Brott: försökt till mord av nystan

Brottsplats: Garnkorgen i vardagsrummet
Brott: Lek med garner
Trolig tid för utförandet av brottet: Fortgående under de senaste fyra veckorna
Spår av förövaren: garn... överallt!

Huvudmisstänkt: Ellenor
Ålder: ca 12 veckor
Kännetecken: Svart-vitt fäll, vädjande blick och stora tassar.
Karaktärsdrag: Hyperaktiv med matcho-attityd, en typisk innekatt som inte vågar sticka nosen utanför dörren.
Iq: Troligen någonstanns runt en hormonell tonårsgrabb - inte speciellt hög, är fortfarande under utredning.
Kost: Allt som går att äta (och troligen en hel del som inte går att äta också.)
Utbildning: doktorand i konsten att irritera och har troligen sammarbetat med John Cleese för främjandet av "How to irritate people"

Skäl till misstanke: Har setts på brottsplatsen med garnnystan mellan framtassarna och garn bland bissarna. Bildbevis saknas dock då den misstänkta framstår som en linslus och kan inte motstå frestelsen av en kamera.

Spöregn i Götet

Håll ut!
Jag lovar; det ska bli mindre hjärnbefriade (läs: stickbefriade) inlägg framöver. Tänkte till och med ge er en liten story om polisarbetet som tog fast skurken som ställde världens oreda i min garnkorg.

Men i kväll så vill jag väl mest varna för pervot på Nisse Terminalen (ja, jag inser att den här bloggen lär hamna på en hel del underliga google sökningar efter det här). Och jag får väl erkänna lite så där att det var första gången någon har lagt fram ett sådant oanständigt förslag för mig irl.

Kändes som en väldigt kass punkt för en annars bra dag. Jag fick i alla fall knallat runt sex timmar i klänning, högklackat och vingar i sex timmar och bara njutit av att för en gångs skull bara vara riktigt flicksöt istället för pojkflickan man är i vanliga fall. Det var kommentarer, gliringar, blickar, föräldrar som skulle peka ut "fjärilen" för sina barn, utrop och faktiskt en massa positivt om hur häftig man var som faktiskt vågade vara annorlunda. Det blev kanske inte de bilder jag hade tänkt på grund av ösregnet men en candid blev det tydligen i alla fall på GameStop. Totalt sett en rätt bra dag.

Förstörd av en plump sexistisk idiot.

Med en family-sized portion av integeritet så vände man sig bara om, sade att konversationen var över och gick.

Jag hoppas att fler än jag inser att (bortsett från att det är ett olagligt erbjudande) det säger mer om honom än vad det gör om dig om du nu någonsin skulle hamna i den sitsen - gud förbjude. Det säger allt om honom och ingenting bra. Någon som har mage att föreslå såväl såväl otrohet som prostitustion är både oförskämd, billig och saknar moral. Inte direkt någon man vill lära känna på något sätt.

Det är ingen idé att fundera över vad man gjorde för fel, vad man kunde ha sagt bättre eller klätt sig annorlunda för när det kommer till kritan så är det inte ditt fel.

Femhundra i timmen är ett lågt pris för självkänsla och jag vet att jag är värd mycket mer än så. Det hoppas jag att ni också vet att ni är. Inte en chans att man snackar med honom igen. Andra chanser ges inte. De ska förtjänas.

Jag är just nu under attack av min lillebrors kattunge och måste därmed avbyta sändningen. Tills nästa gång...

Peace out!

Big bang - teorin

Så.. det hela verkar ganska avgjort. Snyggingen med stort S ska kasteras och flytta med mig till Torslanda. Jag längtar och bävar inför det hela men är på det hela stora taget positiv. Stallet jag tittade på igår var ändå mysigt och lagom litet men framför allt lugnt. Timmy lär älska det och jag tror jag kan få det hela att funka.
Ägaren verkar ha lite lagom med sunt förnuft och vara resonlig.

Det är nog ingen idé att be mig att varva ner nu. Jag lever, jag älskar att känna det och jag tänker ta vara på varje stund!

Ja, det lär säkert bli en sjärnsmäll när någon får för sig att presentera mig för fröken Tellus igen men.. den dagen den sorgen ;)

I'm on my wiiiiie

Ibland kommer dagar när allting bara klickar. Livet glider fram på ett bananskal och serverar sig själv på finporslinet. Man dansar runt på mattan, farligt frestande för alla små sadister där ute men det spelar ingen större roll för det är nu som allting är viktigt.

Själv kan jag knappt tro det. Det verkar som om chansen att ta med sig en av hingstarna till torslanda dansar runt i Dobbys temössa framför mig. Kan man bara sluta garva så är det väl bara att greppa tag i handtaget. Den boxen ska vi titta på imorgon, direkt efter jobbet.

Framtills dess roar vi oss med att sticka provlappar av restgarner för det är bara att inse; jag har inga vettiga stickningar hemma längre. Jag har egentligen mer eller mindre redan flyttat. Alla viktiga garner och mönster är hos mina morföräldrar om det säger något. Matilda står där hon med. Det säger en hel del eller?

Jag är på väg mot något... och jag älskar det.

Ta vara på er och minns att ni är unika och värdefulla precis som ni är ;)

Update (at last)

(Modell: Dixie)

Så... sommaren hann att anlända sedan jag skrev senast och jag kan väl inte direkt påstå att det har hänt lika lite som det har varit tyst. Jag har helt enkelt varit fullt upptagen med att - och jag citerar - skaffa mig ett liv. Jag tror att jag är på god väg.

Det är mer eller mindre nästan klart: jag har ett jobb. Jag börjar lära mig att trivas med mig själv även om det har krävts en del.. bekantskaper som var tvugna att sägas upp, andra som behövdes plockas upp på nytt och dammas av men framför allt ett nytt perspektiv. Ändå måste jag inse att jag har mycket kvar att lära mig; om mig själv, min familj, mina vänner och resten av världen.

Garn har trots allt - tack och lov - varit en konstant del av min tillvaro fortfarande. En bestående trygghet. Jag hade älskat att visa de där nystanen jag hittade på strikk här om dagen (drops alpacka/silke 29 kr nystanet - jag slog till på fyra nystan direkt) eller nystanen till en kaninfilt funna på Deisy och jag förmodligen mer eller mindre kört ner bilder på mina underbara vingar i halsen på er om inte allt det där blev kvar hos mina morföräldrar - med kameran.

Så.. jag får väl be om att få lov att återkomma med det hela senare vid lämpligt tillfälle. Tillsvidare ta vara på er och glöm inte att ni verkligen är unika och värdefulla, precis som ni är. Låt ingen ta det ifrån er!