är slut så jag har inte haft någon möjlighet att spinna på ett bra tag och min spinnrock står ensam för att bara längta efter sällskap. Det händer en och annan gång att Katarina tassar fram och petar lite på den men stackarn får inte mer sällskap än så. Förhoppningsvis har jag en del svart ull på gång - om de nu kan tänka sig att svara - så jag hinner att komma igång innan de första marknaderna blir av.

Kursen som jag hade tänkt att gå blev visst inställd så den här garnmissbrukaren kommer nog änga lite mer av sin tid åt att jaga rätt på den där ullen. Det finns visserligen fler projekt utöver det som inte är anknytet till ämnet men just nu så ligger det högt på prioriteringen att gå och spionera bland grannarnas får - min spinnrock har stått ensam allt för länge.