Ullkorg

Icke sa nicke! Här blev det ändrat i planneringen. Jag kände mig bara så tvungen att visa min nya fina korg som mor och syster kom hem med igår ifrån Pingstkyrkans loppmarknad. Äntligen har man en "särskild" plats för topsbanden tills de har blivit uppspunna vilket lustigt nog verkar ha börjat ta längre tid. Än så länge skyller jag det på att jag är borta så mycket. Får nog komma på en ny ursäkt vad det lider.

Sista av den bedrövligt ojämnt spunna shettlands ullen är upptvinnad och jag lär mig gilla welshen allt mer nu när den slutat klibba, men mer om det senare. Jag ska fortsätta spinna lite på min slända och beundra min fina nygamla korg. 15 spänn, kan ni tro det?

Vill bara tillägga att jag hoppas att ni fick den där härligt myskvällen igår (eller hur ni nu planerade den). Själv är jag fullkomligt salig. Syrran bakade tårta i år igen och vi satt alla och tittade på zombie-filmer tillsammans. Kan det bli bättre? =)

Nödtjack för alla eventualliteter

Tack vare Tina så har jag äntligen fått tag på en ny krok till min slända och den har fått plira på rätt bra efter att komp. limmet har fått torka.

Black welsh är det som ligger i korgen just nu och jag kan väl inte påstå att jag är speciellt övertygad ännu. Lite strävt även om färgen är ljuvlig. Sedan så är det lite smånoppor i som säkert är toppen om man vill spinna lite mer struktur eller effekt men som jag inte känner för i ögonblicket. Men mest av allt så sitter jag och funderar på hur jag bäst gör rent min slända sedan, för ullen är lite fet och det klibbar lite obehagligt i händerna efter en stund. Det blir många pauser för att tvätta händerna.

Den röda "lattemuggen" är något som M. hittade i en presentbutik och jag bara var tvungen att skaffa också för att den rent allmänt var så hysteriskt rolig. Kort sagt är det ett nybörjar-kitt för små barn som vill lära sig sticka halsdukar i färgerna rött eller rosa (endast) med billigt, halvcreapy acryl garn, sånt man får rysningar av att bara tänka på. Som sagt, jag köpte den bara för att det var en sådan härlig gag-grej. Något man kan ge bort till en annan stickare eller...

eller... spara som en last resort, failback, kort sagt - nöd proviant. Och helt plötsligt var det inte alls så roligt längre. Det är bara att inse, jag är en djupt inarbetad garnoman och jag har precis skaffat mitt nödtjack. Strunt samma om det är dålig skit. Man vet aldrig.

Därför är det väl helt klart bäst att spinna vidare och hoppas att det inte slår ner någon komet som har ihjäl all världens får (och skulle det hända så är jag väl förberedd med tre säckar ull på vinden).

Nästa gång så lär jag ta upp hur man röjer undan lik och tystar en spinnrock (för du har rätt Martina, vi kan ju inte låta henne snacka brevid mun x'D) men framtills dess så får jag väl påminna er lite vänligt om att ni är unika och värdefulla precis som ni är. Låt ingen ta det ifrån dig!

Smärtsam lycka

Man tror sällan att man ska säga det här. Har ont precis överallt. Riktig värk. Men det är sak samma för jag mår så fruktansvärt bra, trots att jag har huggit shettlandsullen i ryggen. Jag älskar livet i ögonblicket och mycket är nog Timmys förtjänst. Det gör ont men det är det värt!

Hinner inte mer utan måste ut och flaxa igen ;)

Att gömma liket i gardroben

Just nu känns det svårt att sitta vid Matilda för jag kan inte sluta grunna över vad jag tänkte på när jag spann upp ett hekto moorit shettlandsull ifrån Spinnspiration. Shettlandsull är något av en genuin förälskelse. Det är lätt att spinna, tåligt men samtidigt ljuvligt mjukt och jag ser mängder med användingsområden varje gång jag spinner det.

Så det är definitivt inte ullen det är fel på. Utan snarare att jag måste stanna upp varannan meter för att justera utvinng, dragfastighet och alla andra fina ord man nu kan slänga ur sig, för att få det något sånär balanserat. Det är bra att det bara är jag och mor hemma för det inte långt ifrån att svordommarna slår som spön i backen.

Problemet är att jag faktiskt vet vad som kör ihop sig. Jag tycker bara inte om att försöka fixa ihop resultatet av en massa småsnuttar spunna lite då och då med en veckas mellanrum så det har väl bara varit ganska självklart att jag har vandrat iväg i tankarna till olika ställen varje gång. Var jag inte i något meditations-stadie då så är jag definitivt inte i något zen-mood nu. Allra helst skulle jag bara vilja tvinna upp det lite manhaftigt, härva upp det och gräva ner det djupt nere i skogen där ingen lär hitta det förrens om tio år och ingen kan avgöra vem som är skyldig till det brottet. "Jag svär, jag gjorde det inte!" Tror ni att det skulle kunna funka?

Jag vet bara att det är min stolthet som håller mig tillbaka just nu.

Glöm bara inte att du är en unik och värdefull person precis som du är. Låt ingen ta det ifrån dig.

Dramadrottning ;)

Kommer någon ihåg det här? Jag beställde hem två kilo garn ifrån vartofta och undrade rent allmänt om jag hade förlorat förståndet men mer specifikt om jag skulle få sovit över huvudtaget.

Nej, det låter ju inte så farligt mycket egentligen men det var när jag var som allra mest inställd på att inte låta någa nystan vandra iväg lite obemärkt, köra ut de som ingen var intresserad av och försöka få resten att se lite prydliga ut. Än har jag inte lyckats.

Men jag får erkänna. Det mesta av det grå fyrtrådiga stickade snabbt upp sig. Eller.. rättning jag råkade sticka upp det mesta av det grå ullgarnet innom kort till en poncho. Kort sagt måste jag säga att jag kanske inte blev helt nöjd med modellen (men jag tänkte nog inte efter så mycket vare sig före, under eller efter stickningen) men uppriktigt så har jag nästan inte gått i något annat sedan den blev klar.

Tillsist efter mycket om och men så utnämnde jag helt enkelt E. som kamera ansvarig och jag undrar fortfarande vad som var mest besvärligt att plåta. Ponchon eller den där udda kotten i ponchon. "Kronärtsskocka!" blixt! Det var inte den enda gången jag vek mig dubbel. Till råga på allt så fick man höra att man var värsta dramaqueen så där framför kameran. Har ni hört?

Anyhow.. jag är i varje fall en mycket stolt hattifnatt över mitt nya verk men framför allt.. jag är en hattifnatt med en ny poncho ;)

Mönster: av Suss Cousins
Stickor: 8 mm rundstickor
Resultat: Love it!

Miss Missmatched

"När magen inte fungerar, fungerar ingenting"

Okej, min mage fungerar faktiskt men det verkar vara ungefär det enda. Resten har mer eller mindre gått skepprätt åt skogen. Det där med att matcha kameran med mina stickningar fungerar verkligen för när kameran är på rätt ställe så är stickningarna på fel ställe och vise versa. Praktiken är allt annat än bra för ögonblicket och än så länge så har jag inte lyckats utveckla en sådan praktisk ståaparat som hästar använder när de ska stå och sova. Det hade varit riktigt bra att ha ibland. Man saknar allt och alla hela tiden och undrar om det ska vara så här.

Jag vet att det inte alls är tänkt att vara så men jag är just nu trött på att tänka framåt och göra förändringar till det positiva som sedan far åt pipan. Det här har helt enkelt inte varit min vecka och jag tänker skylla på det tills jag orkar mer.

Små mysstunder med Flinga vid Matilda lyser dock upp framtills man tappar tråden bokstavligen. Så jag uppdaterar helt enkelt min lista för 2009 med:
♥ Sticka en kanin filt till finga för hennes födelsedag (påbörjad).
♥ Sticka upp de båda beställningarna innan deras bästföredatum (nästan klar med hälarna).
♥ Pulsvärmare (Stickade!).
♥ Brodera klart Nalle Phu - båda.
♥ Tvätta & Spinna upp den grå gotlandsullen från gångemad.
♥ Ta i tu med värmlandsullen.
♥ En tröja i vuxen storlek till...? - Har inte kommit ett dugg längre med vare sig mönster eller frivilligt försöksobjekt (både Emil och lillebror vägrar).

Och försöker rycka upp mig med att lista veckans tre höjdpunkter:
3: Fick min anmälan till ett par spinnkurser på Grötö bekräftat och fick veta att man var saknad på KarMas stickcafé. Det värmde riktigt! Jag måste försöka komma dit på onsdag eftersom det är min sista chans på ett par veckor.
2: Kroken till min Bare Bone slända är påväg! Jag kan knappt bärga mig. Saknar verkligen att spinna under veckorna men kan ju inte släpa med mig Matilda över allt.

Men det bästa av allt är att titta på Mighty Misty och hennes Psyduck med lillasyster medan man mummsar apelsinchoklad och dricker grönt te. Typiskt att jag alltid ska somna halvvägs in i filmer.

Jag ska försöka tänka på det medan jag åker upp i kväll och hoppas på en bättre vecka. Ta vara på er alla.

Funnet & Glömt

Den här veckan har varit helt knasig. Jag har haft ett par dagar ledigt på grund av nyår så jag har varit hemma för att fira med lillasyster. Timmy fick ett kolikfall varpå jag skulle tillbaka för att praktisera även under fredagen och hem igen.

Jag hittade mönstet till Mimmi-tröjan som varit borta ett bra tag (eller.. det kan ju vara så att jag bara inte haft något behov av det) men nu ligger i tryggt förvar i min stickpärm. Mina glasögon (de som varit försvunna sedan Maj) blev funna i samma veva. Kameran däremot blev kvarglömd i min andra väska. Dvs den som blev i torslanda för att jag "inte behöver ha med mig allt det hem för två dar". Jag räknar lite kallsinnigt på att när jag kommer till dit igen så ska det bara vara lite mer att fotografera på Flingas filt, vilket är lika väl, för sen så väntar två nystan grå fabel på mig som ska bli ett par strumpor med falska flätor. Jovisst, har jag dille på de där falska flätorna.

Men nu måste hästarna få sitt hö, jag min väldigt sena frukost, så vi kan slänga sadeln på Timmy sedan. Eurm.. inte bokstavligt alltså. Nu när beslutet är fattat att jag börjar med hästar igen så går mor min på som om jag aldrig lämnat det.