Stickfest på Grötö

Så då var man tillbaka från SiV på grötö, trött men lycklig. Så här i efterhand så är man inte lite besviken över att man inte kunde finna några batterier till kameran. Du måde tro vad mycket vacker som fanns där stickat. Vilket var en ganska kraftig påminnelse om hur mycket jag har kvar att lära (med tanke på hur många otroligt duktiga kvinnor jag mött). Gissa vem som är motiverad till att maska på?
Okej, jag kanske borde se till att spinna upp lite mer ull först. Pappers kassarna står och dräller lite varstanns i jakten efter bättre förvaring men först måste ju åbäcket kardas. Okej... jag erkänner. Jag tycker tyvärr att det är både tråkigt och enformigt men vad gör man inte för några minuter framför spinnrocken?
Påtal om det så blev faktiskt det angoragarn jag hade till salu sålt - till min stora glädje.

Inget nytt om marknaden än men möte om det hela imorgon vid sex. Lite spännande.

Så nu ska jag mysa med den halsduk jag börjat sticka på under helgen (pannband i all ära men nu måste jag väl ändå hunnit sticka nästan en fem - tio styckna, ett avbrott är välkommet), grunna och minnas till sammans med familj och kaniner. Och spinnrocken kommer nog garanterat få sig ett besök - Pennypälsen har fått vänta länge nog - förmodligen redan i kväll, saknad som den är.