Igår kom posten med en efterlängtad men kanske inte så fullt hemlig överraskining. Svart och blå merion/silkes fibrer. Gissa vem som inte kunde lämna Matilda den eftermiddagen. Jag som vanligtvis inte är så förtjust i färger blir ändå glad över den nästan nylonblå färgen och lystern i den svarta tråden. Det är väl detaljer som inte kommer fram så väl här men jag blev ganska såld direkt.
Det var så till och med far min kunde få ur sig "Det var väla snyggt" trots att sagda person hade tittat på mina första hemmaspunna härvor och sagt "Ser bra ut. Grattis!" Man kan nog lugnt påstå att man inte var helt nöjd med det omdömmet för där hade man suttit och slitit i timtal och så lät det som man hade vunnit tjugofem spän på Triss. Jag får väl medge att de kanske inte var någon större hit men de utgör en värmande del i min favorit sjal.
Man kanske kan påstå att det var precis den där kicken som behövdes för att komma igång igen efter min senaste låga period som inte direkt har kännts bättre sedan de där tjejerna blev påkörda utanför oss. Tråkiga är att GP verkar vara de enda som har skrivit om det och enbart på webben så frusterande nog så vet vi fortfarande inte hur det gick för dem. Kungälvsposten ska inhandlas för att se om det står något om det där.
Så har man påbörjat en ny sjal också trots att man borde ha nog av UFOn liggandes vid det här laget men det här skyller jag på att de tre nyanserna av blått är hämtat ur mitt garnförråd som borde dras ner drastiskt. Några nystan borde försvinna den här vägen i alla fall.
Datumet för nästa marknad man ska delta på har tillsist kommit fram. Kärna Marknaden (som är en personlig favorit) kommer att hållas i "Kärna City" den 2 Maj och åtminstone en hattifnatt här borta ser frammåt även om det är en aning stressande.
Nej, nu måste man nog snart lägga ner om man ska kunna bli av med några meter till.
Ta vara på er alla ;)
Jopp, då har man till sist bestämt sig för att rensa lite i hyllorna med början av en 25 gram rent angoragarn spunnet av en viss moi. Mer kommer att komma antar jag så snart jag äntligen har blivit av med min senaste noja; pannband - helst med flätor. Nu under helgen har jag redan stickat tre (även mina första tre flätor om jag ska vara uppriktig och där ibland ett av samma garn som jag nu säljer. Ett 20 gram lätt pannband, superlent och garanterat varmt/svalt allt eftersom. Jo, jag är nog lite lyrisk och det är nog rätt så säkert att jag behåller den för egen del. Trots allt så är det ju från Bea och trots att hon fortfarande är ung och kanske lite ouppfostrad så har hon ju sin speciella plats. Skulle du vara intresserad av garnet så går det att finnas här.
Så kom det till sist.. det efterlängtade problemet och precis som förväntat var där mängder av läskiga akryl garner men vilka färger. Inte nog med det så var man ju mer eller mindre tvungen att spana in reklamen för ullgarnerna men förhoppningsvis går det att bota den klådan med mänger av handkardning och annat hantarbete.
Självklart går det inte låta bli att fundera över olika projekt i plannerat utnyttjande av de arma nystanen. Ett par kuddfodral självklart (hur länge har inte mina apelsinorange färgade kuddar fått vänta på det?), yttligare en filt till Bea, förmodligen i de bedrövliga färgerna gult och orange men hon har ju en sådan härlig päls som passar med typ alla färger, men sedan börjar det ta stopp..
Dock så får man väl försöka utöva någon form av disciplin och sticka klart vad jag redan har i händerna innan jag kastar mig huvudstupa in i nya men när man får en julafton leverad i ett brunt paket med vit tejp från Vartofta (och tidigare Järbo) och rena rama garnfrossan.. då är det inte lätt för vilken pysslig knåpare som helst att hålla fingrarna i styr.
Julen kommer tidigt i år, i form av ett fyra kilos paket från vartofta och tur är väl det. Torligen rör det sig om tre kilo läskiga akrylgarner (*burr*) men varpen är efterlängtad och lika så virkgarnet som jag nog har lite större planer för än vad som är riktigt bra, experiment brukar aldrig sluta väl så det är väl att föredra att sticka vidare och hoppas att nästa julklappsutdelning kommer snart (den 17 september - count down has started).
Julklapps jakten är vilket fall som helst påbörjad. September är här och den månaden lär väl flyga i väg på samma sätt som både novmber och december och ett tu tre så är det dan före doppardan (jag gör mig inga illutioner om oktober). Alines är mer eller mindre klar (sorry, gumman men inte en chans att jag låter dig veta vad). Katarinas är påbörjad, lika så faster Elisabeth och jag sitter med en stickning i knät som jag tror skulle passa mor min men sådant vet man aldrig i förväg, inte när det kommer till henne åtminstone - ja, se mödrar.
Bilder ska komma så snart jag har något konkret att visa, eller med andra ord känner att något projekt är riktigt, riktigt avslutat och kameran har slutat bråka med mig, vilket lär dröja men frukta inte - SuperTeknikern borde inte dröja allt för länge innan han blir tillgänglig, han måste bara sova ut efter en del problem på klubben och ett par långa arbetsdagar.
Ta vara på er alla och minns att vad som skilljer er åt är vad som gör er vackra och unika.
Igår kom posten med en efterlängtad men kanske inte så fullt hemlig överraskining. Svart och blå merion/silkes fibrer. Gissa vem som inte kunde lämna Matilda den eftermiddagen. Jag som vanligtvis inte är så förtjust i färger blir ändå glad över den nästan nylonblå färgen och lystern i den svarta tråden. Det är väl detaljer som inte kommer fram så väl här men jag blev ganska såld direkt.
Så har man påbörjat en ny sjal också trots att man borde ha nog av UFOn liggandes vid det här laget men det här skyller jag på att de tre nyanserna av blått är hämtat ur mitt garnförråd som borde dras ner drastiskt. Några nystan borde försvinna den här vägen i alla fall.
En av de härvorna jag lade ut på tradera. Tämligen nöjd ändå trots att det var första gången jag tvinnade ihop två olika färger. Jag brukar vara ganska konservativ när det kommer till färger och stilar men det här var faktiskt ganska kul.
Såpass kul att jag beslöt mig för att göra en andra härva. Det är en spole kvar så ska den tvättas upp den med. Tycker dock rätt synd om min härvel som får stå så dumt och inklämt.
90 gram vit lamull spannas också upp och en annan blev nog ganska förälskad direkt. Riktigt mysigt att hantera. Jag vet dock redan att mina härvor ser för bedrövliga ut. Någon gång måste jag lära mig hur jag vrider dem rätt.
