Tack

Lite piggare hoppas jag. Mailade en av mina lärare igår kväll och fick veta att min närvaro var inte helt nödvändig så länge jag följer planneringen. Det betyder att jag bara har webbdesignen jag "måste" gå på. Snacka om lättnad helt enkelt så i morse så vaknade man utvilad för första gången på ett litet tag istället för att sova ett par timmar på morgonen.

Så idag ska jag - för jag har inga lektioner vilket som - virka vidare på min restgarnsvirkning.
"Hur lång ska den bli?" undrade min far sent i går kväll när han kom ner för ett glasvatten och kikade lite på den.
"En bit till. Det ska bli en dubbelvikt filt" svarade man och höll upp en flik.
"Då har du att göra" tyckte far och gick upp med yttligare ett 'slafen sehr got' (Jo, jag vet att stavningen är helt off men det var ju så där en fyra, fem år sedan jag pluggade tyska senast).

Jo, jag får väl instämma med far min. Det är långt kvar på den men det är ju nästan det som är det roliga. Jag har redan ägnat timmar åt att virka in alla små stumpar jag kan hitta (för nu får jag nästan börja leta) och det är nästan spännande att se hur färgerna kommer att komma fram, om pärlorna i stumparna från Zindra garnet kommer att synas eller om strukturen i de där garnerna jag övade mig i att just sticka för typ tio år sedan kommer att kännas. Nästan allt har en historia och man väver på sitt sätt ihop den. Man känner sig nästan lite allsmäktig där man sitter och leker gud över garnresterna och det som känns bäst är nästan just det att mina restgarner kommer inte räcka utan jag kommer få plocka fram det här när det blir lite över någonstans och fortsätta, så såmåning om kommer det att bli kronologisk ordning också.

Min lilla Matilda har inte behövt vara helt ensam heller. Åtminstone inte sedan i går kväll. Jag fick mig ett nytt ryck, upplyft av mailet från min lärare (önskar bara att jag förstod vad hon menade med "kontakt") och åter igen är det vit lamull som ska spinnas upp till tvåtrådigt. Riktigt riktigt mysigt ;)

Vad som blir av det märker vi nog tids nog. Nu vill jag bara känna hur den mjuka ullen blir något kreativt.