I'm on my wiiiiie

Ibland kommer dagar när allting bara klickar. Livet glider fram på ett bananskal och serverar sig själv på finporslinet. Man dansar runt på mattan, farligt frestande för alla små sadister där ute men det spelar ingen större roll för det är nu som allting är viktigt.

Själv kan jag knappt tro det. Det verkar som om chansen att ta med sig en av hingstarna till torslanda dansar runt i Dobbys temössa framför mig. Kan man bara sluta garva så är det väl bara att greppa tag i handtaget. Den boxen ska vi titta på imorgon, direkt efter jobbet.

Framtills dess roar vi oss med att sticka provlappar av restgarner för det är bara att inse; jag har inga vettiga stickningar hemma längre. Jag har egentligen mer eller mindre redan flyttat. Alla viktiga garner och mönster är hos mina morföräldrar om det säger något. Matilda står där hon med. Det säger en hel del eller?

Jag är på väg mot något... och jag älskar det.

Ta vara på er och minns att ni är unika och värdefulla precis som ni är ;)