Senaste

Så sitter man här och snörvlar igen. Nejdå, jag är "aaabsolut" inte sjuk och definitivt inte "bedyld", trots att man sitter och knapprar halstabletter, sörplar te och mer eller mindre "knarkar" stickningar om Emil påstod sist han var här i huset ("Du klarar dig en liten stund utan att knarka din stickning") och här går en del av de gammla läbbiga acrylgarnen som man kommit att förakta så. En liten fotpläd i det där oranga garnet hon tyckte så mycket om ska det bli och om det räcker även till en "Tigger"-halsduk. Jag är nämligen mer eller mindre säker på att jag ska ha lite svart garn, också acryl i ungefär samma stickfastighet.

Jo, jag får väl medge att jag är nästan sjukligt besatt av skämma bort min lillasyster.

Matilda har tyvärr fått stå och vila ett tag men i gengäld har det kommit hem lite underbar lammull och en grå ull som jag knappt kan bärja mig att få börja använda. Allt ihop från en gård, ett par mil söder om göteborg som är intresserade av ekologiskt bruk. Det är ju inte utan att man känner sig lite stolt som uppmuntrar till sådant positivt.

Stickade upp en sjal av lite av det garn jag spann upp tidigare av det svarta. Slätstickad och verkligen inte avancerad men verkar bli varm och mysig (nänä, den behåller jag själv). Just nu ligger den på tork och jag kan stolt påstå att det är första gången jag försöker mig på en blockning. Alltid ska man lära sig något ;)

Motsträviga maskor och mördande blickar

"Sniff snörvel snörvel" låter det på ett ungefär här nu bakom dataskärmen och ett allvarligt missbruk av grönt citruste har börjat uppstå. Orsak? Förkylning, halsont, ett kyligt hus och ett allvarligt behov att kura ihop sig. Jag skulle ha varit på väg till angered just nu men verkar få nöja mig med att karda på egen hand (det vore inget annat än taskigt att smitta dem med).

Så nu sitter man här, tillfälligt banlyst från spinnrocken av lilla systerns katt - underskatta aldrig Tufs mörka blickar, men för livet är ett vanlig symptom - och försöker komma på något lämpligt att berätta eftersom halvägs in i halsduken så började händerna att krampa.

Jo, stressen inför marknaden börjar väl kännas vid numera och så är det självklart alla julklappar. Vad ger man sin lillebror eller sin far som inte ens har haft på sig halsduken han fick förra året? Hur omtyckta klappar är brukar jag mäta i hur fort det blir använda. En riktigt omtyckte jul klapp är som mössan Katarina fick förra julen (eller var det året innan det?). Den åkte fort på och har nästan inte åkt av sedan dess. En "mindre omtyckt" är den som åker upp på hyllan, välsynligt men i slutändan inte ens petas på.

En idé kan ju vara att följa våran allas idol Annas utmärkta förslag på julklappar. Helt enkelt printa ut mönster och låta beslutet vara upp till dem, hurvida det faktiskt vill ha dem eller inte, kort sagt. Jaja, hälften är i alla fall helt klara och det är åtminstone sådant jag vet önskas.

Nej, det är väl ingen idé att grunna mer över det. Ska bara kika in på ett par bloggar som jag verkligen är nyfiken på för att se om det dykt upp något nytt (ja.. jag ska försöka bli bätte på att komentera) innan jag återvänder till min mugg te, stickning och Nalle Puhs magiska värld för att försöka hinna med lite mer innan marknaden.

Minns att du är både unik och värdefull som du är. Låt ingen tuta i dig något annat.