fredag 29 februari 2008

Alternativ

Jo, jag får väl medge att jag har varit tyst ett bra tag och det av många skäl. Däribland av den senaste diskutionen om merinofåren i australien. Jag får väl medge att jag har hållit mig på min kant och försökt undvika att ta en offentlig ställning.

Det här är verkligen inte första gången merinofåren och deras hantering är uppe på tapeten så jag kan inte låta bli att undra hur länge det kommer dröja innan även den här diskutionen kommer att blåsa över. För är det inte så det brukar vara? Vi blir upprörda för ett tag, glömmer och går vidare. Kanske inte idag eller imorgon men förr eller senare. Tacksamt nog så finns det ju även alla dessa vackra eldsjälar som påminner oss igen efter ett tag vad vi lämnat bakom oss.

Saken är ju den att till skillnad från så mycket mer än just de lammen så är vi ganska previligerade. Vi kan välja och även om det finns de som far illa även i vårat lilla land så ses majoriteten efter bland både människor och djur.

Just den där glömskan kan skrämma mig rätt rejält ibland. Det ser verkligen ut som om vi blundar så fort något verkar för svårt att ta in. Jag vill minnas griskultingar som skrikit lika högt som merinolammen även om jag aldrig sett det på nyheterna. Det till och med på den miljömedvetna och djurvärnande skolan jag gick på tidigare. Jag får väl medge ganska skamset att jag faktiskt vände ryggen till. Vass metall skrämmer mig så den skapellen såg ganska läskig ut och med en några veckor gammal kulting fastspänd så ser det ganska så hemskt ut. Allt det för att vi ska få välsmakande kött på bordet. Låter lite fånigt egentligen eller hur?

Jag vill inte påstå att jag är överkänslig på något sätt. Redan innan jag ens börjat i första klass så visste jag hur man slaktade olika djurslag tack vare mina underbara föräldrar som alltid har velat att vi ska vara medvetna om varifrån saker och ting kommer ifrån och hur processen har gått till. Jag har till och med varit med på privata grisslakter och är fortfarande av den åsikten att så länge djuren inte far illa så är det okej så därför tänkte jag länka till några av de alternativ vi har och jag gärna pushar för.


Österlen Alpacka - Det går faktiskt att få tag på både alpackaull- och garn från sverige och det här är ett ställe man kan vända sig till. Jag har personligen inte handlat av dem än men det står verkligen på önskelistan.
Gångemad - Ligger i Marks kommun och inte allt förlångt ifrån Göteborg. Bor man där så är det väldigt lätt att prata med Pernilla och sammordna transport dit. Jag har köpt en del ull av dem och är väldigt nöjd med det. Höstullen är helt perfekt för att spinnas.
Angoragarnet - Önskar jag ofta att jag hade råd att handla av. Pernille erbjuder verkligen fina hantverk, garner och mycket mer, främst från egna djur. Var merinon och alpackan kommer ifrån är jag inte riktigt säker men det är väl bara att fråga henne och det är ju alltid något man kan välja bort. Ett tips är att titta på bildgalleriet (En titt i stallet) men det förekommer en viss "oh-my-gosh"-risk.
Dalbo Angora - Säljer också angoragarn från sina egna kaniner men har också några riktigt snygga mönster och andra fina produkter. Kanske lite informationsfattig hemsida men det är bara att maila Gunilla så postar hon en katalog. Det är riktigt lätt att nå henne.

Vi har alltid ett val även om det kanske inte alltid är ett bra sådant. Av två onda ting så väljer man det som svider minst.

tisdag 5 februari 2008

Brist i restgarnslagret

Trots mina vanliga farhågor om hur allt kommer går käpprätt åt skogen eller som ett störtande flygplan, så flöt ändå spiningen på ganska fint. Det blev väl knappast perfekt men färgerna blev bara för vackra. Jag älskar bara det partiet där det vita blandade sig så där lite halvdant med det ljusare bruna och allt ser ut som kanelsocker. Dundermysigt.

Dessvärre visade det sig, som vanligt, att min navajo tvinning blev överspunnen. Tacksamt nog inte riktigt lika mycket som sist jag försökte spinna på det sättet. Övning ger färdighet antar jag. Det är vilket som inte riktigt dags att ge upp än. Det kommer nog så småning om.

När man hör lillsyrran i tid och otid försöka jämnföra ett köpt nystan med någon av mina härvor så glömmer i varje fall jag ganska lätt att jag faktiskt inte har spunnit så jätte länge och att ibland kanske r
ibban inte ska sitta så högt upp. Måste väl vara ganska klokt från lilla mig som brottas med prestations ångest och verkligen inte pallar bedömningar. Eller kanske helt åt helskotta fel. Hur som helst får jag nog försöka sträcka ut garnet lite eller nått.

Helt otroligt nog har jag faktiskt börjat få leta efter restgarner till monster-filten. Vad jag har kommer knappast räcka ens genom halva House. Kanske någon kan tänka sig att byta lite av sina restgarner mot någon av mina ullhärvor. Moster Marita kanske. Får nog nästan ringa och fråga. Det löser sig säkert på något sätt. I värsta fall så får man väl bara försöka dryga ut med lite udda nystan och härvor som jag egentligen inte har några planer för även om det känns minst sagt tråkigt.

Jag kom på när jag läste Ulrichas kommentar (jag måste bara få se sedan hur den där scarfen blir sedan) att jag nog aldrig visat mer än någon liten detalj av Matilda. Det är väl nästan på tiden att hon offentliggörs. Synd bara att vädret varit så trist idag så alla färger och allting är verkligen helt off men förhoppningsvis kan man gissa sig till vad det förestället.

måndag 4 februari 2008

Efterlängtat paket


Ett jättestort tack till Mia för det här jätteroliga testet. Till min förvåning landade jag faktiskt på Angora vilket faktiskt råkar vara mitt favorit fiber och hör till en av de kaninraser jag tycker bäst om. För vem kan liksom motstå den där långa gosiga pälsen och de där fantastiskt söta "damvipporna" till öron.

Att jag sedan skulle vara "eager to please and are highly sensitive. Flexibility and adaptability are your strengths and sometimes your weakness, as well. You are essentially a warm and feeling, and little escapes your impressionable mind. You are generous with others and strive for harmony in your relationships." går ju verkligen att ifråga sätta. Kul var det i alla fall.

Världens roligaste paket kom i alla fall idag. Mitt paket från Spinspirations månadsklubb. Det visade sig vara 100 g underbar merino ull i helt underbara färger som Tina visst kallar för "Tigeröga". På lappen som kom med kan jag läsa "Den första omgången av Spinspirations månadsklubb har temat 'miniraler'. Först ut är tigeröga, en av de vackraste mineralerna jag vet. I alla nyanser av brunt och gult ger denna merinoull ett mjukt och varmt garn, som jag hoppas kan värma i Februarikylan." och jag kan inte annat än att hålla med (även om mina kunskaper om mineraler är minst sagt minimala) det är en väldigt varm och mysig färg.

Jag blev i varje fall helsåld direkt. Jag har alltid älskat jordnära färger även om svart fortfarande är den solklara favoriten men just de här nyanserna är ju helt ljuvliga. Någon annan som fått de fiberna där ifrån? Någon som har börjat spinna på dem än? Jag kunde ju självklart inne annat än att ungefär genast rusa till Matilda för att hugga in på den här ljuvligheten.

Själv funderar man på om man ska våga sig på lite navajo tvinning med så här fina fibrer. Just den tekniken tenderar till att vilja övertvinnas i mina händer till min frusteration och det är ju knappast vad jag vill i det här läget.

Stickningar och hela den biten får nästan vänta lite eftersom jag tycks ha fått något form av utslag på mina fingar (allergi envisas min kära mor och syster med trots mina protester. Jag har aldrig varit allergisk och har inte tänkt att börja nu) och har lite svårt att böja ett par av dem. Lite svårt att bedömma tryck och hela den biten. Att umgås med Matilda verkar i alla fall fungera till min lättnad.

Tills vidare: ta vara på er alla ;)