Jag - ...spinner lite.. jag varnar redan nu för svordommar...
Mor - Aj.. går det bra eller?
Man kan ju undra men lite resultat har det ju blivit trots den frusterande regressionen tillbaka till nybörjarstadiet. Garn blir det i alla fall.. eller åtminstone något som påminner om garn. Jag är inne i andra spolen som förhoppningsvis blir klar ikväll. Får väl se när det blir tvinnat för imorgon ska jag hämta garn. Känner mig som ett barn dan före doppardan. Har dessutom fått veta att bärarens fysik är väldigt jämnförbar med min egna.
Hur tusan ska jag kunna släppa den sjalen ifrån mig sedan?
Äsch! Man har väl vuxit upp med hästar. Man för väl köra någon sådan där sjalavvänjning eller något. Det löser sig. Men sedan kan jag väl få lov att sticka en svart åt mig själv? Snäääääälla...*
*Obs. Författaren är ganska hög på te och bullar, och inte minst flummig. Borde inte det ses som förmildrande omständigheter för dessa barnsligheter?
Jag erkänner.. det var förmodligen bland de mest idiotiska idéer jag kunde komma på men när jag beställde från panduro under deras rea så passade jag på att beställa *host* "lite" av deras ull det vill säga i närmare ordalag sex hekto i fägerna svart, mossgrönt och rött med tanken om att man kunde testa spinna ull för mindre än femton spänn hektot. Låter ju fint.
Vad jag inte tänkte på var att det var ull avsedd för tovning och även om det inte kräver att det måste vara sämre ull så finns det ju inga krav på att den ska vara lämplig för att spinna garn på min Matilda.
Vi har i alla fall kommit en bit i morse och har båda konstaterat tillsist lite trumpet att det får väl bli "effektgarn" eftersom vi inte kan få någon riktig kontroll över hela processen.
Har också fått ett samtal från Vävlyan om att det gick! Garnerna till kollegans sjal går att beställa och ska vara framme senast onsdag så på måndag ska jag till Majorna. Lite tråkigare var väl att jag missade hela broderigrejen på hemslöjden igår men ny chans på biblioteket på torsdag kväll. Får se hur mycket man orkar och hinner.
Som alltid: Du är en unik och värdefull människa exakt som du är. Tänk aldrig något annat om dig.
Vad gör jag om inte glömmer kameran i villervallan? Fast hela mötet var dessvärre såpass litet att det förmodligen inte hade blivit så många bilder ändå. Men vad de kunde(!). L. lät till och mig få tova lite angora i en kakburk. Ett tips jag verkligen ska försöka dra nytta av för det är just allt det där sölet som gör tovning nånting man undviker in i det sista trots den mysiga såpadoften. Jag hoppas verkligen jag hinner med till broderierna ikväll men eftersom det blir såpass sent så vet jag inte riktigt säkert.. det är ju en dag imorgon också ;)
Så var det ju det där besöket hos morföräldrarna som visade sig väldigt tacksamt nog glada över att se en trots att man inte lyckats nå dem över telefon först. Större delen av kvällen lyckades morfar prata på om sina föräldrar, sina morföräldrar, släktingen på marstrand vi inte bör ha något samröre med och en massa runt omkring det men nog fick jag pratat både tummar, fingervantar och grytlappar med mormor också. Hon visade upp en stor trave med hennes fina grytlappar hon virkat en gång i tiden. Jag står fortfarande som ett frågetecken och bara inte fattar hur hon har gjort. Så är jag där igen och envisas med jag vill också kunna men en sak i sänder antar jag.
Ett par provlappar har man ju också hunnit med. Två av dem vill jag använda i pulsvärmare med ett par små förändringar, en tredje skulle lämpa sig perfekt som filt tror jag om man kan hitta lämpligt garn och de sista två vill jag inte ens veta av. Men fler tekniker jag bara måste prova har jag hittat i boken mormor lånade mig för att jag ska kunna titta på det där med fingrar i lugn och ro även om det verkar mer pilligt än svårt.
Finns det några stickgudar så måste de väl vara blidkade vid det här laget för jag verkar ha hittat min inspiration igen. Och inte bara inspirationen. Stickväskan med den sista upplagda stickningen är också funnen. Den låg under en filt jag hade råkat lägga över lite obetänksamt.
Ta vara på er och glöm inte att ni är såväl unika som värdefulla precis som ni är. Låt ingen ta det ifrån er.
Idag är det lite som väntar. Håller på att slänga in ett par rader medan jag håller på att göra mig i ordning. Idag är det nämligen öppet hus på Inlands Hemslöjdsförening och som den sucker jag är för traditionella hantverk så är det ju bara nånting man inte får missa. Det var mor min som fick tipset om det här på någon förensnings då hon snubblade över en spinnerska i Kungälv.
Jo.. jag är nog kanske lite väl exhalterad över det här men det verkar så otroligt att jag är rädd att jag ska glömma kameran.
Måste dessutom en sväng till mina morföräldrar för att prata stickning med min mormor. Den damen håller in med mycket som hon kan, och kan kan hon. Rädd för att det är så med många äldre och det kanske är just därför man verkligen ska försöka lära sig mer om våra traditioner innan de går förlorade.
Hittar fortfarande inte min sista stickning utan får nog snällt ringa in till Västtrafik för att höra om de har hittat den. Sist jag minns den var liksom på vägen hem från C. Så.. man har skrivit ut lite tekniker från VK och provstickar några pyttesmå provlappar. Precis rätta medicinen för en omotiverad stickerska ;)
Kunde förresten konstatera att stickorna jag köpte igår var.. lite ojämna. Kort sagt: det var två olika stickor. 4.5 mm och 5 mm. Sitter och funderar på om det är någon stackare som köpt precis som jag eller om ägaren råkat förväxla och sitter själv med motsvarande alternativ. Lite tråkigt vilket som.
Nej, nu är det dags för mig att hoppa in i duschen och försöka komma iväg. Glöm bara inte bort att du är en unik och värdefull människa precis som du är. Låt ingen ta det ifrån dig.
Det kanske är en liten aningen stolt jag presenterar min version av pulsvärmare med falska flätor. På många sätt tycker jag att det nästan är lite lustigt. Knappt hinner man få en idé, en tanke innan man börjar se dem i klara versioner lite varstanns. Förmodligen är sanningen så enkel att man inte är så orginell som man kunde önska.
Hur som helst måste jag åter igen tacka bohusstickan för den fina hjälpen förklarat på ett superduper sätt. Fast som det går att se så behöver jag öva mer på det där med tummar x'D
Garnet är ett mysigt ullgarn med en del syntet från Sisu. Jag är nästan helt säker på att det är Fosco jag ska tacka för det. Tar jag fel på den punkten så ber jag tusen och tusen gånger om ursäkt och rättar mig självklart. Avmaskningen skedde *host* något sent igår kväll eftersom den här kotten inte riktigt kunde släppa stickorna. Men vem har inte råkat ut för en o.d. garn någon gång?
Var nere vid Pingstkyrkans secondhand idag också och fyndade både stickor och en mini härva mysigt creamfärgat garn till.. pinsamt låga priser. Det var det värt att bli klappad på och få höra diverse komentarer om Lucia, både hjärtliga och spydiga. Dessvärre tappade jag obemärkt glittret. Får väl hoppas att det gör någon annan glad då.
Nej.. lillasyrran värmer varm choklad, vi har bullar sedan storbaket igår och jag ska granska boken jag hittade i mors syrum lite närmare. Verkade finnas en hel del matnyttigt i "Handbok i stickning". Jag har visserligen inte varit mycket till paragrafryttare är jag rädd men det skadar ju aldrig att ha lite tumregler och principer ;)
Glöm bara inte bort att du är en unik och värdefull människa precis som du är. Låt ingen ta det ifrån dig.
Påsistonde verkar mitt liv liksom har kommit ivägen för mitt hantverkande. Det har varit allt annat utom det jag vill göra. Nej, jag kan knappast påstå att det har varit tråkigt eller att motvilligt på något sätt men varken stickor eller Matilda har riktigt fått det utrymme det behöver. Vi börjar ju få en marknad att tänka på.. eller snarare det är två marknader jag vill vara med på i år och yttligare ett evangemang ute på Torslanda byggdegård. Allt under två helger så något är bundet att krocka om jag får klartecken på alla tre. Vad jag verkligen inte vill missa är byggegårdens.. jag tror att det är någon form av utställning i stil med "så levde de då". Än så länge har jag fått ett "kanske" av ordföranden men någon form av beslut får jag vänta på till den 15:e november då de har deras nästa möte. 
Allt jag kan göra egentligen är att sticka vidare och åter igen har jag fallit dit för en trend som verkar florera en del bland de stickbloggar jag läser. Vi talar Candle Flame. Jag tröttnade ganska snabbt på mitt första försök (stickor 3 med något läskigt strävt garn) och jag skyller på hur fort maskorna blev på tok förmånga, så den här gången har jag begränsat det något. Det ska bli en halsduk. Än så länge älskar jag den och det är på stickor 5 så det borde ju inte ta för lång tid. Problemet är bara att jag inte kan sluta tänka på en viss kollega varje gång jag sätter igång med den så frågan är om jag har rent samvete nog för att sälja den eller om den får gå som julklapp. Det börjar ju bli bråttom på den fronten också. Tackar i varje fall Fosco för garnet (Förlåt, jag att såg inte din kommentar tidigare men det var inte alls meningen att dissa dig på något sätt. Tack för de vänliga orden och jag är faktiskt bara glad att du tyckte om garnet. Hoppas dock att du börjar må bättre snart.).
Dessutom så börjar jag äntligen se lite resultat av mina duster med den *piiiiiiiiip* ullen. Mor min: "Är det verkligen så illa?" Jo, det vill jag verkligen påstå. Fast säga vad man vill. Jag älskar mitt nya härvel och hur muppigt garnet än blir så kan jag i varje fall se fram emot riktigt fina härvor. Tack I. för att du visade mig hur.
Sist men inte minst måste jag bara visa det kortet jag fick på min stora kärlek (med stort K) här om dan. Det värmer mer än de pulsvärmare jag håller på att sticka från överblivet garn från strumpstickningar. Lustigt att man kan sakna ett djur så även efter så lång tid. Förlåt men jag tänker nog gå så långt som att tända ett ljus för honom så här dagen efter datumet som markerar hans bortgång med två år eftersom inget utrymme gavs för det igår.
