.jpg)
"Tankar man fått under de sista veckorna"eller
"Livets mysterier och självklarheter"
-
♥ Det grubblas grått och tjafsas både högt och lågt om en försvunnen båt när vi västtrafik-resenärer får handskas med försvunna bussar både till höger och vänster i tysthet. Det kan knappast bero på att vi är i minoritet. Jag rycker lite på axlarna åt det hela för trots allt så innebär det dessto fler varv för mig. En försvunnen buss verkar som en mer godtag ursäkt än "förlåt, men jag skulle bara sticka ett varv till".
♥ Vi är i slutet på augusti och det är dags att börja sticka julklappar - åt de som i varje fall skulle tänka sig att plocka fram objektet i fråga åtminstonde en gång om året för att glädja mig hellre än att bränna mössan. Fast det är väl kanske inte så mycket val med tanke på hur svårt det är att tussa eld på ull (för inte tala om hur illa det doftar) - och jag häpnar över att det ens är tvunget för att ens hinna och särskilt då är man inte ens klar med höstens skörd av födelsedagspresenter.
♥ Hur kommer det sig då att när man för en gångs skull har tagit sig i kragen, bockat av stickning efter stickning med precisionen av människor med pedant-syndromet och sitter med högar av fria stickor som bara vädjar om att komma i bruk, drivor av garnnystan som tigger och ber om att bli uppstickade innan Ellenor kommer åt dem (läs föregående inlägg) så blir man fullständigt förlamad av all chokartad frihet och kommer inte alls på vad man vill göra?
♥ Och när man väl lyckats hitta den där listan på presenter och klappar som måste stickas klart före deadline (som självklart låg under tre tidningar ifrån Simply Knitting, två EZ-böcker, ett broderi och tre nystan) så var deadline passerad för tre veckor sedan.
♥ Tack och lov att man så sällan ser samma personer hela tiden då, eller ens regelbundet. Det ger - förhoppningsvis - yttligare en två veckors lucka innan man ser deadlinen ifråga igen och kanske finns där en liten möjlighet att bli klar i tid i alla fall. Om det nu inte var så att man har att välja mellan det att fara land och rike runt för att se den eller den kotten som man inte sett sedan... eller försöka förbereda för helgens event, så är det ju så klart både kusiner och morföräldrar som ska ha middag, ett jobb som ska skötas och så pushar inte mor sig själv heller.
För inte tala om alla andra deadlines som behöver bli klara. Hur lång tror ni att det tog mrs Weasly att hitta sina självstickande stickor?
Nej, tack och lov för Västtrafik som verkar fullkomligt villig att låta sina resenärer vänta i två timmar på nästa buss i hopp om att bussen som skulle ha gått först skulle råka dyka upp lite så där spontant. Det finns ingen annan plats som landet.
Jag rycker åter på axlarna och ser fram emot "bara" ett varv till i väntan.
♥ Det grubblas grått och tjafsas både högt och lågt om en försvunnen båt när vi västtrafik-resenärer får handskas med försvunna bussar både till höger och vänster i tysthet. Det kan knappast bero på att vi är i minoritet. Jag rycker lite på axlarna åt det hela för trots allt så innebär det dessto fler varv för mig. En försvunnen buss verkar som en mer godtag ursäkt än "förlåt, men jag skulle bara sticka ett varv till".
♥ Vi är i slutet på augusti och det är dags att börja sticka julklappar - åt de som i varje fall skulle tänka sig att plocka fram objektet i fråga åtminstonde en gång om året för att glädja mig hellre än att bränna mössan. Fast det är väl kanske inte så mycket val med tanke på hur svårt det är att tussa eld på ull (för inte tala om hur illa det doftar) - och jag häpnar över att det ens är tvunget för att ens hinna och särskilt då är man inte ens klar med höstens skörd av födelsedagspresenter.
♥ Hur kommer det sig då att när man för en gångs skull har tagit sig i kragen, bockat av stickning efter stickning med precisionen av människor med pedant-syndromet och sitter med högar av fria stickor som bara vädjar om att komma i bruk, drivor av garnnystan som tigger och ber om att bli uppstickade innan Ellenor kommer åt dem (läs föregående inlägg) så blir man fullständigt förlamad av all chokartad frihet och kommer inte alls på vad man vill göra?
♥ Och när man väl lyckats hitta den där listan på presenter och klappar som måste stickas klart före deadline (som självklart låg under tre tidningar ifrån Simply Knitting, två EZ-böcker, ett broderi och tre nystan) så var deadline passerad för tre veckor sedan.
♥ Tack och lov att man så sällan ser samma personer hela tiden då, eller ens regelbundet. Det ger - förhoppningsvis - yttligare en två veckors lucka innan man ser deadlinen ifråga igen och kanske finns där en liten möjlighet att bli klar i tid i alla fall. Om det nu inte var så att man har att välja mellan det att fara land och rike runt för att se den eller den kotten som man inte sett sedan... eller försöka förbereda för helgens event, så är det ju så klart både kusiner och morföräldrar som ska ha middag, ett jobb som ska skötas och så pushar inte mor sig själv heller.
För inte tala om alla andra deadlines som behöver bli klara. Hur lång tror ni att det tog mrs Weasly att hitta sina självstickande stickor?
Nej, tack och lov för Västtrafik som verkar fullkomligt villig att låta sina resenärer vänta i två timmar på nästa buss i hopp om att bussen som skulle ha gått först skulle råka dyka upp lite så där spontant. Det finns ingen annan plats som landet.
Jag rycker åter på axlarna och ser fram emot "bara" ett varv till i väntan.
Minns att du är
värdefull och unik
just som du är ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar