fredag 29 februari 2008

Alternativ

Jo, jag får väl medge att jag har varit tyst ett bra tag och det av många skäl. Däribland av den senaste diskutionen om merinofåren i australien. Jag får väl medge att jag har hållit mig på min kant och försökt undvika att ta en offentlig ställning.

Det här är verkligen inte första gången merinofåren och deras hantering är uppe på tapeten så jag kan inte låta bli att undra hur länge det kommer dröja innan även den här diskutionen kommer att blåsa över. För är det inte så det brukar vara? Vi blir upprörda för ett tag, glömmer och går vidare. Kanske inte idag eller imorgon men förr eller senare. Tacksamt nog så finns det ju även alla dessa vackra eldsjälar som påminner oss igen efter ett tag vad vi lämnat bakom oss.

Saken är ju den att till skillnad från så mycket mer än just de lammen så är vi ganska previligerade. Vi kan välja och även om det finns de som far illa även i vårat lilla land så ses majoriteten efter bland både människor och djur.

Just den där glömskan kan skrämma mig rätt rejält ibland. Det ser verkligen ut som om vi blundar så fort något verkar för svårt att ta in. Jag vill minnas griskultingar som skrikit lika högt som merinolammen även om jag aldrig sett det på nyheterna. Det till och med på den miljömedvetna och djurvärnande skolan jag gick på tidigare. Jag får väl medge ganska skamset att jag faktiskt vände ryggen till. Vass metall skrämmer mig så den skapellen såg ganska läskig ut och med en några veckor gammal kulting fastspänd så ser det ganska så hemskt ut. Allt det för att vi ska få välsmakande kött på bordet. Låter lite fånigt egentligen eller hur?

Jag vill inte påstå att jag är överkänslig på något sätt. Redan innan jag ens börjat i första klass så visste jag hur man slaktade olika djurslag tack vare mina underbara föräldrar som alltid har velat att vi ska vara medvetna om varifrån saker och ting kommer ifrån och hur processen har gått till. Jag har till och med varit med på privata grisslakter och är fortfarande av den åsikten att så länge djuren inte far illa så är det okej så därför tänkte jag länka till några av de alternativ vi har och jag gärna pushar för.


Österlen Alpacka - Det går faktiskt att få tag på både alpackaull- och garn från sverige och det här är ett ställe man kan vända sig till. Jag har personligen inte handlat av dem än men det står verkligen på önskelistan.
Gångemad - Ligger i Marks kommun och inte allt förlångt ifrån Göteborg. Bor man där så är det väldigt lätt att prata med Pernilla och sammordna transport dit. Jag har köpt en del ull av dem och är väldigt nöjd med det. Höstullen är helt perfekt för att spinnas.
Angoragarnet - Önskar jag ofta att jag hade råd att handla av. Pernille erbjuder verkligen fina hantverk, garner och mycket mer, främst från egna djur. Var merinon och alpackan kommer ifrån är jag inte riktigt säker men det är väl bara att fråga henne och det är ju alltid något man kan välja bort. Ett tips är att titta på bildgalleriet (En titt i stallet) men det förekommer en viss "oh-my-gosh"-risk.
Dalbo Angora - Säljer också angoragarn från sina egna kaniner men har också några riktigt snygga mönster och andra fina produkter. Kanske lite informationsfattig hemsida men det är bara att maila Gunilla så postar hon en katalog. Det är riktigt lätt att nå henne.

Vi har alltid ett val även om det kanske inte alltid är ett bra sådant. Av två onda ting så väljer man det som svider minst.

Inga kommentarer: