Gott nytt år ;)

Så fick jag tillsist lagt upp ett par pulsvärmare på tradera och en del handspunna garner kommer att hamna där. Målet är nog att komma iväg till Dalbo för en och annan kurs, betäckning för min lilla Bea som är gammal nog för sin första kull nu. Helst skulle jag vilja ha deras bok "Mitt liv med angorakaninen och dess ull" men det känns lite som om jag skulle kunna se mig om bland stjärnorna efter den. En dag i framtiden kanske, vem vet?

Det viktigtaste är ändå att hon får sin första kull. Om det sedan blir med en angora hane eller den där fuch dvärgväduren jag tittade på tidigare får vi väl se tids nog men en kull ungar ska det bli till våren ;)


Och med de så hälsar jag er alla ett riktigt gott nytt år!

Så var de tillsammans igen

Så.. då är hingsten hemma i stallet igen. Vilket är helt toppen! Okej, det innebär att vi måste försöka hitta en ny fodervärd till honom samtidigt som vi letar efter en till hans yngre halvbror. Båda två är egentligen helt underbara att hantera (hingstar till trots) men jag antar att det krävs ett speciellt handlag för att fixa det riktigt riktigt. Synd var det egentligen att det inte funka helt och hållet nere i skåne.

De är riktigt trevligt att se de båda tillsammans igen och det verkligen värmer hjärtat. Jag har ju kännt de båda sedan de bara var några timmar gammla. Eller om man bortser från Justin (som första tanken var skulle få heta Just In Time men som fick bli Justin Time för att far satte emot med ett "Han kom då inte i rätt tid!") som föddes medan jag fortfarande var uppe på Strömma och fick vänta till nästa helg. Föräldrar och lillebror däremot krockade påvägen hem från Strömma vid den fölningen.

Sötnosen Jusse låg nog allt och nanna när jag kom in och det var nog inte utan lite dåligt samvete för att jag nästan dåsa till där med honom igår. Hade det gått hade jag nog låtit honom sova i min säng om nätterna för ingen är så kramgo som våran diva ;)

Kan nog inte låta bli att visa upp bilderna på kaninerna också. Min fluffboll Beata är den svarta lurvtotten =)

"Min lillebrors kanin" (Det blir jag som får ta hand om henne men det gör inte mig så mycket ^^) Kola. En riktig kelgris och förmodligen en riktigt bra barnkanin trots att hon är lite höjdrädd.

Jo, jag vet om att hon ser lite små "skabbig" ut just nu men min gammla flinga är mitt uppe i en fäll period. Borde kanske ge henne lite linfrön men hennes mage är otroligt känslig. Men det här är en av mina första kaniner och min stora glädje ;)

Jag kanske borde påpeka att bilderna till trots så är hon inte röd ögd heller utan det är snarare jag som suger på att fotografera x'D

"Bamseluvan" blev faktiskt klar i går kväll. Tyvärr lyckades jag nog inte få till någon bra bild utan får hoppas att den här duger.

Så var det mitt senaste projekt med Matilda. Vitt lamull som jag nog tvinnar ihop med en härlig grå ull från Gångemad. Riktigt spänd på vad det kan bli =)

Det var nog allt för den här gången. Ta vara på er ;)

På väg hem

Så är våran hingst på väg hem igen. Hämtas i ögonblicket upp av mina föräldrar nere i skåne (har jag för mig att det var han stod). Fotografier har utlovats av min far som snodde med sig systemkameran och jag är inte lite spänd på att få se hur han har artat sig under det sista. Trots allt är Timmy min fars ögonsten och jag själv klandrar honom inte. Timmy är något speciellt.

Detta har dock inneburit lite fler sysslor för min del och kanske inte riktigt lika mycket tid för Matilda eller "Bamseluvan", eller något annat för den delen men men. Allting löser sig nog tids nog. Det ska bli skönt att få ha Timmy hemma en tid i alla fall.

Bästa jag har gjort

"Allting är vackert innan man har gjort det själv" spekulerade en självkritisk jag vid Matilda och minns alla de gånger man har satt sig ned och bara vetat att det här skulle minsann bli det bästa jag gjort. Eller åtminstone fram tills man sitter där med resultatet i hand och konstaterar att jo.. det blev kanske bättre än vad man gjort tidigare men det blev väl inte riktigt lika fint som man tänkt sig?

Jag får ju erkänna att det finns en hel del bloggar här på nätet som jag hämtar insperation av speciellt när modet tryter. Ett sådant fint exempel är väl ändå den allvetande Monica (som jag dessutom måste tillägna ett stort grattis till 43 års dagen idag) eller varför inte Eva som alltid stickar så otroligt fina saker. Vem kan förresten påstå något annat än att Ulricha är helt fantastisk på vad hon gör? Jag ska väl inte ens gå in på hur mycket jag avundas Ingrids kreavitet.

Det är inte utan att jag undrar om jag hade tyckt att deras vackra kreationer hade varit lika fina om det var jag som hade gjort dem. Vilket som så tänker jag nog fortsätta att beundra dem och hoppas att jag någon dag ska bli lika duktig.

Nej, nu får jag väl sätta mig vid Matilda igen och för de som undrar så är jag helt säker på att det här kommer att bli det bästa jag har gjort.

Lurig syster

För två månader sedan var jag så överlycklig. Min lillasyster Katarina hade impuls handlat sina första garnnystan. Och som stolt garnälskare så kunde man ju inte bli mer glad. Som bekant för alla stickerskor, spinniskor, nålbindare och pyssliga människor så är det ju det första steget mot att falla dit riktigt ordentligt.

Lilla jag kunde verkligen föreställa mig att jag skulle tillsist få lite sällskap i mitt (miss)bruk. Ute i kala Lycke finns det inte så många stickerskor man kan umgås med, så onsdagar är väldigt viktiga dagar och en stickande lilla syster vore liksom guda sänt.

Hon kan sticka - missförstå mig rätt - och hon är bra på det. Till skillnad från mig kan hon också sticka både baklänges och spegelvänt. Fråga mig inte hur för det har hon inte lyckats förklara för mig än utan envisas med att det är "Katarinas special maska". Fina blir de små lapparna hon stickar sporadiskt i alla fall och envis som jag är envisas jag med att spara dem alla i en liten låda även om hon inte vill förstå varför.

Hur som helst, jag var jättestolt och hon lät mig tro att hon skulle sticka sig en halsduk under jullovet. Vilken chock jag fick när jag öppnade min julklapp från henne. Där låg nämligen tillsammans med ett vaxljus (som redan tyvärr har brunnit ut) och boken Svarta hingstens son låg två nystan Safran från Drops i färg 39. Samma som hon köpte för två månader sedan.
"Märkte du inte hur mycket jag undrade vilka färger du tyckte om?"
"Jag trodde du bara ville ha smakråd"
Säga vad man vill om min lillasyster men bra lurig kan hon vara.

Otroligt vackert och så söt som min syster är så finns det inte en chans på miljonen att jag kan vara varken sur eller besviken på henne men lite klyvna känslor är det ju. Hur som helst känns det som det är dags att skynda på lite med hennes pulsvärmare som tack för den fina klappen. Kan jag bli klar innan nyår?

Julklappshysteri

Vad ger man en sin lillebror i julklapp? Än värre var så vår far få? Julen närmar sig med stormsteg och även om jag började grunna i september så har jag fortfarande inte fått en hyfsad idé. Mor och lillasyster är lätt. Mer eller mindre lägga undan de stickningar de tjatat mest om men att försöka göra något sådant mot min lillebror som skulle blänga surt på en för de närmsta tio åren om man gav honom något som ens var mjukt? Nja, det låter inte som en särskilt bra idé.

I slutändan kommer jag nog ställan mig i köket, göra ischocklad eller något annat i godisväg som helt garanterat kommer att slukas med hull och hår, åtminstone på lillebroderns sida som bara älskar allt sött om jag nu inte kommer på något bättre. Ska försöka ta mig in till Ebbas eller något och titta på böcker. Tror det eller ej men här uppskattas böcker alltid.

Senaste

Så sitter man här och snörvlar igen. Nejdå, jag är "aaabsolut" inte sjuk och definitivt inte "bedyld", trots att man sitter och knapprar halstabletter, sörplar te och mer eller mindre "knarkar" stickningar om Emil påstod sist han var här i huset ("Du klarar dig en liten stund utan att knarka din stickning") och här går en del av de gammla läbbiga acrylgarnen som man kommit att förakta så. En liten fotpläd i det där oranga garnet hon tyckte så mycket om ska det bli och om det räcker även till en "Tigger"-halsduk. Jag är nämligen mer eller mindre säker på att jag ska ha lite svart garn, också acryl i ungefär samma stickfastighet.

Jo, jag får väl medge att jag är nästan sjukligt besatt av skämma bort min lillasyster.

Matilda har tyvärr fått stå och vila ett tag men i gengäld har det kommit hem lite underbar lammull och en grå ull som jag knappt kan bärja mig att få börja använda. Allt ihop från en gård, ett par mil söder om göteborg som är intresserade av ekologiskt bruk. Det är ju inte utan att man känner sig lite stolt som uppmuntrar till sådant positivt.

Stickade upp en sjal av lite av det garn jag spann upp tidigare av det svarta. Slätstickad och verkligen inte avancerad men verkar bli varm och mysig (nänä, den behåller jag själv). Just nu ligger den på tork och jag kan stolt påstå att det är första gången jag försöker mig på en blockning. Alltid ska man lära sig något ;)