Nödtjack för alla eventualliteter

Tack vare Tina så har jag äntligen fått tag på en ny krok till min slända och den har fått plira på rätt bra efter att komp. limmet har fått torka.

Black welsh är det som ligger i korgen just nu och jag kan väl inte påstå att jag är speciellt övertygad ännu. Lite strävt även om färgen är ljuvlig. Sedan så är det lite smånoppor i som säkert är toppen om man vill spinna lite mer struktur eller effekt men som jag inte känner för i ögonblicket. Men mest av allt så sitter jag och funderar på hur jag bäst gör rent min slända sedan, för ullen är lite fet och det klibbar lite obehagligt i händerna efter en stund. Det blir många pauser för att tvätta händerna.

Den röda "lattemuggen" är något som M. hittade i en presentbutik och jag bara var tvungen att skaffa också för att den rent allmänt var så hysteriskt rolig. Kort sagt är det ett nybörjar-kitt för små barn som vill lära sig sticka halsdukar i färgerna rött eller rosa (endast) med billigt, halvcreapy acryl garn, sånt man får rysningar av att bara tänka på. Som sagt, jag köpte den bara för att det var en sådan härlig gag-grej. Något man kan ge bort till en annan stickare eller...

eller... spara som en last resort, failback, kort sagt - nöd proviant. Och helt plötsligt var det inte alls så roligt längre. Det är bara att inse, jag är en djupt inarbetad garnoman och jag har precis skaffat mitt nödtjack. Strunt samma om det är dålig skit. Man vet aldrig.

Därför är det väl helt klart bäst att spinna vidare och hoppas att det inte slår ner någon komet som har ihjäl all världens får (och skulle det hända så är jag väl förberedd med tre säckar ull på vinden).

Nästa gång så lär jag ta upp hur man röjer undan lik och tystar en spinnrock (för du har rätt Martina, vi kan ju inte låta henne snacka brevid mun x'D) men framtills dess så får jag väl påminna er lite vänligt om att ni är unika och värdefulla precis som ni är. Låt ingen ta det ifrån dig!