TFN (Tata For Now)

Jag är rädd för att det här är så illa tvunget att bli mitt sista inlägg på ett tag. Oroa er inte; jag har inte gett upp rollen som agent 007 riktigt ännu för än måste världen räddas ifrån sårande attityder gentimot stickerskor, stereotyper som måste krossas och små nystan som måste finnas hem åt. Det är visserligen inget jobb för en stick-befriad....

men skämt och sido... så är det inget snack om saken. Jag har fallit hejdlöst för min blivande häst och ska man se på faktum så får han mig att se ett helt år framåt. Ingen ovisshet och ingen tvekan. Ett helt år, han och jag. I så många år har jag saknat framtid och helt plötsligt ger han mig ett smakprov. Det är något som jag inte har haft de senaste åren.

Därför flyttar vi till en ny ort idag. Jag lämnar datorn bakom mig och tar med mig Snyggingen (med stort S). Det låter väl som ett fair trade?

Det här är däremot inte slutet för Andrum.... utan se det mer som ett andrum. Inget mer av mitt tjat på ett tag ;) Jag kommer i alla fall njuta lite av mitt provsmak, leva livet och bara vara med Snyggingen. Så... det här är absolut inte hejdå utan mer... tillsvidare.

Ta vara på er alla och minns att nu är värdefulla och unika precis som ni är!

Nybliven tant

Det är farligt att släppa lös mig (aka Agent 007 - med rätt att sticka) i en gigantiskt stor loppismarknad med egen hörna för hantverk. Man siktar in på de hörnen man vet är intressanta, försöker undvikas att synas för största möjliga överraskningsmoment eftersom det inte går an och låta nystan och stickor få en chans att fly när de så absolut hör hemma på våran gård.

Så det här blev bytet efter min senaste räd mot Pingstkyrkans loppmarknad;
♥ ett par stickor i trä som självkart var tvunget att teststickas direkt. 8:orna är helt ljuvliga
♥ yttligare en garnkorg som inte borde vara så svår att hitta en plast åt... man kan väl få lov att drömma, eller hur?
♥ en kon vävgarn tror jag som kändes ganska mjuk och får en nästan att undra om inte det är ull... Tja, hör ni på nyheterna om en halv by som står i lågor så var det bara jag som skulle göra ett brännprov.
♥ den stora boken om vävning eftersom jag av någon anledning verkar ha börjat samla på vävböcker trots att jag varken har vävstolen ifråga eller ens plats nog för att skaffa en.
♥ Och så något som fick min lillasyster att brista ut i skratt och gratulera mig till min nya tant-status; en strumpstoppare. Personligen är jag nästan lite stolt. Hur många tjugoåringar vet ens hur de ska identifiera en och hur många av dem äger en? Det är bra att man har en lillasyster som tar ner en på jorden igen.

Så var det knappar med för den delen.. men sjutton vackra knappar för 11 spänn? Vem kan låta bli? Mest fascinerad är jag över vad jag misstänker är de gamla militärknapparna men jag ska nog höra med min morfar först innan jag säger något med säkerhet. Jag kan i varje fall inte låta bli att grunna på vad man skulle kunna använda dem till eftersom det känns som om de kräver något alldeles särskilt för att komma till sin rätt.

Det var allt för den här gången så.. over an' out! ;)