Hattifnattande

Jag vet om att det var både länge och väl sedan jag uppdaterade här, och nästan än värre, läste mina favorit bloggar. Knasigt hur beroende framkallande det är. Saken är den att våran hingst New Time ska hem igen eftersom det inte fungerade med hans nuvarande fodervärd och det är lite pyssel med att ställa allt i ordning för honom eftersom en av boxarna har gått och blivit förvaringsutrymme.

Sedan så är det ju allt med marknaden. Inte för att jag tror att någon direkt vill ha något jag har gjort men det är ironiskt nog lugnande att sitta framför spinnrocken Matilda. Jopp, hon har faktiskt fått ett namn nu utan det är mina smågrabbar höger och vänster karda som fortfarande saknar namn. Hur vet jag att det är ett par pojkar? Enkelt, precis som min bror och jag så är det inte så ofta de drar jämnt. Namnförslag vore toppen =)

Nu har jag faktiskt snott min mors mobil och plåtat lite av vad jag gjort. Vilket bara lämnar mysteriet om hur vi ska få dem att få dem att kom ut därifrån. Ni tror inte de tycker om morötter? De ska dock upp så snart det är möjligt.

Måste väl bara nämna Livlinan utöver allt annat. Lite småstressade jag fortsätter på hattifnatt-spåret genom att öka arbetsbördan en aning genom att ställa upp som volentär för dem i möjliga mån. Nej, men jag gillar verkligen dem och jag är faktiskt riktigt glad att de drar i gång igen.

Uppdaterar så snart jag kan ingen. Tills vidare får ni ha det. Glöm bara inte att du är en värdefull indevid (och stickning äger x'D).

Enformiga snoddar

Hårsnoddar i mängder... tro mig, jag är mer än lovligt trött på snoddar vid det här laget. Lite för lätt med sina "lägg upp tre maskor, för tillbaka dem på den vänstra stickan, sticka tre räta maskor, för dem tillbaka till den vänstra stickan osv". Tråkigt är väl ordet. Saknar utmaningen.

Fast... den roliga biten med pärlor är fortfarande kvar ;) I vanliga fall så ska monteringsarbetet skys in i det sista. Alla skäl som kan tjäna som undanflykter ska in i tjänst omgående, men det där med att pärla är faktiskt rätt kul.

Mor min fick en sådan hårsnodd i går kväll i födelsedags present (Grattis!) men tyvärr har hon vägrat att ställa upp på bild. Efter att ha blivit runt jagad ett par varv var lilla hyperkittliga jag tvungen att ge upp tack vare ett par garv för många och en stor portion andnöd. Ska se om jag inte kan få någon annan att ställa upp sedan... Återkommer om saken.

Vad som däremot är skarperligen insperade är en text jag snubblade över rätt nyligen; "How to be a bad as knitter". Har redan börjar grunna över en Bad ass knitter-väska och möjliga mönster/lösningar. Får väl be till gudarna att jag inte schabblar bort det här också. Bästa garnet för det borde väl vara från min egna spinnrock? Hoppas ju på att kunna få in lite vit ull i febuari och svart har jag fortfarane mängder av. Om nu somliga kunde sluta blänga.

Alla läskiga monteringsarbeten måste dock gå före

Nostalgitripp

Den här bilden saknar all relevans för den här bloggen men Gräddkola som kaninungen i min famn heter var är bara för bedårande - då två månader gammal, cirka en månad före vi hämtade upp henne på min gamla skola. Det första min lilla syster utropade hade ingenting med Kola att göra utan formulerades så vackert; "Varför klipper du inte ditt hår kort och färgar det så där rött igen?!"

Min hårfärg och frisyr är självklart otroligt viktigt och därav kommer ingen i närheten av mitt hår förens i yttersta nödfall är min enkla förklaring.

Spinnrocken har otroligt nog fått stå stilla ett tag (alla mördande blickar började te sig som dödshot) och i stället så har en julklapp äntligen blivit avslutad och en andra halsduk. Utan bättre vetskap om vad jag ska hitta på till den andra hälften så är det en fristickad sjal på gång (nej, tyvärr det är inte en massa roliga restgarner som går åt.. utan mer en sjal som stickas utan mönster - tråkmonstert moster Mikaela är i farten igen). Vi får väl se hur det går med tanke på hur sådant jag brukar hittar på brukar sluta (Tufso-strof) men lyckat resultat bör resultera i tillgängligt mönster, om jag nu kan komma ihåg vad jag stickade det vill säga och äntligen börjar förrådet med läbbiga acrylgarner sjunka, fast.... ganska så gosiga är de ändå, så något lämpligt hem i någon form borde det ju kunna gå att finna.

Motsträviga maskor och mördande blickar

"Sniff snörvel snörvel" låter det på ett ungefär här nu bakom dataskärmen och ett allvarligt missbruk av grönt citruste har börjat uppstå. Orsak? Förkylning, halsont, ett kyligt hus och ett allvarligt behov att kura ihop sig. Jag skulle ha varit på väg till angered just nu men verkar få nöja mig med att karda på egen hand (det vore inget annat än taskigt att smitta dem med).

Så nu sitter man här, tillfälligt banlyst från spinnrocken av lilla systerns katt - underskatta aldrig Tufs mörka blickar, men för livet är ett vanlig symptom - och försöker komma på något lämpligt att berätta eftersom halvägs in i halsduken så började händerna att krampa.

Jo, stressen inför marknaden börjar väl kännas vid numera och så är det självklart alla julklappar. Vad ger man sin lillebror eller sin far som inte ens har haft på sig halsduken han fick förra året? Hur omtyckta klappar är brukar jag mäta i hur fort det blir använda. En riktigt omtyckte jul klapp är som mössan Katarina fick förra julen (eller var det året innan det?). Den åkte fort på och har nästan inte åkt av sedan dess. En "mindre omtyckt" är den som åker upp på hyllan, välsynligt men i slutändan inte ens petas på.

En idé kan ju vara att följa våran allas idol Annas utmärkta förslag på julklappar. Helt enkelt printa ut mönster och låta beslutet vara upp till dem, hurvida det faktiskt vill ha dem eller inte, kort sagt. Jaja, hälften är i alla fall helt klara och det är åtminstone sådant jag vet önskas.

Nej, det är väl ingen idé att grunna mer över det. Ska bara kika in på ett par bloggar som jag verkligen är nyfiken på för att se om det dykt upp något nytt (ja.. jag ska försöka bli bätte på att komentera) innan jag återvänder till min mugg te, stickning och Nalle Puhs magiska värld för att försöka hinna med lite mer innan marknaden.

Minns att du är både unik och värdefull som du är. Låt ingen tuta i dig något annat.

Stickfest på Grötö

Så då var man tillbaka från SiV på grötö, trött men lycklig. Så här i efterhand så är man inte lite besviken över att man inte kunde finna några batterier till kameran. Du måde tro vad mycket vacker som fanns där stickat. Vilket var en ganska kraftig påminnelse om hur mycket jag har kvar att lära (med tanke på hur många otroligt duktiga kvinnor jag mött). Gissa vem som är motiverad till att maska på?
Okej, jag kanske borde se till att spinna upp lite mer ull först. Pappers kassarna står och dräller lite varstanns i jakten efter bättre förvaring men först måste ju åbäcket kardas. Okej... jag erkänner. Jag tycker tyvärr att det är både tråkigt och enformigt men vad gör man inte för några minuter framför spinnrocken?
Påtal om det så blev faktiskt det angoragarn jag hade till salu sålt - till min stora glädje.

Inget nytt om marknaden än men möte om det hela imorgon vid sex. Lite spännande.

Så nu ska jag mysa med den halsduk jag börjat sticka på under helgen (pannband i all ära men nu måste jag väl ändå hunnit sticka nästan en fem - tio styckna, ett avbrott är välkommet), grunna och minnas till sammans med familj och kaniner. Och spinnrocken kommer nog garanterat få sig ett besök - Pennypälsen har fått vänta länge nog - förmodligen redan i kväll, saknad som den är.

Utrensning och ny noja

Jopp, då har man till sist bestämt sig för att rensa lite i hyllorna med början av en 25 gram rent angoragarn spunnet av en viss moi. Mer kommer att komma antar jag så snart jag äntligen har blivit av med min senaste noja; pannband - helst med flätor. Nu under helgen har jag redan stickat tre (även mina första tre flätor om jag ska vara uppriktig och där ibland ett av samma garn som jag nu säljer. Ett 20 gram lätt pannband, superlent och garanterat varmt/svalt allt eftersom. Jo, jag är nog lite lyrisk och det är nog rätt så säkert att jag behåller den för egen del. Trots allt så är det ju från Bea och trots att hon fortfarande är ung och kanske lite ouppfostrad så har hon ju sin speciella plats.

Skulle du vara intresserad av garnet så går det att finnas här.

Förutbestämt trassel

Trassel.. Det är oundvikligt, skrivet i stjärnorna. När ödet är utstakat så finns det inga vägar som aviker. Vad är det jag pratar om då? Jo, en härva oblekt virkgarn (rekomenderad virknål 1.25 - 1.50) på två hg. Är det något jag har lärt mig här nu så är det att härva är synonymt med både trassel och problem. Då inte bara i lexikonet.
Det är bokstavligen timmar jag har ägnat åt att trassla upp det men nu kan jag stolt meddela att i min blå stickväska ligger en stor boll/nystan av ett oblekt virkgarn (rekomenderad virknål 1.25 - 1.50). Lättad? You got no idéa!

- Vad övrigt? Du kan väl inte ha suttit och enbart trasslat under all den där tiden?
- Nej, det är sant. Här måste ett stort antal Emma-timmar förklaras och ursäktas, speciellt när lillasystern har klagat ofattbart på min enda "myspys-film".
En andra sjal har faktiskt stickats och en tredje halvklar. En julkklapp klar alltså och två rätt ner i marknadskorgen. Halva ullsäcken är sorterad (men kan endast sorteras under mån-ons / fredagar under förmiddgar för att undvika allt för högljuda protester från far och lillebror som alltid ska klaga på doften).
Och sedan så letar jag fortfarande efter bra nya mönster på pulsvärmare, mössor och pannband även om jag överväger seriöst på att skriva egna mönster till det först och sistnämnda. Det blir lite enformigt med vridna pulsvärmare i längden. Schackmönster kanske?

Sist men inte minst så blir det nog faktiskt en marknad till jul. 8 - 9 december kommer man kunna finna mig på Harestad med mina alster om allt går som det ska. Vi syns hoppas jag ;)