Änglar och falska pygméer

Ungefär den här utsikten har jag haft under de senaste två dagarna och det har väl varit ganska konstant. Bara en person på bilden var en besökare. Men precis som föregående år så påpekar min familj envist att det är en nyttig erfarenhet. Jag har inget direkt att invända för om inte annat så har jag faktiskt lärt mig en del ifrån föregående år som lyckades komma med det här året istället och jag hoppas att det här året inte var helt fulländat heller. Det är aldrig så givande som när man får chansen att utvecklas.

För hoppningsvis så kan jag ta med mig lite redan nu till Byggdegården nästa helg (för det är förmodligen just det nästa vecka kommer handla mest om). Matilda och jag kommer att ha fullt upp.

På tal om det. Tina på SpinSpiration är en räddande ängel och väl värd en eloge som veckans hjälte.

Så.. där satt jag och gömde mig med mina stickor.. nej, seriöst. De stolarna var pyttesmå. Barnsmå.

No, I'm not. I feel fine!

Om det är någon skulle kunna tänkas undra så har jag inte dött än (det är bara så det ser ut). Saker och ting verkar gärna köra ihop sig, och när jag anmälde mig till Harestads julmarknad så hade jag inte riktigt tänkt mig att jag skulle vara bosatt på annan ort fem dar i veckan igen. Alla supermorsor där ute i cyberspace - Jag beundrar er. Har försökt själv den sista tiden att klämma in en hel vecka under två dar och fattar bara inte hur somliga får det att gå ihop. Någon gång får jag väl knåpa ihop ett galleri utifall någon skulle vara intresserad av att se vad som har gjorts under all den här tiden.

Närmsta planneringen är i alla fall:
Harestads Julmarknad 29 & 30 November - Är du i närheten av Tofta, Kornhall, Kärna.. Ytterby eller någon annanstans i faggorna så dyk gärna in i helgen. Både sylt, dekopage och honung ska säljas (och lingonglögg). Räcker inte det så säljer jag av ett par härvor även om lillasyster försöker paxa de rödsvarta härvorna. Hennes färger.
Öppet hus på Torslanda Byggdegårdsförening - Byggdegården försöker visa upp lite gammalt leverne och jag deltar som gästspinnerska, superduper gott bröd säljs (bakat i stenugn), julbord, musik och diverse annat trevligt också. Jag ser i alla fall fram emot det.

Snabb fundering.. vilka känner inte igen sig?

Mjuka ska klapparna vara

Vad är det första man gör när man får ett sms-avi om att det väntade paketet ifrån vartofta äntligen har kommit in på andra sidan av om göteborg plus några mil? Självklart sätter man sig på bussen det första man gör för att hämta ut det.

Vad kan jag säga? Jag älskar mjuka paket!

Jo, jag får väl erkänna att jag redan har varit där och norpat en härva av vardera sort för att prova med lite olika stickor. Är väl inget att muttra över tycker man nästan eftersom informationen på banderrollen var väldigt knapphändig. "Spara banderollen" läser jag på den men anser inte att det är mycket på den som är värt att spara.

Dessutom är jag nästan lite jobbigt stolt. Jag är inne på mitt femte nystan den här veckan och har nästan stickat klart en lång halsduk (av det där slaget som får de nya arbetskamraterna ställa frågor som exempelvis "Räcker den inte?" eller komentarer som "Aha.. jag trodde du hade stickat på den i typ två år").

Fast allt det där dras ner från den ärofyllda sockeln ner till smutsen av jag, borsett från mitt ljuvliga paket, lyckats sponsra Karma med dels den dyraste muggen te jag druckit hitentills men också yttligare ett garnköp. Fast det visade sig att ett av nystanen var i fel färg så det var bara att släpa med.. låt kalla henne Anna (ska bli en julklapp och jag är inte helt säker på om hon läser min blogg eller inte så ni som var med i onsdags på Karma - sssssch!) till Deisy för att köpa ett tredje men nu är det i alla fall rätt och jag tror hon kommer att bli nöjd.

Kom ihåg att du är en unik och värdefull individ precis som du är. Låt ingen ta det från dig.

Kommande insomnia?

Okej, jag tror vi nog kan komma överrens om att jag inte är mycket till fotograf men jag får erkänna att jag är riktigt stolt över halsduken. Allting bara klicka helt enkelt. Stickorna, garnet och inte minst mönstret (Candle flame) blev till.. en halsduk jag bara måste göra fler av. Jag har till och med ett handspunnet garn i åtanke, hoppas bara att det räcker (peppar peppar).

Det är ganska troligt nödvändigt att jag lägger på ett kol och försöker sticka upp mera. Inte helt och hållet för alla eventuella marknaderer (fortfarande väldigt många kanske) utan för att jag har varit så där dum igen. Inte dum i benämningen taskig eller elak utan mer åt "kunde-inte-låta-bli-rean-på-vartofta-och-beställde-två-kilo-garn-av-det-där-ull-garnet-man-velat-prova-i-evigheter" -dum.

Dygnet har inte tillräckligt många timmar så jag funderar... är inte sömnen lite väl överskattad?