Från den aviga

Var det någon som såg nyheterna igår om griskultingar som kasteras utan bedövning? Jag får väl erkänna att jag först blev irriterad. Skulle det där kallas nyheter? De kunde väl lika gärna gå ut och säga att luften bestod av 78 % av kväve en andra gång. Jo... jag kanske glömmer mig. Alla har ju inte gått på en så präktig och miljömedveten naturbruksskola som jag har gjort och de fanns säkert de som var sjuka den där dagen i skolan där de gick igenom vad luften bestod av och hur mycket.

Irritationen följdes dock på en ilska där min lillasyster gjorde mig följe där vi insåg att de bara tänkte diskutera ett argument från en sida och lite små tjusigt kontra med hur synd det var om uppfödaren som ändå ville.

Jag förstår, jag låter bitter just nu men det där öppnar inte upp för någon debatt, ingen möjlighet till förändring utan visar bara på en enfaldig och enelspårig sida hos både informatörerna (tv4) och oss tittare. Själv hade jag gärna sett att de förklarat att griskultingar alltid skriker ganska mycket om man så bara tar upp dem i famnen och än bättre varför.

En sugga är riktigt stor och tung, och ovan på allt måste hon lägga sig ner för att kunna ge kultingarna di. Problemet är att hon inte alltid kan se om hon lägger sig ovanpå något, till exempel en grisunge. Så det är för att skydda sig själva som de skriker om man så mycket som petar på dem. Ju tidigare de hojtar till desstu större är chansen att de klarar sig. Självklart låter de en hel del om man plockar upp dem och spänner frast dem. Det låter verkligen jättehemskt.

Men för att vända på hela kakan (det här var något vi fick fundera över i djurkunskapen) är det försvarsbart att riskera kultingens liv genom en större bedövning?


Nej, nu är det väl på tiden att man nämner något roligare? Farfars födelsedags present är klar och den ska överlämnas nu i helgen. Lite spännd på att höra vad han tycker men inget negativt hoppas jag. På stickorna just nu är yttligare en super smal scarf. Jaja, den är väl kanske inte direkt någon supermodell dårå men färgen är otroligt häftig. Salmiak eller lakris kallar jag och min allra käraste syster det för. Jättemysig i ull från svenska får. Bilder kommer väl så småning om men tills vidare ta vara på er och kom i håg att ni är vackra och unika som ni är ;)