måndag 6 oktober 2008

Funnen stickning och inspiration

Vad gör jag om inte glömmer kameran i villervallan? Fast hela mötet var dessvärre såpass litet att det förmodligen inte hade blivit så många bilder ändå. Men vad de kunde(!). L. lät till och mig få tova lite angora i en kakburk. Ett tips jag verkligen ska försöka dra nytta av för det är just allt det där sölet som gör tovning nånting man undviker in i det sista trots den mysiga såpadoften. Jag hoppas verkligen jag hinner med till broderierna ikväll men eftersom det blir såpass sent så vet jag inte riktigt säkert.. det är ju en dag imorgon också ;)

Så var det ju det där besöket hos morföräldrarna som visade sig väldigt tacksamt nog glada över att se en trots att man inte lyckats nå dem över telefon först. Större delen av kvällen lyckades morfar prata på om sina föräldrar, sina morföräldrar, släktingen på marstrand vi inte bör ha något samröre med och en massa runt omkring det men nog fick jag pratat både tummar, fingervantar och grytlappar med mormor också. Hon visade upp en stor trave med hennes fina grytlappar hon virkat en gång i tiden. Jag står fortfarande som ett frågetecken och bara inte fattar hur hon har gjort. Så är jag där igen och envisas med jag vill också kunna men en sak i sänder antar jag.

Ett par provlappar har man ju också hunnit med. Två av dem vill jag använda i pulsvärmare med ett par små förändringar, en tredje skulle lämpa sig perfekt som filt tror jag om man kan hitta lämpligt garn och de sista två vill jag inte ens veta av. Men fler tekniker jag bara måste prova har jag hittat i boken mormor lånade mig för att jag ska kunna titta på det där med fingrar i lugn och ro även om det verkar mer pilligt än svårt.

Finns det några stickgudar så måste de väl vara blidkade vid det här laget för jag verkar ha hittat min inspiration igen. Och inte bara inspirationen. Stickväskan med den sista upplagda stickningen är också funnen. Den låg under en filt jag hade råkat lägga över lite obetänksamt.

Ta vara på er och glöm inte att ni är såväl unika som värdefulla precis som ni är. Låt ingen ta det ifrån er.

2 kommentarer:

Anonym sa...

var det den stickväskan du var rädd att du råkat lägga ifrån dig på bussen? Skönt om du hittade den då i alla fall :)

Mikaela sa...

Jo, precis den så det där samtalet till Västtrafik blev snabbt avbokat =D