(Modell: Dixie)
Så... sommaren hann att anlända sedan jag skrev senast och jag kan väl inte direkt påstå att det har hänt lika lite som det har varit tyst. Jag har helt enkelt varit fullt upptagen med att - och jag citerar - skaffa mig ett liv. Jag tror att jag är på god väg.
Det är mer eller mindre nästan klart: jag har ett jobb. Jag börjar lära mig att trivas med mig själv även om det har krävts en del.. bekantskaper som var tvugna att sägas upp, andra som behövdes plockas upp på nytt och dammas av men framför allt ett nytt perspektiv. Ändå måste jag inse att jag har mycket kvar att lära mig; om mig själv, min familj, mina vänner och resten av världen.
Garn har trots allt - tack och lov - varit en konstant del av min tillvaro fortfarande. En bestående trygghet. Jag hade älskat att visa de där nystanen jag hittade på strikk här om dagen (drops alpacka/silke 29 kr nystanet - jag slog till på fyra nystan direkt) eller nystanen till en kaninfilt funna på Deisy och jag förmodligen mer eller mindre kört ner bilder på mina underbara vingar i halsen på er om inte allt det där blev kvar hos mina morföräldrar - med kameran.
Så.. jag får väl be om att få lov att återkomma med det hela senare vid lämpligt tillfälle. Tillsvidare ta vara på er och glöm inte att ni verkligen är unika och värdefulla, precis som ni är. Låt ingen ta det ifrån er!
Det är mer eller mindre nästan klart: jag har ett jobb. Jag börjar lära mig att trivas med mig själv även om det har krävts en del.. bekantskaper som var tvugna att sägas upp, andra som behövdes plockas upp på nytt och dammas av men framför allt ett nytt perspektiv. Ändå måste jag inse att jag har mycket kvar att lära mig; om mig själv, min familj, mina vänner och resten av världen.
Garn har trots allt - tack och lov - varit en konstant del av min tillvaro fortfarande. En bestående trygghet. Jag hade älskat att visa de där nystanen jag hittade på strikk här om dagen (drops alpacka/silke 29 kr nystanet - jag slog till på fyra nystan direkt) eller nystanen till en kaninfilt funna på Deisy och jag förmodligen mer eller mindre kört ner bilder på mina underbara vingar i halsen på er om inte allt det där blev kvar hos mina morföräldrar - med kameran.
Så.. jag får väl be om att få lov att återkomma med det hela senare vid lämpligt tillfälle. Tillsvidare ta vara på er och glöm inte att ni verkligen är unika och värdefulla, precis som ni är. Låt ingen ta det ifrån er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar