Mission - KIP

Efter att ha läst om hur en tös har blivit utkastad från krogen för att hon satt och sticka så har man ganska upprört funderat igenom det hela. Det är inte första gången något sådant här når mina öron och det är lika oroväckande varje gång.

Personligen så skulle jag vilja tro att det är golfarnas senaste steg i deras plan att ta över jorden.

Men jag kan förstå att alla inte riktigt håller med mig i den konsperationsteorin. Oavsett så ser jag bara en enda lösning på det hela. Det här måste undersökas.

Det är dags att ta upp livet som agent 007 (med rätt att sticka) på nytt.

Så helt plötsligt är det inte bara favorit baren som ligger under luppen utan större delen av Göteborgs uteställen. Har ni några tips på ställen ni vill besöka men inte är riktigt säkra på om ni vågar ta med den lilla spetssjalen in the makeing (vem vet hur mycket den lilla stackaren kan ta) eller om tröjan skricker efter lite för mycket uppmärksamghet så hör av er.

Tillsvidare;
Kom ihåg att du är unik och värdefull - precis som du är.

p.s. Potatissäcken börjar närma sig slutet. Jag har börjat sticka på den sinnesdövande kanten och hade formodligen hoppat runt som en liten hattifnatt i stormväder (rättelse; som en hemul bland hattifnattar i stormväder) om det inte vore för att jag befinner mig på biblioteket. Hysssss!

Partypinglans hypoteser

Egentligen hade jag tänkt att jag för första gången skulle presentera potatissäcken för er idag men på grund av ett litet men ytterst litet men irriterande misstag så har jag blivit set-back ett par varv. 1112 maskor långa varv! Som jag ska repa upp först innan jag ens kan laga tråden och maska vidare.

Säga vad man vill om knit-pro's uppfinningsrikedom men det är lite frusterande när stickorna skruvas upp och man måste skruva om. Något som händer ungefär vart tionde varv eller något. Den här gången lyckades jag skruva fast en tidigare maskbåge, typ tre varv ner. Fiffigt Mika!

Så istället för att vara en duktig tös och träget envisas med att klara av den monsterösa pi-sjalen så beslöt man sig för att bara vara en normal brud som chillar livet lite granna och njuter av att sitta med en av de skönaste brudarna hon vet för att bara spana in killar och tjöta i ren allmänhet (speciellt med tanke på att Stickys utbud på föregående punkt är nästan sorgligt) över en öl, mojito eller en cola helt enkelt.

Vad har detta för sensmoral? Vad har jag lärt mig av den här veckan egentligen?

• Till att börja med så måste man definitivt beställa rätt drink av rätt bartender. Helst vid rätt tillfälle. Där är det mycket som ska klaffa.
• En del killar är dessutom hopplösa. Snackade de skit för fem minuter sedan så lär de inte bättra sig innom de fem nästa. Det finns bättre sätt att spendera tiden.
• Allt blir mycket roligare om man umgås med rätt sällskap och räcker inte det så är det bara att plocka fram kameran.
• J har fruktansvärt hårda nypor.

Med alla dessa nya insikter och lärdomar så börjar jag genast börja fundera över teser och teorier som borde utforskas. Så till nästa vecka så ska jag ta reda på var de drar gränsen för vilka de släpper in. Räcker det med strumpstickerskan i gardroben för att portas eller krävs det psykot med spinnrocken? Oavsett så tror jag att Potatissäcken ska få se lite mer av livet.

Rock on ;)

Ur tristessen...

Får jag presentera Snyggingen - och anledningen till att jag är hemma fortfarande på en tisdag mitt i veckan - en tre kvart innan mitt värsta fall hitentills? Okej, det lät värre än vad det var men och andra sidan så har jag faktiskt (trots alla åren på hästryggen) inte råkat ut för så mycket. Jag kunde stapla efter Snyggingen så snart jag var på fötter och jag kunde gå ifrån akuten. That's good enough for me.

Som en bekant sade härom kvällen (rätta mig gärna om jag citerar fel): "Om man inte blir transporterad dit i ambulans så bör man inte spendera en minut mer där än vad man måste." Jag kunde inte hålla med mer. Dessvärre så innebär det att det tydligen berättigar somliga att oroa sig lite mer än vad de borde. Jag blir hemma en andra dag och man är bara så uttråkad vid det här laget.

Vad gör man när man är tillräckligt stel och öm för att inse att stallet inte är någon bra idé, alla stickningar är transporterade till Torslanda där både en själv och hästen borde vara, tillsammans med både Matilda och slända? Där rök alla favoritsysselsättningar. Enkelt uttryckt... Jag är uttråkad. Så vad gör man? Jo, vi kör en liten bildvisning av helgens bilder. Sorry, people - ni får helt enkelt stå ut.

I augusti var de där bara små dunbollar. Vad de har växt egentligen. Jack, den mörka unga herren, har bara blivit så fruktansvärt stilig. Tyvärr ingen vi lär behålla iaf. Mor min är lite för fäst vid Sigge.

Nej, nej! Den lilla linslusen har inte alls tagit efter Tufs.

Min första halsduk så där några år försent. Nej, egentligen är det bara nödprovianten som har gömt sig för kameran sedan augusti. Men det var kul att sticka den som min första halsduk borde ha sett ut.

Och med det antar jag att det var allt från mig för denna gången.

Glöm bara inte att ni är unika och värdefulla precis som ni är.

Idioter och potatissäckar

Idioten (tidigare kallad Snyggingen) blev ju inte särskild långvarig på sitt förra stall. Han är hemma igen - med en ny uppsamling hänförande, skräckfyllda och även smått humoristiska historier att berätta för brorsan.

Matte står brevid och fnyser. Hon tycker inte att det är ett dugg kul att börja pendla hela vägen hem igen (trots all buss slash stick tid som det blir). Älsklingen får snart sluta upp att skryta för han ska tillbaka. Kanske inte just det stallet men till torslanda ska han även om hon ska behöva leda honom alla 3 mil ut dit i pannluggen.

Nej, men man letar förtvivlat stall på nytt för när man får abstinnes redan på måndag morgon och längtar hem till älsklingen så ligger man ganska pyrt till. Av någon anledning så har "potatissäcken" (som den döptes till på jobbet) börjat motioneras igen och växer långsamt, men varv på 1100 maskor kanske är precis vad man behöver när man längtar efter sin älskade idiot.

TFN (Tata For Now)

Jag är rädd för att det här är så illa tvunget att bli mitt sista inlägg på ett tag. Oroa er inte; jag har inte gett upp rollen som agent 007 riktigt ännu för än måste världen räddas ifrån sårande attityder gentimot stickerskor, stereotyper som måste krossas och små nystan som måste finnas hem åt. Det är visserligen inget jobb för en stick-befriad....

men skämt och sido... så är det inget snack om saken. Jag har fallit hejdlöst för min blivande häst och ska man se på faktum så får han mig att se ett helt år framåt. Ingen ovisshet och ingen tvekan. Ett helt år, han och jag. I så många år har jag saknat framtid och helt plötsligt ger han mig ett smakprov. Det är något som jag inte har haft de senaste åren.

Därför flyttar vi till en ny ort idag. Jag lämnar datorn bakom mig och tar med mig Snyggingen (med stort S). Det låter väl som ett fair trade?

Det här är däremot inte slutet för Andrum.... utan se det mer som ett andrum. Inget mer av mitt tjat på ett tag ;) Jag kommer i alla fall njuta lite av mitt provsmak, leva livet och bara vara med Snyggingen. Så... det här är absolut inte hejdå utan mer... tillsvidare.

Ta vara på er alla och minns att nu är värdefulla och unika precis som ni är!

Nybliven tant

Det är farligt att släppa lös mig (aka Agent 007 - med rätt att sticka) i en gigantiskt stor loppismarknad med egen hörna för hantverk. Man siktar in på de hörnen man vet är intressanta, försöker undvikas att synas för största möjliga överraskningsmoment eftersom det inte går an och låta nystan och stickor få en chans att fly när de så absolut hör hemma på våran gård.

Så det här blev bytet efter min senaste räd mot Pingstkyrkans loppmarknad;
♥ ett par stickor i trä som självkart var tvunget att teststickas direkt. 8:orna är helt ljuvliga
♥ yttligare en garnkorg som inte borde vara så svår att hitta en plast åt... man kan väl få lov att drömma, eller hur?
♥ en kon vävgarn tror jag som kändes ganska mjuk och får en nästan att undra om inte det är ull... Tja, hör ni på nyheterna om en halv by som står i lågor så var det bara jag som skulle göra ett brännprov.
♥ den stora boken om vävning eftersom jag av någon anledning verkar ha börjat samla på vävböcker trots att jag varken har vävstolen ifråga eller ens plats nog för att skaffa en.
♥ Och så något som fick min lillasyster att brista ut i skratt och gratulera mig till min nya tant-status; en strumpstoppare. Personligen är jag nästan lite stolt. Hur många tjugoåringar vet ens hur de ska identifiera en och hur många av dem äger en? Det är bra att man har en lillasyster som tar ner en på jorden igen.

Så var det knappar med för den delen.. men sjutton vackra knappar för 11 spänn? Vem kan låta bli? Mest fascinerad är jag över vad jag misstänker är de gamla militärknapparna men jag ska nog höra med min morfar först innan jag säger något med säkerhet. Jag kan i varje fall inte låta bli att grunna på vad man skulle kunna använda dem till eftersom det känns som om de kräver något alldeles särskilt för att komma till sin rätt.

Det var allt för den här gången så.. over an' out! ;)

Julstress - i augusti

Måste bara visa hur näpna ällingarna var förra helgen när de spatsera runt i trädgården efter Vilda. Förvånnad att man hann att springa efter kameran i all villervalla (vi höll på att fixa en middagsbjudning vid grillen) men allt går väl om man vill.

Eller... det försöker man intala sig själv i alla fall. För man lyckades nästan skriva klart julklappslistan i morse och insåg - med både fasa och panik - att det är inte lite som ska stickas i år.. och mycket är inte heller små saker.

Det är bara att plocka fram stickor 20 mm och dubbla trådar eskimo. Det är kris och det är dags att sticka.

Desperat stickerska

Någon som minns den hära? I ett ögonblick av högmod så tänkte man att man inte alls behöver skriva ner hur man gjorde tummen. Jag skulle komma ihåg. Det var ju inte alls svårt. Går inte att poängtera hur dumt det var. Nu sitter man här med ett par rosa i samma mönster upp till tummen och funderar hur man gjorde.

Än värre.. jag hittar inte orginalet. Sitter och försöker att räkna på bilden utan något vettigt resultat.

Värst av allt; jag har en deadline!

Någon som har förbarmande nog att försöka hjälpa mig?

Yrrar vidare

It's all awsomely! Snyggingen (med stort S) blev nedsövd, uppväckt och förlorade sin "manlighet" idag. Just nu står han i boxen och ser fortfarande lite halvgroggy ut. Själv verkar man sitta fast här en liten stund till. Lilla energiknippet Ellenor sitter i famnen och spinner nog för en hel garnfabrik.

Han har fått doktorns ordinationer och kan flytta med mig snart. Får förvarna redan här om att bloggen kan behöva få lov att ta en paus då på grund av datorbrist.

Timmy ska skrittas snart men mellan varven så stickar man så klart på födelsedagsprestenten, iväntan på att man kan lägga vantarna på kameran. Inte för att visa stickningen, fullt så dumdristig är jag inte men jag har helt underbara bilder på ällingarna som jag bara måste visa.

Men.. tillsvidare så får nu ta väl vara på er!

Party!

Här hemma händer något stort, i varje fall för mig. Vi.. okej då.. jag har bjudit hem ett gäng vänner och bekanta för att fira. Jag hade gärna visat hur långt jag kommit på min undanlagda nödproviant - en av de få nystan Ellenor inte har kommit åt att rulla ut över halva huset eller trassla in i fjädrarna i soffan.

Men kameran ligger i väskan framtills kvällen och det är tusen och en saker att göra fram tills dess, och jag misstänker att det inte har mognat tillräckigt många björnbär så sylt måste införskaffas och äpplemos ska kokas till den självklara desserten.

Ingen idé att tråka ut er med alla detaljer men det känns underbart! För första gången på år så känns det som om att jag är fullt kapabel till att hantera en födelsedagsfest och funkar det inte den här gången... Då försöker vi bara nästa år igen ;)

Bara ett varv till

"Tankar man fått under de sista veckorna"
eller
"Livets mysterier och självklarheter"

-
♥ Det grubblas grått och tjafsas både högt och lågt om en försvunnen båt när vi västtrafik-resenärer får handskas med försvunna bussar både till höger och vänster i tysthet. Det kan knappast bero på att vi är i minoritet. Jag rycker lite på axlarna åt det hela för trots allt så innebär det dessto fler varv för mig. En försvunnen buss verkar som en mer godtag ursäkt än "förlåt, men jag skulle bara sticka ett varv till".

♥ Vi är i slutet på augusti och det är dags att börja sticka julklappar - åt de som i varje fall skulle tänka sig att plocka fram objektet i fråga åtminstonde en gång om året för att glädja mig hellre än att bränna mössan. Fast det är väl kanske inte så mycket val med tanke på hur svårt det är att tussa eld på ull (för inte tala om hur illa det doftar) - och jag häpnar över att det ens är tvunget för att ens hinna och särskilt då är man inte ens klar med höstens skörd av födelsedagspresenter.

♥ Hur kommer det sig då att när man för en gångs skull har tagit sig i kragen, bockat av stickning efter stickning med precisionen av människor med pedant-syndromet och sitter med högar av fria stickor som bara vädjar om att komma i bruk, drivor av garnnystan som tigger och ber om att bli uppstickade innan Ellenor kommer åt dem (läs föregående inlägg) så blir man fullständigt förlamad av all chokartad frihet och kommer inte alls på vad man vill göra?

♥ Och när man väl lyckats hitta den där listan på presenter och klappar som måste stickas klart före deadline (som självklart låg under tre tidningar ifrån Simply Knitting, två EZ-böcker, ett broderi och tre nystan) så var deadline passerad för tre veckor sedan.

♥ Tack och lov att man så sällan ser samma personer hela tiden då, eller ens regelbundet. Det ger - förhoppningsvis - yttligare en två veckors lucka innan man ser deadlinen ifråga igen och kanske finns där en liten möjlighet att bli klar i tid i alla fall. Om det nu inte var så att man har att välja mellan det att fara land och rike runt för att se den eller den kotten som man inte sett sedan... eller försöka förbereda för helgens event, så är det ju så klart både kusiner och morföräldrar som ska ha middag, ett jobb som ska skötas och så pushar inte mor sig själv heller.

För inte tala om alla andra deadlines som behöver bli klara. Hur lång tror ni att det tog mrs Weasly att hitta sina självstickande stickor?

Nej, tack och lov för Västtrafik som verkar fullkomligt villig att låta sina resenärer vänta i två timmar på nästa buss i hopp om att bussen som skulle ha gått först skulle råka dyka upp lite så där spontant. Det finns ingen annan plats som landet.

Jag rycker åter på axlarna och ser fram emot "bara" ett varv till i väntan.

Minns att du är
värdefull och unik
just som du är ;)

Brott: försökt till mord av nystan

Brottsplats: Garnkorgen i vardagsrummet
Brott: Lek med garner
Trolig tid för utförandet av brottet: Fortgående under de senaste fyra veckorna
Spår av förövaren: garn... överallt!

Huvudmisstänkt: Ellenor
Ålder: ca 12 veckor
Kännetecken: Svart-vitt fäll, vädjande blick och stora tassar.
Karaktärsdrag: Hyperaktiv med matcho-attityd, en typisk innekatt som inte vågar sticka nosen utanför dörren.
Iq: Troligen någonstanns runt en hormonell tonårsgrabb - inte speciellt hög, är fortfarande under utredning.
Kost: Allt som går att äta (och troligen en hel del som inte går att äta också.)
Utbildning: doktorand i konsten att irritera och har troligen sammarbetat med John Cleese för främjandet av "How to irritate people"

Skäl till misstanke: Har setts på brottsplatsen med garnnystan mellan framtassarna och garn bland bissarna. Bildbevis saknas dock då den misstänkta framstår som en linslus och kan inte motstå frestelsen av en kamera.

Spöregn i Götet

Håll ut!
Jag lovar; det ska bli mindre hjärnbefriade (läs: stickbefriade) inlägg framöver. Tänkte till och med ge er en liten story om polisarbetet som tog fast skurken som ställde världens oreda i min garnkorg.

Men i kväll så vill jag väl mest varna för pervot på Nisse Terminalen (ja, jag inser att den här bloggen lär hamna på en hel del underliga google sökningar efter det här). Och jag får väl erkänna lite så där att det var första gången någon har lagt fram ett sådant oanständigt förslag för mig irl.

Kändes som en väldigt kass punkt för en annars bra dag. Jag fick i alla fall knallat runt sex timmar i klänning, högklackat och vingar i sex timmar och bara njutit av att för en gångs skull bara vara riktigt flicksöt istället för pojkflickan man är i vanliga fall. Det var kommentarer, gliringar, blickar, föräldrar som skulle peka ut "fjärilen" för sina barn, utrop och faktiskt en massa positivt om hur häftig man var som faktiskt vågade vara annorlunda. Det blev kanske inte de bilder jag hade tänkt på grund av ösregnet men en candid blev det tydligen i alla fall på GameStop. Totalt sett en rätt bra dag.

Förstörd av en plump sexistisk idiot.

Med en family-sized portion av integeritet så vände man sig bara om, sade att konversationen var över och gick.

Jag hoppas att fler än jag inser att (bortsett från att det är ett olagligt erbjudande) det säger mer om honom än vad det gör om dig om du nu någonsin skulle hamna i den sitsen - gud förbjude. Det säger allt om honom och ingenting bra. Någon som har mage att föreslå såväl såväl otrohet som prostitustion är både oförskämd, billig och saknar moral. Inte direkt någon man vill lära känna på något sätt.

Det är ingen idé att fundera över vad man gjorde för fel, vad man kunde ha sagt bättre eller klätt sig annorlunda för när det kommer till kritan så är det inte ditt fel.

Femhundra i timmen är ett lågt pris för självkänsla och jag vet att jag är värd mycket mer än så. Det hoppas jag att ni också vet att ni är. Inte en chans att man snackar med honom igen. Andra chanser ges inte. De ska förtjänas.

Jag är just nu under attack av min lillebrors kattunge och måste därmed avbyta sändningen. Tills nästa gång...

Peace out!

Big bang - teorin

Så.. det hela verkar ganska avgjort. Snyggingen med stort S ska kasteras och flytta med mig till Torslanda. Jag längtar och bävar inför det hela men är på det hela stora taget positiv. Stallet jag tittade på igår var ändå mysigt och lagom litet men framför allt lugnt. Timmy lär älska det och jag tror jag kan få det hela att funka.
Ägaren verkar ha lite lagom med sunt förnuft och vara resonlig.

Det är nog ingen idé att be mig att varva ner nu. Jag lever, jag älskar att känna det och jag tänker ta vara på varje stund!

Ja, det lär säkert bli en sjärnsmäll när någon får för sig att presentera mig för fröken Tellus igen men.. den dagen den sorgen ;)

I'm on my wiiiiie

Ibland kommer dagar när allting bara klickar. Livet glider fram på ett bananskal och serverar sig själv på finporslinet. Man dansar runt på mattan, farligt frestande för alla små sadister där ute men det spelar ingen större roll för det är nu som allting är viktigt.

Själv kan jag knappt tro det. Det verkar som om chansen att ta med sig en av hingstarna till torslanda dansar runt i Dobbys temössa framför mig. Kan man bara sluta garva så är det väl bara att greppa tag i handtaget. Den boxen ska vi titta på imorgon, direkt efter jobbet.

Framtills dess roar vi oss med att sticka provlappar av restgarner för det är bara att inse; jag har inga vettiga stickningar hemma längre. Jag har egentligen mer eller mindre redan flyttat. Alla viktiga garner och mönster är hos mina morföräldrar om det säger något. Matilda står där hon med. Det säger en hel del eller?

Jag är på väg mot något... och jag älskar det.

Ta vara på er och minns att ni är unika och värdefulla precis som ni är ;)

Update (at last)

(Modell: Dixie)

Så... sommaren hann att anlända sedan jag skrev senast och jag kan väl inte direkt påstå att det har hänt lika lite som det har varit tyst. Jag har helt enkelt varit fullt upptagen med att - och jag citerar - skaffa mig ett liv. Jag tror att jag är på god väg.

Det är mer eller mindre nästan klart: jag har ett jobb. Jag börjar lära mig att trivas med mig själv även om det har krävts en del.. bekantskaper som var tvugna att sägas upp, andra som behövdes plockas upp på nytt och dammas av men framför allt ett nytt perspektiv. Ändå måste jag inse att jag har mycket kvar att lära mig; om mig själv, min familj, mina vänner och resten av världen.

Garn har trots allt - tack och lov - varit en konstant del av min tillvaro fortfarande. En bestående trygghet. Jag hade älskat att visa de där nystanen jag hittade på strikk här om dagen (drops alpacka/silke 29 kr nystanet - jag slog till på fyra nystan direkt) eller nystanen till en kaninfilt funna på Deisy och jag förmodligen mer eller mindre kört ner bilder på mina underbara vingar i halsen på er om inte allt det där blev kvar hos mina morföräldrar - med kameran.

Så.. jag får väl be om att få lov att återkomma med det hela senare vid lämpligt tillfälle. Tillsvidare ta vara på er och glöm inte att ni verkligen är unika och värdefulla, precis som ni är. Låt ingen ta det ifrån er!

Ullkorg

Icke sa nicke! Här blev det ändrat i planneringen. Jag kände mig bara så tvungen att visa min nya fina korg som mor och syster kom hem med igår ifrån Pingstkyrkans loppmarknad. Äntligen har man en "särskild" plats för topsbanden tills de har blivit uppspunna vilket lustigt nog verkar ha börjat ta längre tid. Än så länge skyller jag det på att jag är borta så mycket. Får nog komma på en ny ursäkt vad det lider.

Sista av den bedrövligt ojämnt spunna shettlands ullen är upptvinnad och jag lär mig gilla welshen allt mer nu när den slutat klibba, men mer om det senare. Jag ska fortsätta spinna lite på min slända och beundra min fina nygamla korg. 15 spänn, kan ni tro det?

Vill bara tillägga att jag hoppas att ni fick den där härligt myskvällen igår (eller hur ni nu planerade den). Själv är jag fullkomligt salig. Syrran bakade tårta i år igen och vi satt alla och tittade på zombie-filmer tillsammans. Kan det bli bättre? =)

Nödtjack för alla eventualliteter

Tack vare Tina så har jag äntligen fått tag på en ny krok till min slända och den har fått plira på rätt bra efter att komp. limmet har fått torka.

Black welsh är det som ligger i korgen just nu och jag kan väl inte påstå att jag är speciellt övertygad ännu. Lite strävt även om färgen är ljuvlig. Sedan så är det lite smånoppor i som säkert är toppen om man vill spinna lite mer struktur eller effekt men som jag inte känner för i ögonblicket. Men mest av allt så sitter jag och funderar på hur jag bäst gör rent min slända sedan, för ullen är lite fet och det klibbar lite obehagligt i händerna efter en stund. Det blir många pauser för att tvätta händerna.

Den röda "lattemuggen" är något som M. hittade i en presentbutik och jag bara var tvungen att skaffa också för att den rent allmänt var så hysteriskt rolig. Kort sagt är det ett nybörjar-kitt för små barn som vill lära sig sticka halsdukar i färgerna rött eller rosa (endast) med billigt, halvcreapy acryl garn, sånt man får rysningar av att bara tänka på. Som sagt, jag köpte den bara för att det var en sådan härlig gag-grej. Något man kan ge bort till en annan stickare eller...

eller... spara som en last resort, failback, kort sagt - nöd proviant. Och helt plötsligt var det inte alls så roligt längre. Det är bara att inse, jag är en djupt inarbetad garnoman och jag har precis skaffat mitt nödtjack. Strunt samma om det är dålig skit. Man vet aldrig.

Därför är det väl helt klart bäst att spinna vidare och hoppas att det inte slår ner någon komet som har ihjäl all världens får (och skulle det hända så är jag väl förberedd med tre säckar ull på vinden).

Nästa gång så lär jag ta upp hur man röjer undan lik och tystar en spinnrock (för du har rätt Martina, vi kan ju inte låta henne snacka brevid mun x'D) men framtills dess så får jag väl påminna er lite vänligt om att ni är unika och värdefulla precis som ni är. Låt ingen ta det ifrån dig!

Smärtsam lycka

Man tror sällan att man ska säga det här. Har ont precis överallt. Riktig värk. Men det är sak samma för jag mår så fruktansvärt bra, trots att jag har huggit shettlandsullen i ryggen. Jag älskar livet i ögonblicket och mycket är nog Timmys förtjänst. Det gör ont men det är det värt!

Hinner inte mer utan måste ut och flaxa igen ;)

Att gömma liket i gardroben

Just nu känns det svårt att sitta vid Matilda för jag kan inte sluta grunna över vad jag tänkte på när jag spann upp ett hekto moorit shettlandsull ifrån Spinnspiration. Shettlandsull är något av en genuin förälskelse. Det är lätt att spinna, tåligt men samtidigt ljuvligt mjukt och jag ser mängder med användingsområden varje gång jag spinner det.

Så det är definitivt inte ullen det är fel på. Utan snarare att jag måste stanna upp varannan meter för att justera utvinng, dragfastighet och alla andra fina ord man nu kan slänga ur sig, för att få det något sånär balanserat. Det är bra att det bara är jag och mor hemma för det inte långt ifrån att svordommarna slår som spön i backen.

Problemet är att jag faktiskt vet vad som kör ihop sig. Jag tycker bara inte om att försöka fixa ihop resultatet av en massa småsnuttar spunna lite då och då med en veckas mellanrum så det har väl bara varit ganska självklart att jag har vandrat iväg i tankarna till olika ställen varje gång. Var jag inte i något meditations-stadie då så är jag definitivt inte i något zen-mood nu. Allra helst skulle jag bara vilja tvinna upp det lite manhaftigt, härva upp det och gräva ner det djupt nere i skogen där ingen lär hitta det förrens om tio år och ingen kan avgöra vem som är skyldig till det brottet. "Jag svär, jag gjorde det inte!" Tror ni att det skulle kunna funka?

Jag vet bara att det är min stolthet som håller mig tillbaka just nu.

Glöm bara inte att du är en unik och värdefull person precis som du är. Låt ingen ta det ifrån dig.

Dramadrottning ;)

Kommer någon ihåg det här? Jag beställde hem två kilo garn ifrån vartofta och undrade rent allmänt om jag hade förlorat förståndet men mer specifikt om jag skulle få sovit över huvudtaget.

Nej, det låter ju inte så farligt mycket egentligen men det var när jag var som allra mest inställd på att inte låta någa nystan vandra iväg lite obemärkt, köra ut de som ingen var intresserad av och försöka få resten att se lite prydliga ut. Än har jag inte lyckats.

Men jag får erkänna. Det mesta av det grå fyrtrådiga stickade snabbt upp sig. Eller.. rättning jag råkade sticka upp det mesta av det grå ullgarnet innom kort till en poncho. Kort sagt måste jag säga att jag kanske inte blev helt nöjd med modellen (men jag tänkte nog inte efter så mycket vare sig före, under eller efter stickningen) men uppriktigt så har jag nästan inte gått i något annat sedan den blev klar.

Tillsist efter mycket om och men så utnämnde jag helt enkelt E. som kamera ansvarig och jag undrar fortfarande vad som var mest besvärligt att plåta. Ponchon eller den där udda kotten i ponchon. "Kronärtsskocka!" blixt! Det var inte den enda gången jag vek mig dubbel. Till råga på allt så fick man höra att man var värsta dramaqueen så där framför kameran. Har ni hört?

Anyhow.. jag är i varje fall en mycket stolt hattifnatt över mitt nya verk men framför allt.. jag är en hattifnatt med en ny poncho ;)

Mönster: av Suss Cousins
Stickor: 8 mm rundstickor
Resultat: Love it!

Miss Missmatched

"När magen inte fungerar, fungerar ingenting"

Okej, min mage fungerar faktiskt men det verkar vara ungefär det enda. Resten har mer eller mindre gått skepprätt åt skogen. Det där med att matcha kameran med mina stickningar fungerar verkligen för när kameran är på rätt ställe så är stickningarna på fel ställe och vise versa. Praktiken är allt annat än bra för ögonblicket och än så länge så har jag inte lyckats utveckla en sådan praktisk ståaparat som hästar använder när de ska stå och sova. Det hade varit riktigt bra att ha ibland. Man saknar allt och alla hela tiden och undrar om det ska vara så här.

Jag vet att det inte alls är tänkt att vara så men jag är just nu trött på att tänka framåt och göra förändringar till det positiva som sedan far åt pipan. Det här har helt enkelt inte varit min vecka och jag tänker skylla på det tills jag orkar mer.

Små mysstunder med Flinga vid Matilda lyser dock upp framtills man tappar tråden bokstavligen. Så jag uppdaterar helt enkelt min lista för 2009 med:
♥ Sticka en kanin filt till finga för hennes födelsedag (påbörjad).
♥ Sticka upp de båda beställningarna innan deras bästföredatum (nästan klar med hälarna).
♥ Pulsvärmare (Stickade!).
♥ Brodera klart Nalle Phu - båda.
♥ Tvätta & Spinna upp den grå gotlandsullen från gångemad.
♥ Ta i tu med värmlandsullen.
♥ En tröja i vuxen storlek till...? - Har inte kommit ett dugg längre med vare sig mönster eller frivilligt försöksobjekt (både Emil och lillebror vägrar).

Och försöker rycka upp mig med att lista veckans tre höjdpunkter:
3: Fick min anmälan till ett par spinnkurser på Grötö bekräftat och fick veta att man var saknad på KarMas stickcafé. Det värmde riktigt! Jag måste försöka komma dit på onsdag eftersom det är min sista chans på ett par veckor.
2: Kroken till min Bare Bone slända är påväg! Jag kan knappt bärga mig. Saknar verkligen att spinna under veckorna men kan ju inte släpa med mig Matilda över allt.

Men det bästa av allt är att titta på Mighty Misty och hennes Psyduck med lillasyster medan man mummsar apelsinchoklad och dricker grönt te. Typiskt att jag alltid ska somna halvvägs in i filmer.

Jag ska försöka tänka på det medan jag åker upp i kväll och hoppas på en bättre vecka. Ta vara på er alla.

Funnet & Glömt

Den här veckan har varit helt knasig. Jag har haft ett par dagar ledigt på grund av nyår så jag har varit hemma för att fira med lillasyster. Timmy fick ett kolikfall varpå jag skulle tillbaka för att praktisera även under fredagen och hem igen.

Jag hittade mönstet till Mimmi-tröjan som varit borta ett bra tag (eller.. det kan ju vara så att jag bara inte haft något behov av det) men nu ligger i tryggt förvar i min stickpärm. Mina glasögon (de som varit försvunna sedan Maj) blev funna i samma veva. Kameran däremot blev kvarglömd i min andra väska. Dvs den som blev i torslanda för att jag "inte behöver ha med mig allt det hem för två dar". Jag räknar lite kallsinnigt på att när jag kommer till dit igen så ska det bara vara lite mer att fotografera på Flingas filt, vilket är lika väl, för sen så väntar två nystan grå fabel på mig som ska bli ett par strumpor med falska flätor. Jovisst, har jag dille på de där falska flätorna.

Men nu måste hästarna få sitt hö, jag min väldigt sena frukost, så vi kan slänga sadeln på Timmy sedan. Eurm.. inte bokstavligt alltså. Nu när beslutet är fattat att jag börjar med hästar igen så går mor min på som om jag aldrig lämnat det.

Proud domiKNITrix

Till att börja med så får jag hoppas att alla har fått samma härliga start på året. Min lillasyster och jag inledde det med våra löften (och en hel del gräl med ciderflaskan som bara inte ville bli avkorkad - dömnd att vara dum för evigt).

Hon beslöt sig för att någon gång under året binda upp våran lillebror och kittla ihjäl honom. Plötsligt så lät mitt: "Jag tänker sticka en hel tröja i vuxen storlek innan året är slut" ganska lamt.

Jag bör kanske varna redan här. Jag har fått boken Domiknitrix på hjärnan och håller som bäst på att lusläsa den. Enkelt sagt så är den exakt den boken jag hade velat skriva om den redan inte hade varit skriven. Ironiskt nog så köpte jag den tillsammans med två Elisabeth Zimmerman böcker varav Knitting without tears låg med i högen men kunde redan på julafton när jag satt och bläddra i dem konstatera att jag inte ville sticka utan tårar. Jag är i kontroll över min stickning, jag dominerar mitt garn och jag formar det som jag vill med mina stickor. Det ska göra ont. Det är konst. Om inte det är att vara en "punk-ass knitter" så vet jag inte riktigt vad som faller in under den kategorin.

På det viset så är mitt löfte inte alls så lamt utan snarare så handlar båda våra löften om att dominera, mitt kanske lite mer målmedvetet eftersom (tro oss eller ej) men vi älskar våran lillebror.

Så det här är min påbörjade hantarbetslista för det här året:
♥ Sticka en kanin filt till finga för hennes födelsedag (påbörjad).
♥ Sticka upp de båda beställningarna innan deras bästföredatum (ska ringa upp henne först i helgen).
♥ Pulsvärmare (det är kallt på min nya praktik och ett par för stallet vore nog ganska käckt också).
♥ Brodera klart Nalle Phu - båda.
♥ Tvätta & Spinna upp den grå gotlandsullen från gångemad.
♥ Ta i tu med värmlandsullen.
♥ En tröja i vuxen storlek till...?

Är jag filtig, håller mig någotsånär på spåret och har lite tur så kanske jag kan bocka av ett par punkter i alla fall.