Brist i restgarnslagret

Trots mina vanliga farhågor om hur allt kommer går käpprätt åt skogen eller som ett störtande flygplan, så flöt ändå spiningen på ganska fint. Det blev väl knappast perfekt men färgerna blev bara för vackra. Jag älskar bara det partiet där det vita blandade sig så där lite halvdant med det ljusare bruna och allt ser ut som kanelsocker. Dundermysigt.

Dessvärre visade det sig, som vanligt, att min navajo tvinning blev överspunnen. Tacksamt nog inte riktigt lika mycket som sist jag försökte spinna på det sättet. Övning ger färdighet antar jag. Det är vilket som inte riktigt dags att ge upp än. Det kommer nog så småning om.

När man hör lillsyrran i tid och otid försöka jämnföra ett köpt nystan med någon av mina härvor så glömmer i varje fall jag ganska lätt att jag faktiskt inte har spunnit så jätte länge och att ibland kanske ribban inte ska sitta så högt upp. Måste väl vara ganska klokt från lilla mig som brottas med prestations ångest och verkligen inte pallar bedömningar. Eller kanske helt åt helskotta fel. Hur som helst får jag nog försöka sträcka ut garnet lite eller nått.

Helt otroligt nog har jag faktiskt börjat få leta efter restgarner till monster-filten. Vad jag har kommer knappast räcka ens genom halva House. Kanske någon kan tänka sig att byta lite av sina restgarner mot någon av mina ullhärvor. Moster Marita kanske. Får nog nästan ringa och fråga. Det löser sig säkert på något sätt. I värsta fall så får man väl bara försöka dryga ut med lite udda nystan och härvor som jag egentligen inte har några planer för även om det känns minst sagt tråkigt.

Jag kom på när jag läste Ulrichas kommentar (jag måste bara få se sedan hur den där scarfen blir sedan) att jag nog aldrig visat mer än någon liten detalj av Matilda. Det är väl nästan på tiden att hon offentliggörs. Synd bara att vädret varit så trist idag så alla färger och allting är verkligen helt off men förhoppningsvis kan man gissa sig till vad det förestället.

Efterlängtat paket

Ett jättestort tack till Mia för det här jätteroliga testet. Till min förvåning landade jag faktiskt på Angora vilket faktiskt råkar vara mitt favorit fiber och hör till en av de kaninraser jag tycker bäst om. För vem kan liksom motstå den där långa gosiga pälsen och de där fantastiskt söta "damvipporna" till öron.

Att jag sedan skulle vara "eager to please and are highly sensitive. Flexibility and adaptability are your strengths and sometimes your weakness, as well. You are essentially a warm and feeling, and little escapes your impressionable mind. You are generous with others and strive for harmony in your relationships." går ju verkligen att ifråga sätta. Kul var det i alla fall.

Världens roligaste paket kom i alla fall idag. Mitt paket från Spinspirations månadsklubb. Det visade sig vara 100 g underbar merino ull i helt underbara färger som Tina visst kallar för "Tigeröga". På lappen som kom med kan jag läsa "Den första omgången av Spinspirations månadsklubb har temat 'miniraler'. Först ut är tigeröga, en av de vackraste mineralerna jag vet. I alla nyanser av brunt och gult ger denna merinoull ett mjukt och varmt garn, som jag hoppas kan värma i Februarikylan." och jag kan inte annat än att hålla med (även om mina kunskaper om mineraler är minst sagt minimala) det är en väldigt varm och mysig färg.

Jag blev i varje fall helsåld direkt. Jag har alltid älskat jordnära färger även om svart fortfarande är den solklara favoriten men just de här nyanserna är ju helt ljuvliga. Någon annan som fått de fiberna där ifrån? Någon som har börjat spinna på dem än? Jag kunde ju självklart inne annat än att ungefär genast rusa till Matilda för att hugga in på den här ljuvligheten.

Själv funderar man på om man ska våga sig på lite navajo tvinning med så här fina fibrer. Just den tekniken tenderar till att vilja övertvinnas i mina händer till min frusteration och det är ju knappast vad jag vill i det här läget.

Stickningar och hela den biten får nästan vänta lite eftersom jag tycks ha fått något form av utslag på mina fingar (allergi envisas min kära mor och syster med trots mina protester. Jag har aldrig varit allergisk och har inte tänkt att börja nu) och har lite svårt att böja ett par av dem. Lite svårt att bedömma tryck och hela den biten. Att umgås med Matilda verkar i alla fall fungera till min lättnad.

Tills vidare: ta vara på er alla ;)

Tack

Lite piggare hoppas jag. Mailade en av mina lärare igår kväll och fick veta att min närvaro var inte helt nödvändig så länge jag följer planneringen. Det betyder att jag bara har webbdesignen jag "måste" gå på. Snacka om lättnad helt enkelt så i morse så vaknade man utvilad för första gången på ett litet tag istället för att sova ett par timmar på morgonen.

Så idag ska jag - för jag har inga lektioner vilket som - virka vidare på min restgarnsvirkning.
"Hur lång ska den bli?" undrade min far sent i går kväll när han kom ner för ett glasvatten och kikade lite på den.
"En bit till. Det ska bli en dubbelvikt filt" svarade man och höll upp en flik.
"Då har du att göra" tyckte far och gick upp med yttligare ett 'slafen sehr got' (Jo, jag vet att stavningen är helt off men det var ju så där en fyra, fem år sedan jag pluggade tyska senast).

Jo, jag får väl instämma med far min. Det är långt kvar på den men det är ju nästan det som är det roliga. Jag har redan ägnat timmar åt att virka in alla små stumpar jag kan hitta (för nu får jag nästan börja leta) och det är nästan spännande att se hur färgerna kommer att komma fram, om pärlorna i stumparna från Zindra garnet kommer att synas eller om strukturen i de där garnerna jag övade mig i att just sticka för typ tio år sedan kommer att kännas. Nästan allt har en historia och man väver på sitt sätt ihop den. Man känner sig nästan lite allsmäktig där man sitter och leker gud över garnresterna och det som känns bäst är nästan just det att mina restgarner kommer inte räcka utan jag kommer få plocka fram det här när det blir lite över någonstans och fortsätta, så såmåning om kommer det att bli kronologisk ordning också.

Min lilla Matilda har inte behövt vara helt ensam heller. Åtminstone inte sedan i går kväll. Jag fick mig ett nytt ryck, upplyft av mailet från min lärare (önskar bara att jag förstod vad hon menade med "kontakt") och åter igen är det vit lamull som ska spinnas upp till tvåtrådigt. Riktigt riktigt mysigt ;)

Vad som blir av det märker vi nog tids nog. Nu vill jag bara känna hur den mjuka ullen blir något kreativt.

Förlåt...

Jag är ledsen och ber om ursäkt för att det har dröjt så länge med nästa postning. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska förklara det. Det är bara så mycket som pågår just nu.
Jag har börjat plugga igen (och det har redan börjat gå åt skogen - igen - ), lyckadats hamna i öppenvården igen och överväger lustigt nog med tanke på hur mycket sjukhus skrämmer mig, om jag skulle motsätta mig en intagning allt för mycket.

Det är nog i varje fall saker som jag inte ska gå in på allt för mycket. Jag vill ju inte göra någon nedstämd ;)
Hur som helst vill jag tacka för alla jättefina kommentarer om min stickpärm. Det var verkligen en ljuspunkt att kika in och läsa dem.

Tyvärr har jag nog inte fått gjort så mycket, vettigt åtminstone. Jag började virka på ett monsterprojekt i restgarner som nog kommer suga åt sig allt vad jag har i den vägen och fortgå (misstänker jag) även in i det nästa deceniumet.

En ny sjal är också påbörjad i korgstickning (Tack, strumpstickan för det fina mönstret) och den växer så sakta där på sin rundsticka 3½. Det är alltid lika facinerande att sticka upp sitt egna garn och kunna konstatera att det blev ju inte fullt så oanvändbart som man trodde.

Växer väldigt långsamt just nu...

Extrem makeover

Min stick pärm har aldrig sett särskilt rolig ut utan har snarit varit en restprodukt av min tid i mellanstadiet då alla (alla) lyssnade på Aquas "Barbie girl". Jag var väl inte speciellt annorlunda utan diggade glatt "Doctor Jones" och allt annat som spelades av dem. Musik i all ära men precis som allt annat så fick jag en pärm med deras motiv.

Den är ju funktionsduglig och perfekt för att spara mönster i. Men efter mycket om och men så beslöts det att så kunde man ju inte ha det. Det gick ju inte se att det var en stick pärm. För att den skulle få sticka ut lite (och lätta garnförådet med yttligare 200g - jo, den lade nog på sig lite granna men vem tycker benknotor är vackert?) så fick den nyligen ett nytt ansikte.

Självklart inleds min pärm med dessa viktiga tumregler och principer ;)

En vanlig lördagsmorgon...

Måste bara nämna min kära fars frågeställning. För alla de som känner mig vet de väl om vid det här laget att jag och våran vedpanna inte alls går ihop. Den sätter sig på tvären och jag tjurar över att den inte alls vill brinna. Så jo jag förstår gott och väl far min när han får ur sig "Du tänkte ju flytta till en liten röd stuga med typ fotogenlampa.. hur hade du tänkt att hålla värmen om du inte kan elda?"

Jag hävdade och gör det fortfarande så där en fem minuter senare att jag helt enkelt får skaffa mig en pyroman till karl.

"Var hittar man en sån?"
"Jag vet inte.. man får väl kolla brottsregistret eller nått"

Jag tycker visserligen att det inte var så många år sedan jag lyckades sätta fyr på mina egna jeans. Borde inte det räknas som ett visst mått av... pyromani?

Ny härva och fortsatt rensning

Igår kom posten med en efterlängtad men kanske inte så fullt hemlig överraskining. Svart och blå merion/silkes fibrer. Gissa vem som inte kunde lämna Matilda den eftermiddagen. Jag som vanligtvis inte är så förtjust i färger blir ändå glad över den nästan nylonblå färgen och lystern i den svarta tråden. Det är väl detaljer som inte kommer fram så väl här men jag blev ganska såld direkt.

Det var så till och med far min kunde få ur sig "Det var väla snyggt" trots att sagda person hade tittat på mina första hemmaspunna härvor och sagt "Ser bra ut. Grattis!" Man kan nog lugnt påstå att man inte var helt nöjd med det omdömmet för där hade man suttit och slitit i timtal och så lät det som man hade vunnit tjugofem spän på Triss. Jag får väl medge att de kanske inte var någon större hit men de utgör en värmande del i min favorit sjal.

Man kanske kan påstå att det var precis den där kicken som behövdes för att komma igång igen efter min senaste låga period som inte direkt har kännts bättre sedan de där tjejerna blev påkörda utanför oss. Tråkiga är att GP verkar vara de enda som har skrivit om det och enbart på webben så frusterande nog så vet vi fortfarande inte hur det gick för dem. Kungälvsposten ska inhandlas för att se om det står något om det där.

Så har man påbörjat en ny sjal också trots att man borde ha nog av UFOn liggandes vid det här laget men det här skyller jag på att de tre nyanserna av blått är hämtat ur mitt garnförråd som borde dras ner drastiskt. Några nystan borde försvinna den här vägen i alla fall.

Datumet för nästa marknad man ska delta på har tillsist kommit fram. Kärna Marknaden (som är en personlig favorit) kommer att hållas i "Kärna City" den 2 Maj och åtminstone en hattifnatt här borta ser frammåt även om det är en aning stressande.

Nej, nu måste man nog snart lägga ner om man ska kunna bli av med några meter till.

Ta vara på er alla ;)